-— F. d. guldsmeden Lenholm, som ännu sitter häktad i cellfängelset, har i många år, eller sedan BPörjan af A0-talet, haft en process mot en f. d. kryddkrämare Ljungberg och en f. d. handskmakare Wiberg. Saken -bandlar om att Lenholm an gifvit Wiberg att hafva vittnat falskt emot honom, och Ljungberg att han skulle hafva förledt Wiberg dertill. Målet har tvenne gånger blifvit återförvist från Hofrätten och en gång från Kongl. Maj:t. Eno annan person lärer hafva i saken intygat alldeles detsamma som Wiberg, men återkallat sitt vittnes mål såsom falskt, hvilket likväl af domstolen, enlig i går afkunnadt utslag, icke kunde anses såsom tillräckligt till Wibergs öfvertygande att äfven han vittpat falskt. Under ransakningen härom skola ganska löjliga scener hafva uppstått vid domstolen. Lenholm hör illa och Ljungberg icke bättre. De få derföre stå en på hvardera sidan tätt intill domaren, som högt i deras öron upprepar allt hvad som säges. I Lenholms sätt att vara blandar sig slughet och enfald ömsevis med trotsighet. Så har han beskyllt en tillförordnad domare, som en dag höll ting i härads höfding Centervalls ställe, att hafva förfalskat hela protokollet till Lenholms nackdel; och då han icke tyckt om något åtgörande af hr Centervall, har han sagt. till honom: Jaså! ska vi gräla, så jätvar jag häradshöfdingen också, ty jag har anklagat härads höfdingen att hafva dömt orättvist. I sina skrifter har han blandat ihop yttranden om en. mängd pro cesser, som icke stå i. omedelbart sammanhang med den närvarande angifvelsen, och ännu i går ville han -angifva Ljungberg att på, besynnerligt sätt hafva från landshöfdingeembetet förskaffat sig ed vittnesattest. — Den tredje af parterna, Wiberg, är en gammal skröplig gubbe, som för sin mattighets skull tilläts sitta inför-rätten. — Choristen vid Kongl. teatern Löhr, densamme som var inblandad i den namnkunniga Delandska affåren, hade instämt sin värdinna, sömmerskan Holmström, med påstående om ansvar för det hon skulle olofligen brutit sig in i hans rum. Då detta mål i går påropades inför råddusrättens 5:e afdelning, inställde sig parterna personligen, och berättade Löhr, att han, som af svaranden hyrt rum med städnivg i professor Krafis under M 10 vid Blasieholmstorget belägna hus, blifvit missnöjd med uppassningen och derföre tagit sig en annan städerska; att denna en dag i Löhrs rum påträffat Holmström, som brutit sig in genom en med bräder tillspikad öppning mellan Holmströms och Löhrs rum. Holmström erkände, att hon borttagit bräderna och gått in i rummet för: att städa, men att dörröppBingen åter blifvit tillstängd. På fråga till Löhr, -om han å den tilltalade ville yrka ansvar för inbrott i ändamål att stjäla, svarade Löhr endast med en hemställan, om domstolen tyckte det vara rätt att utan tillstånd bryta sig in i en annans rum, anhällande Löhr få afhörde flere vittnen derom, att Holmström blifvit funnen i hans rum och att dörren varit uppbruten. Rådstufvu rätten meddelade efter en kort öfverläggning det utslag, att, jemte det den af Löhr framställde begäran om vittnens hörande afsloges såsom icke inverkan..de på målet, Holmström frikändes från allt ansvar. — En skräddaregesäll Lindblad stod i går inför rådhusrättens 3:e afdelning tilltalad för stöld. Målsäganden, en mamsell Almgren, söm håller klädmäkleriförsäljning vid den förbi Nybron gående strandgatan, berättade, att tilltalade Lindblad den 31 Augusti varit inne i hennes försäljningsbod och då tillgripit ett par nya stöflor, värda 7 rdr rgs, hvilka hon. likväl icke saknat genast; att Lindblad den 47 September åter kommit in i boden och frågat priset på åtskilliga persedlar, utan att likväl köpa något, och hade han vid utgåendet tillgripit en brun syrtut, som hängt på dörren, värdered till 48 rdr rgs; straxt derpå hade en person kommit in i boden och frågat, om karlen; som nyss gått sin väg, köpt den rock, han medtagit, och hade i anledning häraf Lindblad blifvit eftersatt och fasttagen. Extra poliskonstapeln Pettersson berättade, att han vid ifrågavarande tillfälle gripit Lindblad i Smålands gränd; han hade då innehaft rocken och sagt, att han köpt den, men endast betalt 2 rår bko på hand. Tilltalade Lindblad, hörd öfver angifvelsen, nekade helt och hållet för tillgreppet af stöflorna, under förmälan, att han aldrig förr än den 47 September varit inne i boden; hvarjemte han vidhöll sin uppgift, att han köpt rocken meåd vilkor, att 2 rdr bko erlades kontant och resten sedan, tilläggande Lindblad, att intet folk vore svårare att ha att göra med, än månglerskor, med anledning hvaraf ordföranden gjorde den anmärkningen, att det funnes ett slags folk, som vore ändå svårare att få bugt på, nemligen tjufvar. För flere vittnens hörande uppsköts målet till der 4 instundaände Oktober, och skulle Lindblad under tiden förvaras i enskildt fängelse. — Till de notiser, som i Aftonbladet varit införda om en mellan förre vice notarien Sundborg och konsistorievaktmästaren Lundgren samt dennes hustru suppkommen tvist. om rätt till ett af Lundgren åt Sundborg försåldt lösörebo, bör läggas den upplysning, att Sundborg uti en skrift af den 23 dennes hos rådstufvurätten, såsom konkursdomstol, vid hvilken Lundgrens cessionsmål nu är under behandling, anmält, det Lundgren och bans hustru förtegat veterlig tillgång, hvilken skulle bestå i Lundgrens rätt till öfverskottet, som kan uppkomma då det till. Sundborg försålda boet realiseras. I denna skrift säger sig Sundborg den 23 Jan. 1849 hafva inköpt lösegendomen till ett belopp af 999 rdr bko för fordringar, som han egt hos Lundgren, samt, då Lundgren begärt att derefter återfå köpeafhandlingen, i händelse han kunde anskaffa medel att betala Sundborg köpesumman, lemnat bifalk till denna begäran. Sundborg uppgifver sig också verkligen hafva bekommit återbetalningar, så att den del af köpe-l summan, som skulle återbäras, för att Lundgren kunde återfå boet, utgör blott 666 rdr 32 sk. bko. Vidare uppgifver sig Sundborg hafva varit på utrikes resa då proklaman i Lundgrens massa inföll, hvarföre Han vid tredje uppropet velat anmäla saken, hvilken ban icke förut i saknad af bevis kunnat anpifva. Söm bevis vill han nu naturligtvis begagna Lundgrens hustrus uppträdande i poliskammaren. Han yrkar aktors tillkallande och muntligt förhör samt. påstår, att Lundgren och hans hustru gjort sig förfallna till straff efter 43 konkurslagen. På ansökan af Sundborg skall dessutom numera öfverståthållareembetets kansli hafva lemnat hand: räckning till afhemtande af Hela lösöreboet. Angående det polismål; hvarom nämndes i gårSagsbladet, nemligen att snickarmästaren Hedman och tapetseraren Lagerqvist anklegat poliskonstapeln Malmström: att den 7 sistl. September kl. 10—44 på aftonen hafva på stadssmedjegatan öfverfallit och slagit dem, samt dervid begagnat dragen huggare, förekom vid förhöret sistl. gårdag följande: Sedan .det af Hedman :och Lagerqvist inlemnade meraorialet blifvit uppläst, som i korthet innehöll, att då H. öch IL. den uppgifne aftonen stått på Stadssmedjegatan och samtalat med några. personer, i hvilkas sällskap de tillbringat aftonen, hade -poliskonstaplarne Malmström och Abrehamsson kommit fram till dem, af hvilka den förstnämnde yttrat: aSkivgra er gensast Då Hedman härpå svarat: Vi få väl lof att först tega afsked af hvarann? hade Malmström, urder utrop: Jaså, ni vill inte gål MiG a de nn VfL ER P5 a FS CE I 0 FT BD LÅ SSE POV