Det är ej svårt att fatta hvad detta innebär.
Öfverståthållareembetet behöfver nemligen, för
att hindra hvad det behagar i nyssnämnda
hänseende, icke ens vägra det begärda tillstån-
det, utan endast låta bli att resolvera deröf-
ver, och olycklig dea, som skulle äfven i det
mest oskyldiga våga att gå förbi polisens makt-
fullkomlighet!
En sådan ry lagstiftning ger skälig anled-
ning att fråga: hvarest öfverståthållareembetet
fått sig medgifvet, att kunna göra denna in-
skränkning i den allmänna friheten ? Saken är
af en icke ringa vigt för ett stort antal per-
söner, som härigenom komma under ett för-
mynderskap, hvilket hvarken finnes förutsatt i
någon lag eller kan vara en följd af Ordnings-
maktens bestämmelse, då kriminallagar finnas
att bestraffa förbrytelser. Serskildt fi rtjenar
anmärkas att bland föremålen för förbudet äf-
ven finnes inryckt offenthga föredrag, hvari-
genom öfverståthållarembetet. således med ett
penndrag sökt göra sig till herre öfver en be-
tydlig del af yttranderätten. Det behöfves
blott att en person, som vill. hålla vetenskap-
liga föredrag, är mindre väl anskrifven hos en
eller annan myndighet söm har inflytande bo:
polisen, så kan det genast förbjudas eller hin-
dras. j j
Att föredrag kunna, sedan de hållits och be-
funnits på ett eller annat. sätt brottsliga, lag
föras och bringa den som bållit dem till lag-
lig näpst, det bestrides icke; men att på för-
hand hindra dem (genom att vägra tillåtelsen
af deras hållande), är otvifvelaktigt ett ingrepp
i yttranderätten, som omöjligen kan rubriceras
som ,ordningsmål,, utan innefattar en ny pro
hibition, d. v. s. en ny lag,, hvilken ej bör
kunna stiftas utan Ständernas medverkan —
alltså ej en gång af Konungep, än mindre af
Ö. E. ensamt kan utfärdas.
Vidare bör anmärkas obestämdheten i före-
skriften, enär under orden m. m. och 2n-
nat dylikt, kan förstås hvilka prohibitioner som
helst det kan falla O. St. E. eller polisen in att
göra.
För det tredje det öfverdritfvet höga bötes-
beloppet af 25 Rdr Bko, hvilket för någon for-
mell försummelse vid en ringa tillställning,
konststyckes förevisande, o. m. d. synes orimlig.
Här borde åtminstone modifikation af böterna
ega rum;
För det fjerde: hvad vill det säga, att man
nu skall ställa sig till efterrättelse äfven kom-
roande kungörelser,?
Denna kungörelses beskaffenhet måste följakt-
ligen på ett obehagligt sätt frappera dem, som
trott att aktningen för friheten och de med
borgerliga - rättigheterna skuile blifvit större
hos de maktegande på den sediare tiden än
tillförene.
Vi önska derföre, och ville gerna tillägga
att vi hoppas, det konungens justitiekansler
och hr justitieombudsmannen måtte tillse, att
en så rättsvidrig lagstiftningshandling som denna
icke måtte vinna häfd, på det icke polismak-
tens godtycklighet måtte tillåtas efterhand blifva
berre öfver allas vilja och handlingar.
— Redaktionen har blifvit anmodad lemna
rum för nedanstående replik i anledning af en
artikel i Aftonbladet J4 195. Vi skole tillåta
oss att efteråt beledsaga densamma med några
upplysande anmärkningar.
I ANLEDNING AF REPRESENTATIONS-
FRÅGAN.
Vid behandling af en uti Örebro Tidning väckt
fråga angående rättrmäiigheten och följderna af nå-l
gra bestämmelser uti det hvilande representations-
förslaget, hvilka närmast röra det nuvarande bonde-
ståndet, dess framtid samt vigt och inflytelse för
samhället, har uti Aftonbladet J4 195, blifvit fram-
stäldt. och åberopat ett slags register öfver berörde
stånds: underlåtenhetssynder, dess oförmåga att värna
demokratiens intressen samt hindra eller motverka
åtskilliga för det allmänna skadliga åtgärder, af hvil-
ken anledning insändsren, som under en längre tid
haft tillfålle att med uppmärksamhet följa bonde-
siåndets allmännare ställning, beteenden och för-
handlingar i egenskap af riksstånd, finner sig föran-
läten till ett beriktigande af den sålunda uppställda
karakteristiken, så mycket hellre som dervid några
förhållandena synas förbisedda, hvilka vid ett rättvist
bedömande? af det hela icke bordt från behörigt af-
seende uteslutas.
För att i omförmälta hänssende kunna bilda sig
en bestämd och klar åsigt af saken, torde främst
böra tillses och öfvervägas: huruvida den samhäll!s-
klass hvarifrån representanter för allmogen skolat
utgå, från någon lingre tid, liksom de öfriga folk-
klasserne, haft att glädja sig af regeringens eller de
andra ständens biträde och medverkan för en så be-
skaffad allmännare folkbildnings införande och in-
verkan, att någon säker insigt och kännedoa af stäts-
förhållandena i dera; mängfaldiga utgreningar kun-
nat och bordt af datta stånds ombud, annorlunda
än undantagsvis piriknas, eller om det icka fast)
hellre från långliga tider varit med de styrandes el
ler medståndens intressen förenligt, av fortfarande
söka bibebålla bondeståndet i mörker och okunmnig-
het för att lättar? leda detsåmma efter det för hvarje
period rådande partists välbehag. Utan att Häröf-j
ver vilja fälla ett afgörande omdöme eller skåda äm-.
net från dess mörkaste sida, huru förklara att denna
allmogens belägenhet och brist på en rätt ordnad
folkbildning kunnat så länge förbises, att icke ens
vid det nyare statsskickets införande 1809 densam
ma blef ihågkommen och bebjertad, utan först i våra
närmaste dagar eller vid riksdagen 41840—41, då
bondestindets flera gånger förut framställda, men l:
då mera allvarliga och enhälliga yrkande derå, icke
mera kunde afvisas. För att dock medgifva så ringa
— och göra verkställigheten så tung som möjligt,
ble? hela den kostnad, som folkundervisningens in-
förande och framtida underhållande medförde, m2-
nigheterne ensamme ålagd, under det att rikets öf-):
riga läro- och undervisnirgsverk lemboa nära mogjls
kostnadsfritt tillträde åt de förmögnare klassernss :
barn, och fastän dessa. läroverk till största delen af
jordbrukets bidrag underhållas. På sådant sätt har
mån hos oss besörjt allmogens och den mindre för-1.
mögna klassens tillgångar för intellektuell bildning, !.
dess inhemtande af reella och allmännyttiga kunska-
per, för att rättfärdiga de betydliga anspråken på
dess. armar, dess skattebidrag och statsmannabegrepp;
under det att i andra — äfven icke konstitutionela
länder, staten gemensamt bekostar hela folkunder-
visningen, och anser den så vigtig, att densamma
utgör en beståndsdel af sjelfva statsförfattningen och
ätnjuter dess garanti. Hvem eller hvilka allmogen