tvanLiuudja SVERTARLSRBRTEA Uk R ÅS Er en fri rådplägning med Österrike på jemniik fot: Frågan om Schleswig-Holstein går alltjemnt vid sidan af frågan om Tyskland, och äfven i aiseende på den förra hafva ministrarne stigit i folkets tycke, genom deras svar till lord Palmerston. Dan ädle lordens inbillning, att). Preussen skulle framtvinga freden 1 Schleswig-: Holstein, hade således ändå väckt någon oro:j Det afvisande svaret var. barskt nog, och manl väntar ett ännu barskare, då den ädle lorder endast besvarat det förra med ett ännu mer enträget upprepande af sia förra begäran. Det ir en. löjlig fordran att Preussen skulle afväp: na hbolsteinska hären för stt öfverlåta landet åt danskarne, ocn så mycket mera, när man känner. innehållet af Loadonsprotokolilet, Huru det för öfrigt kommer att gå med: slutet på danska kriget, måste man öfverlåta åt gissnin ! gen och förhoppningarne. Den återuppväcktal förbundsdagen i Frankfurt kommer till en början att sysselsätta sig härmed. Österrikes underskrift af Londonsprotokollet och danska sändebudets, hr von Bilows inlåtande i det trängre rådet hafva i heia Tyskland skadat Österrike mycket; ty uppenbart skall det gynna förräderiet emot fäderneslandet; och tilll och med i Båjern råder stor vedervilja motj. dan skamliga p ditik, för hvilkea intet är he-j: ligt; när det kommer an på att skada Preussen. Med all den svaghet och allt det vankelmod, som utmärker vår nuvarande styrelse, är det ändå omöjligt att den skall låta Holsteia lossas från Tyskland och lemna Elbens mynning i danska händer. Blygseln för attl utländska makter skulle blanda sig i en rent tysk sak och på Tysklands bekostnad öfver autvarda ett tyskt land åt det lilla (bvdem winzigens) Danmark, upprör till och med de slöaste lynnen ). Jag tror det stadnarvid den goda l meningen; ty om man ville göra allvar deraf, skulle. Preussen blifva tvunget att äfven under) de betänktigaste förhållanden göra sitt yttersta; och vid Preussens första vädjande till fol-: ket ändrar sig alit. Kabinetterna hafva att) d betänka att Preussen icke bör med våld drifvas till sin bestämmelse att gå hand i hand med folket. Det konstitutionella partiet har sökt tillvägabringa en sammankallelse af kamrarae, hvilka förfaltningsenligt skola öppnas först i midten sf November, och såmedelst vinna tribunens understöd för sin opposition; men ministrarne akta sig för ait ingå på sådana förslag., Före November kommer riksmötet icke attske; och dessförinnan måste, så väl i afseende på den bölsteinska som den tyska frågan, någonting : bafva händt, som låter bruka sig till stillande medel. Öfver hufvud är det konstitutionella ! partiet lätt ati ställa tillfreds; det lefver pål! förhoppningar, och den nuvarande kammarens ! majoritet, hufvudsakligen bestående åf embets-) män och rika possessionater, har dessutom,! enligt sin natur, en: så konservatif riktning, at! skeokonstitutionalismen ej kan önska sig någon bättre kammare. Men med allt detta äro äfven det konservativa partiets önskningar för unioaen och för ett kraftigt skydd åt Holstein mot alla främmande inblandningar. Likaså vill det ej vidare låta antasta den nuvarande grundlagen, och har derföre frisagt sig från junkerskapet och reaktionspartiet. Det konservativa partiets märmaste syfte är bibehållandet af den nuvarande ministeren, med hr von Manteuffel i spetsen. Reaktionen åter hoppas alltjemnt på den snara möjligheten att få en minister Gerlaehb, eller åtminstone Arnim i spetsen förl ärenderna. I konungens kabinett har detta parti ett mäktigt stöd uti den gullige generall Gerlach sjelf, hvilken i förening med det egentliga hofpartiet så väl kämpar emot general Radöwitz öfvervägande inflytelse, som ban är en afgjord. vedersakare af den byråkratiska och ultrapreussiskt THberala konservatism, hvilken representeras af hr vön Manteuffel. Vore hr von Manteuffel mer än byråkrat och drifven affärskarl, eller hade ministeren ibland sig en mera tankrik och kraftfull man, som visste att göra sig gällande och högaktad såsom statsman, .så skulle den antingen lyckas genomföra ett konsegqvent sysiem, eller ieke längre hänga sig fast vid sina portföljer. Men om intetdera kan blifva fråga. En någorlunda sjelfständig elier er, äfven efter en gång allerhögst gillade grundsatser, ,konseqvent fortgående: minister är här otänkbar, och skulle snart tillvägabringa den vanliga. brytningen emellan Berlin och Potsdam. Vi hafva ännu många politiska stormar att bevittna eller genomgå, innan inflytandet af en parlamentarisk majoritet, sjelfva grundvilkoret för all sann konstitutionalism, kommer att vinna tillvarelse i Preussen. Det: redan långvariga lugnet bland massan i Berlin har nyligen efterträdts af en viss rörelse, vid valet i förra veckam af kommunalrådet, efter den nya kommunallaget. Ingen-T ting bar åskådligare än detta val visat hvilket j tillbakaskridande vi gjort derigenom, att 1808! års fria stadsordning blifvit upphäfd, för attl lemna plats åt den nya kommunallagen. Af 32000 valmän, som Berlin hade enligt den förra, återstå enligt den sednare blott 21000, och bland dessa hafva minst 8000 tjenstemän af alla inkommit. Orsaken är att efter den nya röststalan gäller en valman af 1:a klassen 10 gånger så mycket som en valman af 3:e klassen. Oaktadt denna onaturlighet skulle valen ändå kunnat utfalla i någorlunda frisinnad anda, så framt icke regeringen med. hånande ironi förklarat omröstning mel slutna sedlar ovärdig för Preussens fria medborgare, och stadgat öppen omröstning; men hvarigenom icke blott alla tjenstemän, utan hvar och en, som hos regeringen söker eller kan komma att söka någonting, eller på henne beror med hänseende till någon fördel eller någon befarad olägenhet, måste rösta i den anda, hvari hon, genom sina offentliga organer, antydt sig vilja hafva röstadt, (Slutet följer.) 9 Vi anse oss härvid böra erinra, att AVIIKA xCflexioner icke äro redsktioneas uten korrespondentens, gom i denna fråga är alltför mycket exklusilt tysk. Red. ef AB. I KSR UNTREE Ka