m— IEEE
iennes sysselsättning vid bärden, dels den röda silkeströ
an, utan ärmar, prydd med många små silfverknappar
om omgaf en smärt kropp, lät i henne ana husets dotter
Bakom hennes stol låg eller satt på golfvet en dunkel man
ig - i blå jacka och mössa och med en gitarr p
inäet.
2 Kaptenen och de skeppsbrutnas uppträdande afbröt de
vittillsvarande tidsfördrifvet. Man omringade de ankomne
Blott gitarrspelaren stadnade qvar på sin plats, och det ung
runtimret förblef äfvenledes skyggt på något afstånd. Der
jenstvillige kaptenen skördade många tacksägelser för d
medförda gästerna; men han aflägsnade sig snart, kallad a
sina göromåls
Eufemia!, ropade signor Marcoli. Vin, förfrisknin
sar, oranger, bakverk! Herrarne skola icke försmå alstre:
if din koust
Den lilla rödtröjan försvann och syntes snart åter; åt
öljd af en tjenstflicka, för att betäcka spelbordet med läc
kerheter. - De båda gästerna måste emellertid tillfredsställ
illa de frågor man af deltagande och nyfikenbet gjord
lam. . Prosteraa utropade dervid fulla af fasa den en.
sången efter den andra alla helgons namp; fru Marcoli
ymniga tårar dolde icke hennes hjertas vekhet; och Eu
emia häftade oafvändt med förundran eller beundran si)
ldblick vid den unge schweizarens gestalt, då han; enn)
Eneas, berättade sina äfventyr.
Sjelfva gitarrspelaren höjde sig sakta från golfvet. Me)
då han framträdde ur skuggan, som hittills dolt honom
visade hat fremlingarne ett af desta ansigten, som-en gån;
sedda, aldrig kunna glömmas. Linthi höll i försa ögon
olieket den torra gestalten för en apa 1 kaälabresisk drägt
Tjocka hårstrån af ett halifklippt skägg betäckte den stor:
munnen, hälften af den ihåliga? kinden jemte den fram
sträckta hakan. Öfver pannan ända till roten af den platt
näsan nedhängde ett stripigt okammadt. hår. Små, djup
liggatide, gubbkloka, misstänksamma ögon blickade i -oaf
bruten rörelse åt alla håll; de tycktes skrämma kreoler
sond - vände: sig: bort, och som dock alltid åter förstule
miste se på honom.
Samtalet blef slutligen allmännare, De främmande för
sattes i ett gladt lynne. Cecco lät åter qvickhet och skalk