ELLER Nabob-onkeln AF AGNES L. GORDON. (Slut från gårdagsbl.) När sällskapet möttes vid middagsbordet, voro, åtskilliga rätter iordninglagade för att tillfredsställa onkel Medways smak, bland andra äfven curries. Mrs Medway och Mathilda lade för sig något deraf, men när den gamle herrn artigt vände sig till Sophie, utropade hon: Nej, jag tacksr, intet af edra otäcka anjätltniögar för mig — sjelfva lukten deraf dödar min aptit. Mamma, hädanefter tror jag att jag dinerar i mitt eget rum?o pHvad säger den upga damen ?, frågade onkel Medwaysr i det-han höjde sin lur, har hon icke aptit? Jag säger, alt jag inte kan tåla eder curriesr, skrek Sophie. O, Sopbie, huru kan du vara så grof?s sade hennes moder i förtviflan. ,Emedan jag hatar skrymterin, svarade denra med vrede. Der sitter Mathilda och sträfvar at symas äta, hvad jag vet att hon afskyr, färd att säga Hvack hon tycker om och icke tycker om; om den förbatliga rätten bestod af guldbitar, skulle den likväl icke vara värd H dan, mäda hen sär cn med att nadavälis dan. Se Hon är blek nu, och sjuk ätver, vägar jag säga; fy sköm: Mathilda. Onkel Medway miste i sanning vara döf, stum och blind, för att icke inom kort upptäcka allt ert falska spel 50phie talsde hastigt, i trots af både moedrens ceh systren: försök att hejda henne, och: Graces bönfallan ie blickar. Säker genom onkelns ful! komliga döfbet tadlade hon skarpt det svek