—8ÖÅ—!
ställning som dessa fattiga, arbetsamma och
framåtskridande menniskor, som utsigten att
vinna rikedom förmå till öfvernaturliga an-
strängningar.
Härifrån framgår ett oafbrutet fortfarande,
praktfullt drama. Denna arbetsifver, denna fe-
beraktiga företagsanda gör att amerikanaren fin-
ner ett visst behag isjelfva miscrödet. Han har
mycket att kämpa med; men sjelfva striden
gläder bonom. Han är verksam, för att vara
verksam; liksom barnet lefver för att lefva.
En bankrutt förskräcker honom icke särdeles;
den afkastade ryttaren sitter snart åter i sa-
deln och skall inem kort hafva tämjl den häst,
som afkastade bonom. Först är han fattig,
sedan rik och sedan åter fattig. Han hand-
lar, spekulerar, fruktar, hoppas — genomgår
med ett ord alla sinnesrörelser vid ett spel-
bord. ;
Amerikanaren känner sin tillvaro, icke så-
som en medlem af ett gammalt civiliseradt
samfund, icke såsom en gubbe, i hvilkens ut-
magrade bens, såsom Churchiil förträffligt ut-
tryckt sig, ,vaomäktiga begår arbeta, utan så-
som en yngling som glad slösar red sin öf-
verflödande lifskraft och med en känsla af
vällust störtar sig fram mot de mest hotande
faror. .
Jag ämnar om ett par dagar begifva mig
till Texas, hvarest striden mellan naturen och
menniskan är ännu vildare än i Mississippi-
dalen, och hvarifrån jag skall skrifva eder till
om hvad jag får se, så vidt jag icke dessförinnan
blifver ett byte för Commanchens förgiftade
jang eller Texienens lodbössa,