ZILLA OCH ZEBRA )
BERÄTTELSE Ar C. v. WACHSMAN.
Jag lofvar att iakttaga ertråd och med if-
ver egna mir åt mina göromål, sade Bernard.
Men ännu en bön! Tillåt att jag då och då
får besöka er och vid förefallande tillfällen an-
hålla om ert råd.n
Ni vill, som det synes, dermed säga mig
en komplimen:, svarade den gama. Er far,
herr Bernard, som var en man i ordets ädla-
ste bemärkelse och visse att jag icke satte
värde på komplimenter, kom likväl då och då
och inbemtade miva råd. Ni kan äfven kom-
ma och det skall glödja mig, om jag kan vara
er nyttig.n
Så snar: Bernard ankom till sitt hotell, skref
ban genast till ministern, att det lyckats bo-
nom träffa den obekante och att af denne er-
hålla det förlorade brefvet, hvilket han bär-
med öfversände. Ministerns sv:r var kallt,
men höfligt. Han tackade för Bernards be-
mödanden och ti!lade något tvetydigt, att ban
önskede att alla hans beräkningar måtte lyckas
lika så väl som den hn begagnat vd denia
angelägenbet. — Det bästa var, att förläniovgs-
brefvet åtföljde skrifvelsen. Berrard jublade
högt då han emo:tog det. Hitis bade ban
ansett saken för mindre säker. Nu var han i
tillfälle att blifva en rik man Redan följande
dagen begaf ban sig till zigenarboningen. Han
ville ännu en gång för den gamla uttala sitt
fulla bjertas tzcksamhet, ville äfven sannolikt
träffa Zehra, och ovisst är, om icke denna sed-
nare omständighet mest bidrog till bans beslut.
Flicken syvtes bonom i sin naivetet, med sitt
sunda förstånd och sitt alltid glada lynne, så
älsklig, at ban lofvade sig mycket nöje vid
ett enskildt samtal med henne. Händelsen
) 8e A.B. AF 4935. 196 och 200.