— Red. meddelar med nöje följande notis om en ädel frikostighet af en här i hufvudstaden allmänt känd och aktad äldre embets man: Bland de män, som tvifvelsutan ega rätt att göra anspråk på många menniskors tacksamhet och hög aktning, intager herr förste etpeditionssekrteterarer och riddaren Anders Hellman i Stockholm ett utmärkt rum. Såsom garanti för detta påstående mi endast anföras med hvilken omsorg och kär!ek han mmfattar sin födelsebygd Lyby, beläget i Frosta härad af Malmöhus län. För flera år tillbaka (insändaren har sig ej bekant den bestämda tidpunkten) afyttrade herr förste expeditionssekreterarefi sin härstädes belägna egen dom, med undanteg af cirka 18 tunnland jord, hvilka han, jemte en fond af 8000 rdr rgs; anslog till Lyby församling, med vilkor för dönsåmmä, ätt på ofvanoämnde jord uppföra ett folkskolehus, hvaraf församlivgen då var i så stort behof, enligt den plan han sjelf gochetsfullt behsgade uppgöra. Detta är nu verkstäldt med all den ackuratess och omsorg. som sktningen för den ädle gifvarens vård om det uppvexande slägtets bildning och förkofran med näödvändighet kräfver; och har redan nyttan af denna skolväsendets orgavisation på det fördelaktigaste visat sig i de vackra fråmsteg, söm ungdomen gjort. och hvarföre den i första rummet bör vara hr förste expeditionssekreteraren, såsom skolans grundläggare, tackskyldig. Men det är icke allenast härigenom, hr förste expeditionssekreteraren tillvunnit sig födelsebygdens kärlek och tecksamhet, utan äfven gerom det deltagande, hvarmed han omfattar församlingens mindre bemedlade iftntbyggare, då bar till deras förmån anslagit en fond af 2000 rdr bko. med skyldighet för församlingen att uppföra fattighus, hvaraf den hitintills nära nog varit i fullkomlig saknad; ithy att det förra, dels genom tidens inverkan, och dels genom brist på utrymme, var alldeles ärdamålslöst. Genom enskilda underrättellser har insändaren fåt: sig bekant, det hr förste expeditionssekreteraren än ytterligare lärer låta församlingen Vederfsras prof a sin stora och gagneliga gifmildhet, samt ädla sympati för födelsebygden, då han, i anseende till denssammas saknad af orgel, ämnar förära en dylik. Med detta må det för öfrigt förbålla sig huru som helst, så äro ofvantecknade drag af hr förste expedtionssekreterarens ädla karakter tillräckliga för at: väcka den högaktning och vördnad, som hvarje rätttänkande menniska måste hysa för den man, som på allt sätt söker att i tysthet bidraga, till såvä allmänt, som enskildt väl Lybybo.n es RA NA