-— F. d. guldsmeden Lenholm, som ännu sitter
häktad i cellfängelset, har i många år, eller sedan
BPörjan af A0-talet, haft en process mot en f. d.
kryddkrämare Ljungberg och en f. d. handskma-
kare Wiberg. Saken -bandlar om att Lenholm an
gifvit Wiberg att hafva vittnat falskt emot honom,
och Ljungberg att han skulle hafva förledt Wiberg
dertill. Målet har tvenne gånger blifvit återförvist
från Hofrätten och en gång från Kongl. Maj:t. Eno
annan person lärer hafva i saken intygat alldeles
detsamma som Wiberg, men återkallat sitt vittnes
mål såsom falskt, hvilket likväl af domstolen, enlig
i går afkunnadt utslag, icke kunde anses såsom till-
räckligt till Wibergs öfvertygande att äfven han vitt-
pat falskt.
Under ransakningen härom skola ganska löjliga
scener hafva uppstått vid domstolen. Lenholm hör
illa och Ljungberg icke bättre. De få derföre stå
en på hvardera sidan tätt intill domaren, som högt
i deras öron upprepar allt hvad som säges. I Len-
holms sätt att vara blandar sig slughet och enfald
ömsevis med trotsighet. Så har han beskyllt en
tillförordnad domare, som en dag höll ting i härads
höfding Centervalls ställe, att hafva förfalskat hela
protokollet till Lenholms nackdel; och då han icke
tyckt om något åtgörande af hr Centervall, har han
sagt. till honom: Jaså! ska vi gräla, så jätvar jag
häradshöfdingen också, ty jag har anklagat härads
höfdingen att hafva dömt orättvist. I sina skrifter
har han blandat ihop yttranden om en. mängd pro
cesser, som icke stå i. omedelbart sammanhang med
den närvarande angifvelsen, och ännu i går ville
han -angifva Ljungberg att på, besynnerligt sätt
hafva från landshöfdingeembetet förskaffat sig ed
vittnesattest. — Den tredje af parterna, Wiberg, är
en gammal skröplig gubbe, som för sin mattighets
skull tilläts sitta inför-rätten.
— Choristen vid Kongl. teatern Löhr, densamme
som var inblandad i den namnkunniga Delandska
affåren, hade instämt sin värdinna, sömmerskan
Holmström, med påstående om ansvar för det hon
skulle olofligen brutit sig in i hans rum.
Då detta mål i går påropades inför råddusrättens
5:e afdelning, inställde sig parterna personligen, och
berättade Löhr, att han, som af svaranden hyrt rum
med städnivg i professor Krafis under M 10 vid
Blasieholmstorget belägna hus, blifvit missnöjd med
uppassningen och derföre tagit sig en annan städer-
ska; att denna en dag i Löhrs rum påträffat Holm-
ström, som brutit sig in genom en med bräder till-
spikad öppning mellan Holmströms och Löhrs rum.
Holmström erkände, att hon borttagit bräderna och
gått in i rummet för: att städa, men att dörröpp-
Bingen åter blifvit tillstängd.
På fråga till Löhr, -om han å den tilltalade ville
yrka ansvar för inbrott i ändamål att stjäla, svara-
de Löhr endast med en hemställan, om domstolen
tyckte det vara rätt att utan tillstånd bryta sig in
i en annans rum, anhällande Löhr få afhörde flere
vittnen derom, att Holmström blifvit funnen i hans
rum och att dörren varit uppbruten. Rådstufvu
rätten meddelade efter en kort öfverläggning det ut-
slag, att, jemte det den af Löhr framställde begäran
om vittnens hörande afsloges såsom icke inverkan-
..de på målet, Holmström frikändes från allt ansvar.
— En skräddaregesäll Lindblad stod i går inför
rådhusrättens 3:e afdelning tilltalad för stöld. Måls-
äganden, en mamsell Almgren, söm håller klädmäk-
leriförsäljning vid den förbi Nybron gående strand-
gatan, berättade, att tilltalade Lindblad den 31 Au-
gusti varit inne i hennes försäljningsbod och då
tillgripit ett par nya stöflor, värda 7 rdr rgs, hvilka
hon. likväl icke saknat genast; att Lindblad den 47
September åter kommit in i boden och frågat priset
på åtskilliga persedlar, utan att likväl köpa något,
och hade han vid utgåendet tillgripit en brun syr-
tut, som hängt på dörren, värdered till 48 rdr rgs;
straxt derpå hade en person kommit in i boden och
frågat, om karlen; som nyss gått sin väg, köpt den
rock, han medtagit, och hade i anledning häraf
Lindblad blifvit eftersatt och fasttagen. - Extra po-
liskonstapeln Pettersson berättade, att han vid ifrå-
gavarande tillfälle gripit Lindblad i Smålands gränd;
han hade då innehaft rocken och sagt, att han köpt
den, men endast betalt 2 rår bko på hand.
Tilltalade Lindblad, hörd öfver angifvelsen, neka-
de helt och hållet för tillgreppet af stöflorna, under
förmälan, att han aldrig förr än den 47 September
varit inne i boden; hvarjemte han vidhöll sin upp-
gift, att han köpt rocken meåd vilkor, att 2 rdr bko
erlades kontant och resten sedan, tilläggande Lind-
blad, att intet folk vore svårare att ha att göra
med, än månglerskor, med anledning hvaraf ordfö-
randen gjorde den anmärkningen, att det funnes ett
slags folk, som vore ändå svårare att få bugt på,
nemligen tjufvar.
För flere vittnens hörande uppsköts målet till der
4 instundaände Oktober, och skulle Lindblad under
tiden förvaras i enskildt fängelse.
— Till de notiser, som i Aftonbladet varit in-
förda om en mellan förre vice notarien Sundborg
och konsistorievaktmästaren Lundgren samt dennes
hustru suppkommen tvist. om rätt till ett af Lund-
gren åt Sundborg försåldt lösörebo, bör läggas den
upplysning, att Sundborg uti en skrift af den 23
dennes hos rådstufvurätten, såsom konkursdomstol,
vid hvilken Lundgrens cessionsmål nu är under be-
handling, anmält, det Lundgren och bans hustru för-
tegat veterlig tillgång, hvilken skulle bestå i Lund-
grens rätt till öfverskottet, som kan uppkomma då
det till. Sundborg försålda boet realiseras. I denna
skrift säger sig Sundborg den 23 Jan. 1849 hafva
inköpt lösegendomen till ett belopp af 999 rdr bko
för fordringar, som han egt hos Lundgren, samt, då
Lundgren begärt att derefter återfå köpeafhandlin-
gen, i händelse han kunde anskaffa medel att betala
Sundborg köpesumman, lemnat bifalk till denna be-
gäran. Sundborg uppgifver sig också verkligen hafva
bekommit återbetalningar, så att den del af köpe-l
summan, som skulle återbäras, för att Lundgren
kunde återfå boet, utgör blott 666 rdr 32 sk. bko.
Vidare uppgifver sig Sundborg hafva varit på utri-
kes resa då proklaman i Lundgrens massa inföll,
hvarföre Han vid tredje uppropet velat anmäla sa-
ken, hvilken ban icke förut i saknad af bevis kun-
nat anpifva. Söm bevis vill han nu naturligtvis be-
gagna Lundgrens hustrus uppträdande i poliskamma-
ren. Han yrkar aktors tillkallande och muntligt
förhör samt. påstår, att Lundgren och hans hustru
gjort sig förfallna till straff efter 43 konkurslagen.
På ansökan af Sundborg skall dessutom numera
öfverståthållareembetets - kansli hafva lemnat hand:
räckning till afhemtande af Hela lösöreboet.
- Angående det polismål; hvarom nämndes i går-
Sagsbladet, nemligen att snickarmästaren Hedman
och tapetseraren Lagerqvist anklegat poliskonstapeln
Malmström: att den 7 sistl. September kl. 10—44 på
aftonen hafva på stadssmedjegatan öfverfallit och
slagit dem, samt dervid begagnat dragen huggare,
förekom vid förhöret sistl. gårdag följande:
Sedan .det af Hedman :och Lagerqvist inlemnade
meraorialet blifvit uppläst, som i korthet innehöll,
att då H. öch IL. den uppgifne aftonen stått på
Stadssmedjegatan och samtalat med några. personer,
i hvilkas sällskap de tillbringat aftonen, hade -polis-
konstaplarne Malmström och Abrehamsson kommit
fram till dem, af hvilka den förstnämnde yttrat:
aSkivgra er gensast Då Hedman härpå svarat: Vi
få väl lof att först tega afsked af hvarann? hade
Malmström, urder utrop: Jaså, ni vill inte gål
MiG a de nn VfL ER P5 a FS CE I 0 FT BD LÅ SSE POV