några utdrag af dess svar.
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Aftonbladet lärer åter hotas af en tryck-
ribetssak, på grund af en recension öfver den
vå Djurgårdsteatern gifna pjesen Mamsell Ba-
jer, eller den emanciperades seger,. Det är
len bekanta mawnsell Sofie Sager, som tagit
ffår på denna pjes oeh uttagit följande stäm-
ling, hvilken blifvit lottad på rådstufvurättens
emte afdelning:
Hos Stockholms stads Rådhusrätt:
Får jag i största ödmjukhet anhålla: om laga
stämning och kallelse, till ansvararen af Stockhölms
Aftonblad: hr Löfvendahl. samt teaterdireteur De-
and. vid Kongl. Djurgårdsteatern; till ausvar för
deras mot mig kränkande tillmälen: som en artikel
uti Aftonbladet den 26 september d. å. lämnar be-
vis uppå.
Öppen talan i målet, och ersättning för Råtte-
sångskostnaden förbehålles.
I djupaste underdånighet anhålls att stämningen
så fort som möjligt utfärdas! i anseende: till Delands
snära resa. Stockholm den 28 Septem 4850:
Sophie Sager.n
— I dag fortsattes ransakning med Martin Arosin.
Sedan prdtokollet för förra rättegångstillfället blifvit
justeradt, tillfrågades Arosin, hvad han menat med
ett uttryck, som enligt pigan Borgströms berättelse
skulle undfallit honom, då han efter en stunds ute-
varo inkommit i rummet och funnit Borgström sys-
selsatt med att undersöka den byrålåda, der barnets
kropp varit inlagd. Han skulle då nemligen yttrat:
,Jag glömde något; jag är så glömsk, att. jag ej vet,
hvad jog gör -Härpå- svarade Arosin, att han ytt-
rat dessa ord, emedan han blifvit intagen af farhåga,
att Borgström kunnat upptäcka den döda kroppen.
Handelsbokhållaren Lithander blef änyo hörd öfver
förloppet, då Arosin skulle utgått genom boden, der
L. konditionerat. Han trodde sig minnas, att Arosin
först varit inne i boden och köpt en cigarr samt en
stund derefter. kommit och gått ut genom boden;
men vittnet kunde ej minnas, om ban då varit klädd
i pelsrock, så att han derunder kunde hafva den
döda kroppen fördold.
I anledning af rådstufvurättens beslut vid förra
rättegångstillfället, att draggoing borde anställas vid
Sutthofs bro, der Arosin uppgifvit sig hafva kastat
barnet i sjön, anmälde stadsfiskalen de Berg, att han
dagen efter sedan målet sist förevar hos öfverståt-
hållareembetet för polisärender skriftligen anbållit
om anställande af en sådan draggning, men att detta
ännu i går icke blifvit verkstäldt, och beslöt råd-
husrätten, att skrifvelse i dag skulle: afgå till öfver-
ståthållareembetet: med anhållan; att Iden af-rätten
beslutade draggning måtte blifva verkställd, och der-
vid stadsfikalen de Berg anmodades närvara, för att
utvisa stället, viljande rätten, sedan denna under-
sökning blifvit verkställd och resultatet deraf kändt,
utsätta ny handläggning af målet.
— Dödsdom öfver en till utseendet fånig qvinna
Ulrika Sundin aftunnades i går i cellfängelset af
bäradshöfding Centervall. Domaren hade hänskjutit
frågan om hennes förståndsbeskaffenhet till veder-
börande medicinska auktoritet och doktor Abelin
hade förklarat, att hon icke var i saknad af sitt för-
stånds fulla bruk, men väl i hög grad bakslug och
elak, i hvilket doktorns omdöme sundhetskollegium
icke- funnit skäl att göra någon ändring. Att emel-
lertid hr Centervall icke så fullkomligt litade på lä-
karens omdöme, ehuru han i domen derå måste fä-
sta afssende, bevisades deraf, att han dels under för-
höret och dels då domen afkunnades lät henne som
en saunskyldig fåne efter behog irra omkring i tings-
salen, utan att låta tvinga henne att qvarblifva på
den för de tilltalade vanliga platsen, och han ut-
tryckte äfven den öfvertygelsen- att, fastän hon min-
des allt som passerat, hon likväl icke var fullt sin-
nesredig, en öfvertygelse, som säkert hela nämnden
och närvarande åhörare delade med häradshöfdingen
vid Ulrika Sundins verkligen tokiga blickar och för-
virrade svar.
Hon hade begått barnamord. I fängelset bade hon
visat sig mycket vildsint, men genom ett par starka
kallduscher blifvit bragt till mera stillhet, ehuru hon
icke låtit tvinga sig att;afstå från oanständiga och
impertinenta svar. Förestånderskan för qvinnorna i
fängelset förklarade sig anse henne bott elak och
nämnde att hon aldrig sett henne fällaen tår, ehuru
hon ofta låtsat som hon gråtit, men härpå svarade
Ulrika Sundin: att det nog skulle synas på: golfvet
när Hon kom bort, ätt hon fällt tårar, fastän hon
nu var så matt att hon icke mera kunde gråta.n —
På föranledande af domaren berättade hon, att bon
icke mera såg någo! olyg omkring sig, men i bör-
jan hade hon: haft mycket sådant hos sig i ar:esten
och sett hur det for ut genom rutan. På. ordfö-
randens föreställning att det troligen var hennes
samvete, som så Hårdt ansatte henne, att hennes fö-
reställning blef förvirrad, svarade hon ingenting sam-
manhängande, men då häradshöfdingen frågade om
hon ansåg sig hafva förtjent döden, svarade hon, att
hon väl i början tyckte sig hafva förtjenat den, men
nu sedan hon så mycket ångrat sig, ansåg hon att
ångern skulle hafva utplånat hennes brott.
— En störtjuf vid nama Hagström dömdes äf-
ven i går af tingsrätten, att för fjerde resan stöld,
af en häst som gick på bete och åtskilligt annat,
allt från busbonde, straffas med 40 par spö, stå två
timmar i hal:jern vid en påle för att skämmas, un-
dergå offentlig kyrkoplikt och för sin återstående
lifstid hållas till arbete å fästning.