mistiska fraktionen blifvit desavuerad, såväl
som dess vanliga organer Gazette de France
och Opinion Publique.
Grefven af Chambord talade icke ett endaj
ord till br de Larochejacquelin om dennes för
en tid sedan utgifna brochyr Appel au Peu-
ples. Denne, förundrad öfver en sådan tyst-
nad, tog sjelf till ordet och frågade fursten
hvad han tyckte derom.
Den innehåller här och der rätt bra sakern,
svarade grefven af Chambord:
Detta vill säga, att den ock innebåller då-
liga saker, monseigneur? frågade Larochejac-
quelin vidare.
Min gud, jag vågade icke säga det, men jag
tänkte det.n
Tillåt mig, monseigneur, genmälte brochy-
rens författare, att ieke i allt dela eders kongl.
höghets sätt att se sakerna.n
sJag tillåter er det, herr markis,, svarade
grefven af Chambord torrt.
Det fordras verkligen, anmärker korrespon-
denten, att Frankrike är en republik, för att
en Larochejacquelin skall kunna tillåta sig att
säga någonting dylikt.
Grefven af Chambord,; heter det vidare,
bör i hötel Därenger. Före middagen får
ingen audiens. Om någon fransman infinner
sig på förmiddagen, så svaras det; att Hans
Majestät arbetar.
Omkring kl. 1 öppnas deux-battangerna i
hötel Därenger. Nu är stunden för presenta:
-tionerna, hvilka nästan utan undantag ske ge-
nom hr de Levis. Fursten närmar sig hvarje
besökande och frågar honom om opinionen i
det departement, hvarifrån den resande kom-
mit. Alla förklara naturligtvis utan tvekan,
att hela departementet är legitimistiskt. På
detta sätt blir grefven af Chambord underrät-
tad om ställningar och förhållanden. Ett un-
dantag har likväl funnits. — Sistliden thorsdag
kom nemligen en gammal f. d. officer vid
kongl. gardet, hvilken, i sin tur insläppt och
tillfrågad, svarade med hög röst:
Monseigneur, jag har kommit hit på för-
middagen och reser härifrån om tio minuter;
jag har endast kommit hit för att underrätta
eder att man bedrager-er: Jag är ifrån Oise-
departementet; jag har resonnerat med största
delen af våra stora landtbrukare och jag be-
känner med smärta: de äro alla emot eder.n
Dessa örd väckte riktig skandal bland hela
hofpersonalen. Grefven af Chambord blef all-
deles förbluffad; emellertid sansade han sig,
fattade officerens hand och tryckte den lifligt.
Efter presentationerna komma de enskilda
audienserna, hvilka lätt erhållas; men det led-
samma är, att man äfven här återfinner hr de
Levis, hvilken i hötel Därengers monarkiska
komedi spelar spöket Banquos roll. Man kom-
mer för att få tala mellan fyra ögon med gref-
ven af Chambord, man vill anförtro honom
hemligheter, som ingen anman i hela verlden
får, men just då man håller på att öppna sin
mun, varseblir man den gamla hofetikettens
spöke och ordet fryser bort på läpparne. Det
försäkras, att grefven af Chambord sjelf mån-
gen gång är ganska trött vid denna envist
vördnadsfulla uppvaktning, men att han likväl
icke vågar göra den ringaste anmärkning der-
emot, utan med tyst tålamod bär oket.
Audienserna räcka vanligtvis till dess det
ku: gliga middagsbordet är serveradt; hvarje
dag gifves å hotellet un petit couvert, för 25
å 30 personer. Gästerna äro blandade med
soin. För kort tid sedan fick en bondqvinna
från Vendee tillträde till det kongl. bordet.
Fursten bjöd henne sjelf armen, gaf henne en
medaljong med sitt eget hår 0. s. v., så att
qvinnan blef alldeles inspirerad af förtjusning.
Ibland: -promenerar grefven af Chambord i
täckvagn på Wiesbadens gator: ibland höras
då någon gång rop af ;Vive le Roil Ibland
om eftermiddagarne, då grefven af Chambord
hvarken är på spektakel eller konsert, utan är
hemma, hafva alla personer, som blifvit pre-
senterade för honom, rättighet alt infinna sig
hos honom för att göra sin kur. Fursten,som
alltid åtföljes af hr de Levis eller i hans ställe
af lr de Pastoret, går igenom grupperna och
talar några ord till hvar och en. Någon gång
håller han sig icke för god att sätta sig vid
fortepianot öch sjunga. . Han skall ba:en rätt
vacker baryton. För kort tid:sedan började
han en afton att sjunga romansen: Pauvre
exil sur la terre trangeren, men redan vid
andra kupletten öfverväldigades han af en så
stark rörelse, att han icke kunde fortsätta.
Detta sentimentala uppträde gjorde stor effekt
på de försämlade; hela åftonen var entusiasmen
så stor, att icke ens den allvarsamme och vörd-
nadsvärde hr de Levis närvaro kunde förhin-
dra tvenne frenetiska salvor utaf ropen: lefve
konungen !
I går e. m. var grefven af Chambord på
theatern. Man gaf Hugenotterna. Fursten satt
i en avantscen med hr de Lvis på högra och
hr de Pastoret på venstra sidan. Hr Berryer
stod bakom grefvens af Chambord fåtölj. Sa-
longen var full af fransmän, . hvilka, oaktadt
sin suveräns närvaro, skrattade rätt hjertligt
åt aktörernas tyska prononciation; hvilket myc-
ket förargade det lillå antal tyskar, som voro
närvarande på spektaklet. Den franska karak-
teren förlorar aldrig sina rättigheter.
Jag hade min plats ungefär midt emot gref-
vens.af Chambord och hade sålunda tillfälle
att se honom väl. - Han skulle vara sådan som
han framställes på porträtterna, om: icke arti-
sten, för att smickra, hade gjort honom något
för mager. Hans ansigte är mera vackert än
skönt; hans anletsdrag sakna uttryck; han tyc-
kes betrakta utan ait se; hans fysionomi är
orörlig. Så vidt jag kunnat. döma, talar
grefven af Chambord litet. Under de.tre tim-
mår, som representationen vårade, talade han
icke tjugu ord; hans svar vöro korta och en-
stalviga, då någoa af hans svit gjorde en frågan.
Korrespondensen slutar med berättelse om