miasmatisk luft, hvilken benågenhet äfven här för-
märkes.
Epidemiea, som fortgått 5 veckors tid och enligt
min tanka passerat kulminationspunkten, synes mig
hafva antagit ett mildare lynne och vara i ett be-
stämdt aftagande ...
Den Onämnde.
Läsaren torde minnas, att för några dagar
sedan meiddelades i detta blad ett citeradt ut-
drag ur. Aftonposten-Allehanda, innehållande
uppgifter om de ultrakonservatives och syn-
nerligen..det Rääf-Hartmansdorffska partiets på
Riddarhuset preliminära manövrer i och för
det kungliga representationsförslagets motarbe-
tande inom de två första stånden vid riksda-
gen, såsom: samlandet af en kassa för ändamå
let; adelsfullmakters uppköpande; ett cirkulär
från hr Rääf i Småland till xknapadeln i sam-
ma provins att motarbeta regeringsförslage!, m.
m., i sammanhang hvarmed Aliehända. äfven
serskildt trakterade med bittert och spanskt,
som man säger, presidenten von Hartmansdorff
uti följande uttryck:
Då man i spetsen för det conservativa, åtmin-
stone ailtsedan Konung Oscars anträde till Regerin-
gen, mot honom fiendiliga partiet, finner en af Ko-
nungens högste (om än icke afsättlige?) embetsmän,
samt erfar huru han, vid riksdagarne, öppet fram-
stått såsom chef för den conservativa oppositionen,
inom sitt stånd: så förefaller det temligen oförsynt,
tt den af samma parti underhållna tidningen Tiden
icke aktar för rof att hånande klandra de högre em-
batsmän, som skulle våga intressera sig eller arbeta
för det af Konungen afgifna hvilande förslaget. Men..:
den genuina adelsaristokratien ... har alltid utgjort
och kommer alltid att utgöra den djerfvaste och den
mest oförsonliga motståndaren till konungamakten;
när denna vill begagna sitt prerogativ för något an:
nat ändamål än att gynna adeln.
Denna attack från Allehanda-sidan har gifvit
anledning till två artiklar i Tiden, hvilka äro
märkvärdiga nog för att förtjena i ett och an-
nat här upptagas. Författaren sjelf kallar sig
den onämnde; men det är ej svårt se, att det
är sjelfva riddarhuschefen som -tagit till pen-
nan och anlitat hela sin polemiska vältalighet,
jemte den sentimentalitet, som denne man så
väl förstår att applicera när det kniper. Älle-
handas uppgift om den samlade kassan förkla-
rar han vara lögnaktig; för: påståendet om full-
maktsuppköp nekar ban icke, men förmenar att
verksamheten i detta hänseende varit större
hos de grå (hvilket dock af många skäl kan
betviflas. Vi tro att de grå hittills gjort litet
eller intet för saken, om man undantager Dagl.
Allehanda, som åtminstone nästan alla dagar
kämpar af alla krafter för förslaget).
Hvad den onämnde bhärutinnan yttrar är ett
så karakteristiskt prof på den Hartmansdorffska
talangen, att vi måste anföra ett stycke deraf:
Allebanda förklarar-det liberala partiet på Rid-
darhuset hafva, under vårt nya statsskick; ansett un-
der sin värdighet att så till sägandes köpa röster.
Det vore nog. . Tänk om vi voro så elaka, att vi
nämnde någon af Allehandas liberala vänner, som
köpt sin fullmakt, samt till och med uppgåfve huru
mycket han för henne betalt! - Men efter den saken
kommit till tals, -hvarföre hålla oss till adeln allena?
Har ej Allehandisten, som bor i hufvudstaden, poli-
tikens medelpunkt, förnummit, att måltider och sexor
begagnas för att köpa röster både vid riksdagsmanna-
val och voteringar? Har han icke sjelf deltagit i
sådana gästabud, och kommer han icke ihåg huru
rundeligt vinet iskänktes och huru ljufligt det sma-
kade? Kan han icke erinra sig om någon måltid
anställdes våren 48414, på Djurgården, då den utgång
på frågan om betalning af Cabinetts-cassans skuld be-
reddes, hvilken i förstärkta statsutskottet inträffade?
Eller ansågs Allehandisten, på den tiden, icke vara
betydlig nog, för att få vara med om sådana stor-
verk? Har han icke förnummit hvad här, berättas
om -sexors verkan på vissa af de sednaste riksdags-
mannavalen, genom hvilka conservativa candidater
blifvit uteslutna? Sådana måltider aflöpa icke utan
kostnader. Månne den förtäring, som på dem gif-
ves, är mindre syndig, än den, som en fsttig fräl:e
underofficer tager sig sjelf eller gifver hustru och
barn för hvad han fått för sin fullmakt ?
Här märker läsaren ut:n tvifvel den fyn-
dighet, hvarmed den onämnde förstått att
bakom några obestämda. uppgifter, som möjli-
gen kunna äga gruud, det veta vi icke, un:
danskymma de ständiga taktiska - manövrer,
som han sjelf, riddarhuschefen, med åtskilliga
af sina vänner jemte erkebiskopen. och prela-
terna haft för att disciplinera sina fydiga ma-
joriteter inom adeln och presteståndet; och vi-
dare den rörande taflan af en adlig underoffi-
cer, som stillar sina barns hunger med den
ringa men ärligt förvärfvade penning, han af
de onämnde fått för sin fullmakt. Det sed-
nare skulle verkligen icke illa passa att göras
till ämne för en melodram från scenen. -Om
t. ex. herr Jolin med sin godmodighet spelade
-underofficeren, fru Almlöf blefve hennes nåd
underofficerskan, mamsell Jacobson den full-
växta dottern, herr Wennbom den onämnde
0..s. v., så kunde detta blifva en icke dålig
pendant till Waddfamiljen:
Men det intressantaste af artikeln är likväl
det som innehåller besvarandet af. Allehandas.
påstående om Adelsaristokratiens fiendtlighet
mot konungamakten. Här märker man att
den onämnde varit i sitt esse och anlitat hela
sitt. mästerskap i det ömma .strängaspelet.
Hörom något deraf:
Hvilken den omtalade höge ermbetsmannen är,
kan ingen, som känner våra riksdagsförhållanden,
draga i tvifvelsmål, emedan han är utpekad. Men
som ban icke är särskildt nämnd, så vilje vi endast
kalla honom den onämnde. Att han, för sin oppo-
sition, bordt. afsättss,. är ett capitel, som Allehande;
tillförene flera gånger afhandlat, och det är icke
dess fel, om han icke fått röra samma öde, som
det, hvilket de liberali tidningarne, så vidt på dem
ankom, beredde friherre Nils Palmstjerna. Nu, för
första gången, erkänner döck Allehanda, att den
onämnde icke är. godtyckligt afsättlig; vare sig att
det, .på vederbörlig ort, fått detta till svar, eller ock
att det vill, med rätta förhållandets :uppgifvande,
ursäkta sig hos de Grå för sin oförmåga att drifva
den saken igenom. Men öm Allehanda så högt o-
gillar, att en hög embetsman är af annan mening
ån Konuog Oscar, hvarföre kunde Allehandisten gilla
och yrka, att flere höga embetsmän skulle tänka
olika med Carl Johan? Ja, huru kunde Allehandi-