Hanne
KREOLEN).
AF
HEINRICH ZSCHOKKE.
TIL.
v NATIONALSTOLTHET. ,
Anfäkta! mig bringar ingen siciliansk ros mer i fre:
stelse! sade sir George något flat, på rådbråkad italienska
med ett förtrytsamt leende, då ban gick förbi Alpernes
sön; uten att se på denne. :
Straffad nyfikenhet, sir. Vet ni ej att just slöjan är
det mest retande af den beslöjade? svarade den andre på
engelska, stilla leende.
Britten vände sig åter om mot honom med halfva krop-
pen och frågade med kall avtigbet, som nästan liknade
harm : Ni är dock ingen engelsman? Ett !stycke gulhå-
rad ryss. å
En schweizare, sir.
Hm, från italienska linderierna.
Ni tar miste; från kärnan af Schweiz, från foten af
S:t Golthard.
Men ert. namn ljuder italienskt, tror jag.
Jag heter Fortunatus Lioth: å NR
eDerdti finner jag sehweizare och tyskar i sanning be-
undransvärdal, sade britter med ett förnämt gäckarde le-
ende. De äro nationernas kameleonter; i hvilket lard de
hå komma, så hafva de dess språk, seder, drägt, tro och
grimdsatser, fulla motsatsen till judarne.n
Ni har ej orätt. Judar och Engelsmän, med och utan
stigg, igenkänner man öfverallt vid första anblicken.
t Sir George, för hvilken jemförelsen med Guds folk må-
ÅL ha varit oangenäm, kastade hufvudet något stolt till-
Påka, och betraktade så, med halfsänkta ögonlock och ut-
skjutande underläpp, sin man, som likväl knappi syutes ana
åtl han sagt mer än en naivetet. Piötsligen förlorade sig
Prittens allvar i ett skalkaktigt leende. Är det då sannt
sade han, att schweizarne blifvit botade för sin fordna
Bemsjuka? Man säger att Napoleons konst fullgjort dette
väder.
) Se A. B, M 24,