KREOLEN?. HEINRICH ZSCOKKE. Bedjande upphöjde gossen de sammanknäppta händerna och sade: Fråga mig aldrig om mig sjelf. Erfar ni genomen olycklig tillfällighet mer än godt är, så måste jag försvinna från er sida. Och) — fortfor han med låg röst — det vore fulländningen af mitt olyckliga öde. Ack, Fortunato, ni vet icke hur arm jag är, i huru stort beroende af er jag lefver. Förhindre Gud att nödvändigbet eller tillfällighet skulle skilja mig ifrån er? Ja, kära, ädla man gil mig brodersnamnet och det förtroliga du. Alla mitt hjertas strängar vibrera dervid. Men begär intet svar. Jag skall, jag får icke svara. Min ungdom; min ställning, mitt förflutna lif, min framtid förbjuda mig det. Egensinnige, jag skall likväl slutligen lära känna dig! Men du är fattig, säger du. Jag tror det gerna. Du får icke vara utan medel, ifall en olyckshändelse skiljer oss åt. Tag denna Börs ar perlor med 23 dukater Jag bar ännu 150 insydda i min gördel. Du får icke neka din broder det. Tag, Cecco! Denne emottog börsen, tryckte dervid med stum tacksamhet den frikostiga handen och fästade beundrande sina svarta ögors brännande blick på Linthi; derpå-aflägsnade han sig några steg, liksom för att dölja börsen, och återvände med en guldbröstnål mellan fingrarne. Bär I hvarje händelse denna nåt till minne af Ceccol, sade gossen. Jag sjelf fick den såsom minne ur qvarlåtenskaper efter en stor herre i bvars tjenst jag varit.. Fortunatus, som icke afslog skänken, betraktade del med största finhet i en turkos graverade vapnet. Det på minte honom om det stora sigiliet på brefvet, som har erhållit af den engelska skeppsskrifvaren, för en mar chesa i Messina. Till all olycka låg brefvet i hafvet oct både bilden i sigillet och marchesans namn hade försvun: nit ur hans minne. Hvems är vapnet? Se A. B. M 214, 217, 219, 222 och 225.