mistiska fraktionen blifvit desavuerad, såväl som dess vanliga organer Gazette de France och Opinion Publique. Grefven af Chambord talade icke ett endaj ord till br de Larochejacquelin om dennes för en tid sedan utgifna brochyr Appel au Peuples. Denne, förundrad öfver en sådan tystnad, tog sjelf till ordet och frågade fursten hvad han tyckte derom. Den innehåller här och der rätt bra sakern, svarade grefven af Chambord: Detta vill säga, att den ock innebåller dåliga saker, monseigneur? frågade Larochejacquelin vidare. Min gud, jag vågade icke säga det, men jag tänkte det.n Tillåt mig, monseigneur, genmälte brochyrens författare, att ieke i allt dela eders kongl. höghets sätt att se sakerna.n sJag tillåter er det, herr markis,, svarade grefven af Chambord torrt. Det fordras verkligen, anmärker korrespondenten, att Frankrike är en republik, för att en Larochejacquelin skall kunna tillåta sig att säga någonting dylikt. Grefven af Chambord,; heter det vidare, bör i hötel Därenger. Före middagen får ingen audiens. Om någon fransman infinner sig på förmiddagen, så svaras det; att Hans Majestät arbetar. Omkring kl. 1 öppnas deux-battangerna i hötel Därenger. Nu är stunden för presenta: -tionerna, hvilka nästan utan undantag ske genom hr de Levis. Fursten närmar sig hvarje besökande och frågar honom om opinionen i det departement, hvarifrån den resande kommit. Alla förklara naturligtvis utan tvekan, att hela departementet är legitimistiskt. På detta sätt blir grefven af Chambord underrättad om ställningar och förhållanden. Ett undantag har likväl funnits. — Sistliden thorsdag kom nemligen en gammal f. d. officer vid kongl. gardet, hvilken, i sin tur insläppt och tillfrågad, svarade med hög röst: Monseigneur, jag har kommit hit på förmiddagen och reser härifrån om tio minuter; jag har endast kommit hit för att underrätta eder att man bedrager-er: Jag är ifrån Oisedepartementet; jag har resonnerat med största delen af våra stora landtbrukare och jag bekänner med smärta: de äro alla emot eder.n Dessa örd väckte riktig skandal bland hela hofpersonalen. Grefven af Chambord blef alldeles förbluffad; emellertid sansade han sig, fattade officerens hand och tryckte den lifligt. Efter presentationerna komma de enskilda audienserna, hvilka lätt erhållas; men det ledsamma är, att man äfven här återfinner hr de Levis, hvilken i hötel Därengers monarkiska komedi spelar spöket Banquos roll. Man kommer för att få tala mellan fyra ögon med grefven af Chambord, man vill anförtro honom hemligheter, som ingen anman i hela verlden får, men just då man håller på att öppna sin mun, varseblir man den gamla hofetikettens spöke och ordet fryser bort på läpparne. Det försäkras, att grefven af Chambord sjelf mången gång är ganska trött vid denna envist vördnadsfulla uppvaktning, men att han likväl icke vågar göra den ringaste anmärkning deremot, utan med tyst tålamod bär oket. Audienserna räcka vanligtvis till dess det ku: gliga middagsbordet är serveradt; hvarje dag gifves å hotellet un petit couvert, för 25 å 30 personer. Gästerna äro blandade med soin. För kort tid sedan fick en bondqvinna från Vendee tillträde till det kongl. bordet. Fursten bjöd henne sjelf armen, gaf henne en medaljong med sitt eget hår 0. s. v., så att qvinnan blef alldeles inspirerad af förtjusning. Ibland: -promenerar grefven af Chambord i täckvagn på Wiesbadens gator: ibland höras då någon gång rop af ;Vive le Roil Ibland om eftermiddagarne, då grefven af Chambord hvarken är på spektakel eller konsert, utan är hemma, hafva alla personer, som blifvit presenterade för honom, rättighet alt infinna sig hos honom för att göra sin kur. Fursten,som alltid åtföljes af hr de Levis eller i hans ställe af lr de Pastoret, går igenom grupperna och talar några ord till hvar och en. Någon gång håller han sig icke för god att sätta sig vid fortepianot öch sjunga. . Han skall ba:en rätt vacker baryton. För kort tid:sedan började han en afton att sjunga romansen: Pauvre exil sur la terre trangeren, men redan vid andra kupletten öfverväldigades han af en så stark rörelse, att han icke kunde fortsätta. Detta sentimentala uppträde gjorde stor effekt på de försämlade; hela åftonen var entusiasmen så stor, att icke ens den allvarsamme och vördnadsvärde hr de Levis närvaro kunde förhindra tvenne frenetiska salvor utaf ropen: lefve konungen ! I går e. m. var grefven af Chambord på theatern. Man gaf Hugenotterna. Fursten satt i en avantscen med hr de Lvis på högra och hr de Pastoret på venstra sidan. Hr Berryer stod bakom grefvens af Chambord fåtölj. Salongen var full af fransmän, . hvilka, oaktadt sin suveräns närvaro, skrattade rätt hjertligt åt aktörernas tyska prononciation; hvilket mycket förargade det lillå antal tyskar, som voro närvarande på spektaklet. Den franska karakteren förlorar aldrig sina rättigheter. Jag hade min plats ungefär midt emot grefvens.af Chambord och hade sålunda tillfälle att se honom väl. Han skulle vara sådan som han framställes på porträtterna, om: icke artisten, för att smickra, hade gjort honom något för mager. Hans ansigte är mera vackert än skönt; hans anletsdrag sakna uttryck; han tyckes betrakta utan ait se; hans fysionomi är orörlig. Så vidt jag kunnat. döma, talar grefven af Chambord litet. Under de.tre timmår, som representationen vårade, talade han icke tjugu ord; hans svar vöro korta och enstalviga, då någoa af hans svit gjorde en frågan. Korrespondensen slutar med berättelse om