Hanne KREOLEN). AF HEINRICH ZSCHOKKE. TIL. v NATIONALSTOLTHET. , Anfäkta! mig bringar ingen siciliansk ros mer i fre: stelse! sade sir George något flat, på rådbråkad italienska med ett förtrytsamt leende, då ban gick förbi Alpernes sön; uten att se på denne. : Straffad nyfikenhet, sir. Vet ni ej att just slöjan är det mest retande af den beslöjade? svarade den andre på engelska, stilla leende. Britten vände sig åter om mot honom med halfva kroppen och frågade med kall avtigbet, som nästan liknade harm : Ni är dock ingen engelsman? Ett !stycke gulhårad ryss. å En schweizare, sir. Hm, från italienska linderierna. Ni tar miste; från kärnan af Schweiz, från foten af S:t Golthard. Men ert. namn ljuder italienskt, tror jag. Jag heter Fortunatus Lioth: å NR eDerdti finner jag sehweizare och tyskar i sanning beundransvärdal, sade britter med ett förnämt gäckarde leende. De äro nationernas kameleonter; i hvilket lard de hå komma, så hafva de dess språk, seder, drägt, tro och grimdsatser, fulla motsatsen till judarne.n Ni har ej orätt. Judar och Engelsmän, med och utan stigg, igenkänner man öfverallt vid första anblicken. t Sir George, för hvilken jemförelsen med Guds folk måÅL ha varit oangenäm, kastade hufvudet något stolt tillPåka, och betraktade så, med halfsänkta ögonlock och utskjutande underläpp, sin man, som likväl knappi syutes ana åtl han sagt mer än en naivetet. Piötsligen förlorade sig Prittens allvar i ett skalkaktigt leende. Är det då sannt sade han, att schweizarne blifvit botade för sin fordna Bemsjuka? Man säger att Napoleons konst fullgjort dette väder. ) Se A. B, M 24,