heten år begynnelsen af nästa läseår, antar man
med vissbet; och då apterandet eller inredan-
det, af Wexiö hittillsvarande skolhus härvid
utgör ett vilkor, beroende på konsistorii nit
och raskhet att så fort ske kan utföra, så
drar man icke saken i tvifvel, enär konsistorium,
efter hvad ofvan synes, gått reformen bered-
villigt till mötes, och, enligt inlupne underrät-
telser, början redan i denna stund skall vara
gjord med skolhusets inredning, så att läse-
rummen blifva färdige till den 1 september.
Lärarne, hvilke till följd af Sjögrenska testa-
mentet haft boställsrum i detta hus, skola, så-
som man af deras humanitet kunnat vänta,
förklarat sig afstå dem på de uppgjorda vilko-
ren. Intet hinder eger då rum för reformens
verkställighet vid nästa läseår.
På detia ställe torde vara lämpligaste rum-
met att isföra en förklaring, af lektorn i Wexiö
hr P. N. Ekman insänd till A. B., röran-
de några omdömen, som i detta blad för en
tid sedzn influtit öfver en af nämnde lektor
författad uppsats i tidskriften Frey. Då upp-
satsen avzcår skolreformen i allmänhet, och för-
fattarens anställning i Wexiö förer tankarne
närmast undervisningsverket derstädes, förmo-
da vi, att hans förklaring med öfvervägande
intresse skall läsas här. Vi meddela den med
desto större nöje, som deraf synes, att hr E.
nu formligen förklarar föreningen af gymna-
sium och skola nyttig och ändamålsenlig, samt
rörande i nnesläsningen ej blott för lärare, men
äfven för lärjungar (hvilket i Juliicirkuläret är
tillåtet, utan att ännu vara uttryckligen befaldt),
förmäler sin öfvertygelse väl ej vara stadgad, men
åtminstone ej beller deremot direkte stridande;
hvilket al!t, såsom läsaren funnit, i Freyupp-
satsen af hr E. förut icke varit så klart och
bestämdt uttaladt, att man derom kunnat anse
sig rätt förvissad, men nu, efter den lemnade
närmare förklaringen, bör lända honom till så
mycket godt det kan. Hr E skrifver:
I anledning af några yttranden i J4 454 af Af-
tonbladet rörande min uppsats om läroverksreformen
i tidskrifter Frey anhålles om plats i samma tidning
för följande genmäle.
Förf. i Aftonbladet anser den af mig framställda
frågan, om ämnesläsningen för lärjungar och den
fria flyttniagen äro nödvändiga vilkor för lärover-
kens förbäitring, vara liktydig med den, om läro-
verkens förbättring är ett nödvändigt vilkor för lä-
roverkens förbättring, och det nekande svaret på den
förra uttydes såsom en negation af skolreformen sjelf
emedan den, som nekar behöfligheten eller det makt-
påliggande i ämnesläsningen och den fria flyttnin-
gen, äfven måste neka sjelfva läroverksreformens be-
höflighet. Det skulle således vara ett axiom, som af
ingen kan eller får motsägas, att läroverken icke alls
kunna på nägot annat sätt förbättras än genom in-
förande af ämnesläsning och fri flyttning. I andra
länder har man likväl trott och tror sig ännu kunna
förbättra läroverken, utan att tänka på ämnesläs-
ning och fri flyttning. Svenska regeringen har icke
heller tillerkänt dessa inrättningar någon uteslutande
vigt vid läroverkens förbättring, ty då hade den o-
tvifvelaktigt i det kongl. cirkuläret af den 6 Juli
4849, der den anbefaller ämnesläsning för lärare och
förening af lärdoms- och apologistskola samt gymna-
sium till ett sammanhängande läroverk, också anbe-
fallt införaadet af ämnesläsning för lärjungar, i stäl-
let för att den nu blott tillåtit den och således bi-
behållit klassläsning för lärjungar och samtidig flytt-
ning såsom regel och endast medgifvit ämnesläsnin-
gen såsom undantag. Det heter nemligen i det kongl.
cirkuläret : Amnesläsning för lärjungar, enligt den
vid nya elementarskolan i Stockholm använda me-
thod, må i läroverken införas, om eforus eller ve-
derbörande lärare sådant önska, och hinder för sa-
kens ändamålsenliga verkställighet icke förefinnas.
Hvad mig beträffar känner jag ämnesläsningens både
fördelar och olägenheter. Jag vet, att detta lärosätt
kan med framgång användas, men jag anser det icke
för det enda dugliga, utan tror, att äfven klassläs-
ningen kar gifva goda resultater. Derföre har jag
dristat påstå, att ämnesläsningen och den fria flytt-
ningen icke äro oundgängligen nödvändiga vilkor för
läroverkens förbättring. Skälen dertill äro tillräck-
ligt antydda i sjelfva uppsatsen. Uttalandet af min
öfvertyge!se i denna sak har, enligt författarens på-
stående, framställt sig för en och annan blott såsom
ett slags försök att förtjena sporrarne vid det gamla
läroverk, der jag på sednare tid blifvit anställd. Hvad
härmed egentligen menas, är icke så lätt att veta,
men så mycket kan man emellertid förstå, att en
och annan anser min bevekelsegrund hafva varit
mindre god. Andra hoppas jag dock skola tilltro
mig en bättre. Då ämnesläsningen blott blifvit för-
sökt och pröfvad vid en mindre skola med 100 lär-
jungar, och det således icke ännu är utrönt, huru
den kommer att gestalta sig, och hvilka förändrin-
gar och jemkningar blifva nödiga vid ett större lä-
roverk med 2 till 300 lärjungar, så är det ju möj-
ligt, att den som nitälskar för läroverkens verkliga
förbättring, kan utan att derföre ogilla sjelfva saken,
likväl hysa betänklighet vid ett brådstörtadt införan-
de af densamma vid de gamla läroverken och önska
att förekomma detta, om han förmår det, genom att
visa, att derpå icke ligger så stor vigt, att icke för-
ändringen kan uppskjutas, tills nya elementarskolan
hunnit utvidgas och försöka sin metbod i större skala,
så att icke alla läroverken på en gång behöfva ex-
perimentera härmed. Alla förändringar vid läro-
verken böra göras med varsamhet, och alla onödiga
ertperimenter undvikas. Men får icke förfuska de
närvarande lärjungarnes bildning genom några oti-
diga försök, om än dessa möjligen skulle komma att
gagna de blifvande. Äfven sedan det blifvit fullt
utredt och afgjordt, huru ämnesläsningen bör inrät-
tas, blir öfvergången ändå svår nog vid ett gammalt
läroverk med redan fulla klasser. När nya elemen-
tarskolan inrättades, intogs till en början blott ett
inskränkt antal lärjungar i nedersta klassen, och en-
dast i den mån dessa uppflyttades till högre klasser,
intogos nya, tills det bestämda antalet af 100 upp-
nåddes.
Mitt yttrande om ämnesläsningen har gifvit förf.
anledning att påstå mig i allmänhet vara öfvertygad
om förträfligheten af systemet i de gamla skolorna
och gymnasierna och en motståndare till den sven-
ska läroverksreformen, den jag skulle bafva förkla-
rat onödig. och det utan anförande af siltiea skäl.