tvanLiuudja SVERTARLSRBRTEA Uk R ÅS Er
en fri rådplägning med Österrike på jemn-
iik fot:
Frågan om Schleswig-Holstein går alltjemnt
vid sidan af frågan om Tyskland, och äfven i
aiseende på den förra hafva ministrarne stigit
i folkets tycke, genom deras svar till lord Pal-
merston. - Dan ädle lordens inbillning, att).
Preussen skulle framtvinga freden 1 Schleswig-:
Holstein, hade således ändå väckt någon oro:j
Det afvisande svaret var. barskt nog, och manl
väntar ett ännu barskare, då den ädle lorder
endast besvarat det förra med ett ännu mer
enträget upprepande af sia förra begäran. Det
ir en. löjlig fordran att Preussen skulle afväp:
na hbolsteinska hären för stt öfverlåta landet åt
danskarne, ocn så mycket mera, när man kän-
ner. innehållet af Loadonsprotokolilet, Huru
det för öfrigt kommer att gå med: slutet på
danska kriget, måste man öfverlåta åt gissnin !
gen och förhoppningarne. Den återuppväcktal
förbundsdagen i Frankfurt kommer till en bör-
jan att sysselsätta sig härmed. Österrikes un-
derskrift af Londonsprotokollet och danska sän-
debudets, hr von Bilows inlåtande i det
trängre rådet hafva i heia Tyskland skadat
Österrike mycket; ty uppenbart skall det gyn-
na förräderiet emot fäderneslandet; och tilll
och med i Båjern råder stor vedervilja motj.
dan skamliga p ditik, för hvilkea intet är he-j:
ligt; när det kommer an på att skada Preussen.
Med all den svaghet och allt det vankel-
mod, som utmärker vår nuvarande styrelse,
är det ändå omöjligt att den skall låta Hol-
steia lossas från Tyskland och lemna Elbens
mynning i danska händer. Blygseln för attl
utländska makter skulle blanda sig i en rent
tysk sak och på Tysklands bekostnad öfver
autvarda ett tyskt land åt det lilla (bvdem win-
zigens) Danmark, upprör till och med de slöa-
ste lynnen ). Jag tror det stadnarvid den goda l
meningen; ty om man ville göra allvar deraf,
skulle. Preussen blifva tvunget att äfven under)
de betänktigaste förhållanden göra sitt ytter-
sta; och vid Preussens första vädjande till fol-:
ket ändrar sig alit. Kabinetterna hafva att)
d
betänka att Preussen icke bör med våld drif-
vas till sin bestämmelse att gå hand i hand
med folket.
Det konstitutionella partiet har sökt tillvä-
gabringa en sammankallelse af kamrarae, hvilka
förfaltningsenligt - skola öppnas först i midten
sf November, och såmedelst vinna tribunens
understöd för sin opposition; men ministrarne
akta sig för ait ingå på sådana förslag., Före
November kommer riksmötet icke attske; och
dessförinnan måste, så väl i afseende på den
bölsteinska som den tyska frågan, någonting :
bafva händt, som låter bruka sig till stillande
medel. Öfver hufvud är det konstitutionella !
partiet lätt ati ställa tillfreds; det lefver pål!
förhoppningar, och den nuvarande kammarens !
majoritet, hufvudsakligen bestående åf embets-)
män och rika possessionater, har dessutom,!
enligt sin natur, en: så konservatif riktning, at!
skeokonstitutionalismen ej kan önska sig någon
bättre kammare. Men med allt detta äro äfven
det konservativa partiets önskningar för unio-
aen och för ett kraftigt skydd åt Holstein
mot alla främmande inblandningar. Likaså vill
det ej vidare låta antasta den nuvarande grund-
lagen, och har derföre frisagt sig från junker-
skapet och reaktionspartiet. Det konservativa
partiets märmaste syfte är bibehållandet af den
nuvarande ministeren, med hr von Manteuffel
i spetsen. Reaktionen åter hoppas alltjemnt
på den snara möjligheten att få en minister
Gerlaehb, eller åtminstone Arnim i spetsen förl
ärenderna. I konungens kabinett har detta
parti ett mäktigt stöd uti den gullige generall
Gerlach sjelf, hvilken i förening med det egent-
liga hofpartiet så väl kämpar emot general
Radöwitz öfvervägande inflytelse, som ban är
en afgjord. vedersakare af den byråkratiska och
ultrapreussiskt THberala konservatism, hvilken
representeras af hr vön Manteuffel. Vore hr
von Manteuffel mer än byråkrat och drifven
affärskarl, eller hade ministeren ibland sig en
mera tankrik och kraftfull man, som visste
att göra sig gällande och högaktad såsom stats-
man, .så skulle den antingen lyckas genomföra
ett konsegqvent sysiem, eller ieke längre hänga
sig fast vid sina portföljer. Men om intetdera
kan blifva fråga. En någorlunda sjelfständig
elier er, äfven efter en gång allerhögst gillade
grundsatser, ,konseqvent fortgående: minister är
här otänkbar, och skulle snart tillvägabringa
den vanliga. brytningen emellan Berlin och
Potsdam. Vi hafva ännu många politiska stor-
mar att bevittna eller genomgå, innan infly-
tandet af en parlamentarisk majoritet, sjelfva
grundvilkoret för all sann konstitutionalism,
kommer att vinna tillvarelse i Preussen.
Det: redan långvariga lugnet bland massan
i Berlin har nyligen efterträdts af en viss rö-
relse, vid valet i förra veckam af kommunal-
rådet, efter den nya kommunallaget. Ingen-T
ting bar åskådligare än detta val visat hvilket j
tillbakaskridande vi gjort derigenom, att 1808!
års fria stadsordning blifvit upphäfd, för attl
lemna plats åt den nya kommunallagen. Af
32000 valmän, som Berlin hade enligt den
förra, återstå enligt den sednare blott 21000,
och bland dessa hafva minst 8000 tjenstemän
af alla inkommit. Orsaken är att efter den
nya röststalan gäller en valman af 1:a klassen
10 gånger så mycket som en valman af 3:e
klassen. Oaktadt denna onaturlighet skulle
valen ändå kunnat utfalla i någorlunda frisin-
nad anda, så framt icke regeringen med. hå-
nande ironi förklarat omröstning mel slutna
sedlar ovärdig för Preussens fria medborgare,
och stadgat öppen omröstning; men hvarige-
nom icke blott alla tjenstemän, utan hvar och
en, som hos regeringen söker eller kan komma
att söka någonting, eller på henne beror med
hänseende till någon fördel eller någon befarad
olägenhet, måste rösta i den anda, hvari hon,
genom sina offentliga organer, antydt sig vilja
hafva röstadt, (Slutet följer.)
9 Vi anse oss härvid böra erinra, att AVIIKA xC-
flexioner icke äro redsktioneas uten korrespon-
dentens, gom i denna fråga är alltför mycket ex-
klusilt tysk. Red. ef AB. I
KSR
UNTREE Ka