menade Bernard. I sådant fall torde ni åt
mig anförtro det; — jag säger ministern att
jag funnit det och blott utlemnar det emot
förpaktningskrontraktet.
Han skulle då låta fråntaga er brefvet —
låta insperra er i bastiljen, och låta sin släg-
ting erbålia platsen, alldeles efter sin föresatsn,
svarade Zilla. Nej, herr Bernard, på sådant
sätt går saken icke för sig. Ni följer punkt-
ligt mitt förslag, eller ock förfaller hela sa-
ken.,
Väålan! ropade den unge mannen, jag vå-
gar det farliga försöket.n
Det skall lyckas, såvida ni icke behandlar
det alltför oskickligt, sade zigenerskan. Men
det är nu tid att ni begifver er till audiensen.
Stadna ett ögonblick här, då ni återkommer,
och meddela mig utgången.n
En halftimma derefter inträdde Bernard i
ministerns kabinett. Hf kände sig något för-
Vvirrad då han nu stod ramför den mäktige
mannen, hvars inflytande hos konungen väl
sades vara något i sjunkande, men för hvilken
hela hofvet dock ännu bugade sig, ända till
jorden. Louvois hade antagit alla de behagli-
ga yttre former, genom hvilka hans herre och
mästare så särdeles utmärkte sig och hvilka
gällde som mönster, icke blott i Frankrike,
utan i hela Europa; euru under den glänsan-
de men genomskinliga fernissan framblickade
Mycket, som icke just kunde räknas till de sju
kardinaldygderna.
Ah! Se herr: Bernard!, ropade ministern
artigt emot: den inträdande. -Ni önskar er
säkert någon leverans för armåen i Pfaltz? Om
så är, så uppfyller jag gerna er önskan.
Förlåt, monseigneur, det är icke min af-
sigt, svarade Bernard, djupt bugande. Jag
har vid förra leveransen haft mer förlust än
vinst och ligger ännu i betydligt förskott.,
I sådant fall, aibröt ministern något kärft,