ZILLA OCH ZE HR A) BERÄTTELSE Ar C. vv. WACHSMAN. Allt förhöll sig så, inföll Zehra. Hör nu huru er fars förhållande till Zilla uppstått. I en liten köping i Gascogne fann er far en zigenarflicka om tolf år i polisens händer. Man sade honom, att horden, hvilken hon tillhörde, slyktat till Spanien och att barnet nu skulle föras till ett arbetshus i Bordeaux. Den olyckliga lilla intresserade er far, och han bad att man till honom måtte öfverlemna barnet, för att på hans bekostnad uppfostras. — Zilla var detta barn. Sedan man samtyckt till hans begäran, tog han flickan med sig till Bordeaux, der han då bodde, och insatte henne i en berömd uvppfostringsanstalt. Redan på resån hade han öfverraskats af hennes förvånande själsanlag och sedermera kunde lärare och lärarinnor icke nog berömma hennes förstånd och talanger. Men så hastigt hennes inre utvecklade sig, så hastigt uppblomstrade ock hennes yttre till den högsta ungdomsskönhet. Er far, då en men af några trettio år, blef lifligt intagen af dessa företräden och snart älskade han Zilla med ytterlig passion. Denna hade emedlertid Jemnat pensionen och begifvit sig till Nantes, der hon i ett-förnämt hus funnit plats, som lärarinna för två smärre flickor. Hon håde, som bon berättade mig, begilvit sig ifrån Bordeaux, emedan hon upptäckt den passion,som bon ingifvit er far. Hennes välgörare kunde likväl icke lefva utan henne; han skyndade efter henne och blef ännu mera hänförd vid hennes förnyade anblick. Han erbjöd henne nu sin band. Zilla förskräcktes häröfver. Ehuru en röst i hennes bjerta talade högt för älskaren, så sökte hon dock genast att nedtysta och ) 8e A.B. JM 195, 196, 200, 201, 203, 203, 208 och 209, E