ELLER
Nabob-onkeln
AF
AGNES L. GORDON.
(Slut från gårdagsbl.)
När sällskapet möttes vid middagsbordet, voro,
åtskilliga rätter iordninglagade för att tillfreds-
ställa onkel Medways smak, bland andra äfven
curries. Mrs Medway och Mathilda lade för
sig något deraf, men när den gamle herrn ar-
tigt vände sig till Sophie, utropade hon:
Nej, jag tacksr, intet af edra otäcka an-
jätltniögar för mig — sjelfva lukten deraf dö-
dar min aptit. Mamma, hädanefter tror jag
att jag dinerar i mitt eget rum?o
pHvad säger den upga damen ?, frågade onkel
Medwaysr i det-han höjde sin lur, har hon
icke aptit?
Jag säger, alt jag inte kan tåla eder curriesr,
skrek Sophie.
O, Sopbie, huru kan du vara så grof?s sade
hennes moder i förtviflan.
,Emedan jag hatar skrymterin, svarade denra
med vrede. Der sitter Mathilda och sträfvar
at symas äta, hvad jag vet att hon afskyr,
färd att säga Hvack hon tycker om och icke
tycker om; om den förbatliga rätten bestod
af guldbitar, skulle den likväl icke vara värd
H dan, mäda hen sär cn med att nadavälis dan.
Se Hon är blek nu, och sjuk ätver, vägar jag säga;
fy sköm: Mathilda. Onkel Medway miste i
sanning vara döf, stum och blind, för att icke
inom kort upptäcka allt ert falska spel 50-
phie talsde hastigt, i trots af både moedrens
ceh systren: försök att hejda henne, och: Graces
bönfallan ie blickar. Säker genom onkelns ful!
komliga döfbet tadlade hon skarpt det svek