MR a En 6 a rp do RAA SR ERE
hade vittnet icke observerat att Bremer berättat, det
han sjelf missbandlat honom eller att det skett på
rummet, der Kehl skulle afhemta kläderna. Seder-
mera hade vittnet icke hört Bremer göra något er-
kännande att han slagit Kahl.
Med - anlednieg af Olssons berättelse inkallades
Reuterdal och Christophersen och konfronterades med
honom, hvarvid Olsson förklarade, att om icke Reu-
terdal var inne på verkstaden i det ögonblick
då Bremer återkom, så hade han åtminstone strax
derefter der infunnit sig; men ehuru Olsson i båda
de öfrigas närvaro tog på sin ed hvad han uppgif-
vit, vidblefvo de likväl sina utsågor, under bestri-
dande af Olssons, Reuterdal under tillägg, att sam-
täl om att Kahl fåt: stryk icke uppstått förr än så-
dant varit berättadt i Folkets Röst,, dervid det va-
rit anspeladt på Söderberg, såsom den, hvilken
skulla hafva misshandlat Kshbl, men hvilket vittnet
visste vara osanning, då Söderberg varit på sitt rum.
För öfrigt hade Reuterdal icke samialat med Bre-
mer om saken, som han uppgaf, emedan han icke
egt skäl att misstänka honom.
Studeranden Malmgren hade inga upplysningar
satt. meddela.
Från kärande sidan begärdes nu, att Bremer, se-
dan mera besvärande omständigheter förekommit och
då angifvelsen innefattade ett brott, som vore ana-
logt med hvad lagen afser med att gå i försåt, måtte
åläggas uppgifva sina föregående lefnadsomständig-
eter, och Bremer var dertill villig, utan att dom-
stolen behöfde ålägga honom sådant, men rätten för-
klarade att i mål som detta det icke vore af nöden,
och kärandens begäran ogillades, hvaröfver missnöje
anmäldes.
För vidare bevisnings åstadkommande uppsköts
målet på 44 dagar.
— Inför rådstufvurättens 5:te afdelning håde man
i går det upprörande skådespelet att se en sexton
års gosse, liten till växten och med ett blekt och
utmergladt utseende tilltalad, för fickstöld. Denne
gosse, hvars namn var Berggren, erkände, att han,
efter att hafva varit intagen på arbetsinrättningen,
blifvit för knifs dragande af rådstufvurättens 4:de
afdelning sistlidne Mars månad dömd till 46 dagars
fängelse vid vatten och bröd och ire månaders kor-
rektionsarbete, efter undergåendet af hvilket straff
han ytterligare varit intagen å arbetsinrättningen.
Beträffande det brott, hvarför han nu var tilltalad,
nekade han bestämdt dertill, ochdå-konstapeln Svens-
sön, hvilken till poliskammaren afgifvit rapport i
målet, tillkännagaf, att någon bevisning icke vore
att tillgå, uppsköts målet för inkallande af ombud
för arbetsinrättningen.
— På rådstufyurättens 6:te afdelning hade man
-samma dag tillfälle afhöra ett mål, som mer lutade
åt den löjliga sidan. En mångelska Gunberg hade
instämt tvänne madamer Sandberg och Wahlström,
för det de skulle på en krog äfvensom på öppen
gåta beskyllt henne för att i sällskap med hennes
man hafva stulit böns, hvarförutan Wahlström sär-
skildt tillvitat henne att hafva tagit lifvet af ecit
barn, hvarför hon skulle blifvit dömd till döden,
men sedermera fått kunglig nåd. Sandberg vore i
kärandens tanka en mycket from menniska som nyk-
ter, men något påstruken, skydde hon icke att fram-
komma med de mest gemena, på kärandens heder
och ära gående beskyllningar. Ordföranden, herr no-
tarien Uppling, hemställde till käranden, om det
icke, ifall de tilltalade erkände sin förseelse och åter-
togo beskyllningen, vore skäl att nedlägga målet,
hvarpå Sandberg, en frodig matrona med blossande
röd kulör, genast försäkrade, att hon, så vidt hen-
nes minne kunde sträcka sig, aldrig talat om höns-
tjufnaden, men om hon under något öbevakadt ögo.-
blick så gjort, ville hon gerna återtaga det. Käran-
den var likväl icke nöjd härmed, utan ville prompt
hafva vittnen hörde, emedan Hön trodde, att hennes
kränkta heder och ära icke på annat sätt kunde
återställas. Målet uppsköts för vittnens hörande.
— En arbetskarl vid namn Wickman, som för
kronans räkning arbetar vid Tegeludden, förlorade
derstädes genom stöld för 4 veckor sedan diverse,
kronan tillbörige verktyger. Några dagar derefter
utbjöds en del af dessa verktyger till salu af förre
åkardrängen Lundin till en af Wickmans bekanta,
för hvilken Wickman omtalat stölden och beskrifvit
verktygens utseende. Denne angaf genast förhållan-
det för polisbetjeningen, som tog Lundin i förhör,
hvilken uppgaf att en person, den han ej kände,
men som skulle invänta honom på den s.k. Tunn-
bindarkrogen på Ladugårdslandet, anmodat honom
att sälja verktygerne, hvarföre han skulle erbålla 42
sk. i försäljararfvode. Vid polisbetjenternes ankomst
till nämnde krog, tog tjufven flykten öfver ett träd-
gårdsplank, men eftersattes och uppbanns vid Komö-
tet af en polisbetjent, som fattade honom bakifrån
i rockkragen, men hvilken åter måste släppa sitt tag,
då flyktingen framdrog under sin tröja 2:ne knifvar,
med hvilka han högg omkring sig, hvarefter han
lyckades undkomma inåt skogen. Emellertid hade
polisbetjenten i honom igenkänt f. kronoarbetskar-
len. Andersson, nu anställd vid renhållningen. Alla
sedermera gjorda efterspaningar voro likväl förgäf-
ves, till dess illa beryktade qvinspersonen Anna
Hammarberg för ett par dagar sedan arresterades,
då det upplystes, att hon, som var fästmö åt An-
dersson, under loppet af 3:ne veckor dagligen burit
föda till denne, hvilken hela tiden uppehållit sig i
skogen vid Uggleviken, samt emellanåt besökt Tunon-
bindarkrogen. Efter vunnen upplysning härom, be-
gåfvo sig några af polisbetjeningen åter till nämnde
krog, hvarest krögerskan, på fråga, nekade att An-
dersson vore der; men då en af polisbetjenterne det
oaktadt började undersöka lokalen, tog Andersson,
som vid deras ankomst varit i krogrummet, men nu
instängt sig i köket, flykten derifrån och ut i träd-
gården under en buske, hvarest han likväl af de
utanföre stående polisbetjenterne greps och affördes
i häkte.
Vid sedermera med Andersson hållet förhör, för-
klarade han fräckt att han hvarken någonsin sett
Lundin eller de ifrågavarende verktygen. På till-
frågan hvarföre han skulle taga flykten för polisbe-
tjeningen, om han ej haft skäl att söka undkomma,
svarade han, att han varit rädd att de skulle åter-
föra bonom till renhållningen, hvarifrån han rymt.
- Polismästaren anmärkte dervid, att med Anders-
sons tilltalande för stöld nu, hade alla de krono-
arbetskarlar och korrektionister, hvilka sistlidne vår
utgallrades för att användas vid renhållningen, se-
dan dess varit häktade och tilltalade för stöld.
Då ingen vidare bevisning för närvarande fanns
att tillgå, hänvistes målet att afgöras vid vederbör-
lig domstol å landet, hvad stölden heträffade; hvar-
emot saken angående Anderssons flykt vid Komötet,
dervid han emot polisbetjeningen nyttjat kvif, hän-
sköts till rådstufvurätten.
— I förrgår kastade sig en okänd mansperson,
klädd i grå tröja, blå byxor och mössa, i sjön wid
Munkbrokamnen och drunknade. I går blef liket
genom draggning upphemtadt och affördt till bårhu-
set. I den aflednas kläder befanns en plånbok hvar-
uti namnet Ström var antecknadt.
— Timmermansbustrun Lindblom ber ingifvit an-
mälan att hennes minderårige-dotter Anna Sofia, i
går afton vid Storkyrkan, blifvit af en okänd qvinna
naärrad att åtfölja henne till Köpmangatan, hvarest
hon ingått i porten till J4 42 och med våld afiagit
flickan hennes kappa af blårandig orleans, samt der-
efter begifvit sig på flykten.
— Natten emellan den 9 och 40 dennes har in-
brottsstöld blifvit föröfvad uti Lillkyrka sakrestia,
hvarvid tjufvarne tillgripit en sifverkanna, inuti för-
gyld, samt försedd med följande inskpripiion: Åke
Oxenstierna Fri. H. till Eka 1653. B. C. Flemming.
RAS SANNE STEEN ES DRRARNE INS RASEN