KREOLEN?.
HEINRICH ZSCOKKE.
Bedjande upphöjde gossen de sammanknäppta händerna
och sade: Fråga mig aldrig om mig sjelf. Erfar ni ge-
nomen olycklig tillfällighet mer än godt är, så måste jag
försvinna från er sida. Och) — fortfor han med låg röst —
det vore fulländningen af mitt olyckliga öde. Ack, For-
tunato, ni vet icke hur arm jag är, i huru stort beroende
af er jag lefver. Förhindre Gud att nödvändigbet eller
tillfällighet skulle skilja mig ifrån er? Ja, kära, ädla man
gil mig brodersnamnet och det förtroliga du. Alla mitt
hjertas strängar vibrera dervid. Men begär intet svar.
Jag skall, jag får icke svara. Min ungdom; min ställning,
mitt förflutna lif, min framtid förbjuda mig det.
Egensinnige, jag skall likväl slutligen lära känna dig!
Men du är fattig, säger du. Jag tror det gerna. Du får
icke vara utan medel, ifall en olyckshändelse skiljer oss
åt. Tag denna Börs ar perlor med 23 dukater Jag bar
ännu 150 insydda i min gördel. Du får icke neka din
broder det. Tag, Cecco!
Denne emottog börsen, tryckte dervid med stum tack-
samhet den frikostiga handen och fästade beundrande sina
svarta ögors brännande blick på Linthi; derpå-aflägsnade
han sig några steg, liksom för att dölja börsen, och åter-
vände med en guldbröstnål mellan fingrarne. Bär I
hvarje händelse denna nåt till minne af Ceccol, sade gos-
sen. Jag sjelf fick den såsom minne ur qvarlåtenskaper
efter en stor herre i bvars tjenst jag varit..
Fortunatus, som icke afslog skänken, betraktade del
med största finhet i en turkos graverade vapnet. Det på
minte honom om det stora sigiliet på brefvet, som har
erhållit af den engelska skeppsskrifvaren, för en mar
chesa i Messina. Till all olycka låg brefvet i hafvet oct
både bilden i sigillet och marchesans namn hade försvun:
nit ur hans minne.
Hvems är vapnet?
Se A. B. M 214, 217, 219, 222 och 225.