ZILLA OCH ZE HR A)
BERÄTTELSE Ar C. vv. WACHSMAN.
Allt förhöll sig så, inföll Zehra. Hör nu
huru er fars förhållande till Zilla uppstått. I
en liten köping i Gascogne fann er far en zi-
genarflicka om tolf år i polisens händer. Man
sade honom, att horden, hvilken hon tillhörde,
slyktat till Spanien och att barnet nu skulle
föras till ett arbetshus i Bordeaux. Den olyck-
liga lilla intresserade er far, och han bad att
man till honom måtte öfverlemna barnet, för
att på hans bekostnad uppfostras. — Zilla var
detta barn. Sedan man samtyckt till hans be-
gäran, tog han flickan med sig till Bordeaux,
der han då bodde, och insatte henne i en be-
römd uvppfostringsanstalt. Redan på resån hade
han öfverraskats af hennes förvånande själsan-
lag och sedermera kunde lärare och lärarinnor
icke nog berömma hennes förstånd och talan-
ger. Men så hastigt hennes inre utvecklade
sig, så hastigt uppblomstrade ock hennes yttre
till den högsta ungdomsskönhet. Er far, då en
men af några trettio år, blef lifligt intagen af
dessa företräden och snart älskade han Zilla
med ytterlig passion. Denna hade emedlertid
Jemnat pensionen och begifvit sig till Nantes,
der hon i ett-förnämt hus funnit plats, som
lärarinna för två smärre flickor. Hon håde,
som bon berättade mig, begilvit sig ifrån Bor-
deaux, emedan hon upptäckt den passion,som
bon ingifvit er far. Hennes välgörare kunde
likväl icke lefva utan henne; han skyndade
efter henne och blef ännu mera hänförd vid
hennes förnyade anblick. Han erbjöd henne nu
sin band. Zilla förskräcktes häröfver. Ehuru
en röst i hennes bjerta talade högt för älska-
ren, så sökte hon dock genast att nedtysta och
) 8e A.B. JM 195, 196, 200, 201, 203, 203, 208 och
209,
E