ere 555 SSe Nera
Han var ärelysten, men icke efter ytligheter,
som ni; han handlade stundom obetänksamt,
men genom en ädel rörelse. Lättsinnig, som ni,
var han icke.
Nu blef det för Bernard något för starkt.
Hastigt steg han upp ifrån stolen och gjorde
min af att aflägsna sig.
Stadna hr Bernard! Jag har ännu mera att
säga er,, fortfor Zigenerskan, liksom hade hon
icke märkt den unge mannens inre rörelse.
Jag menar väl med er, och då ni icke har
någon annan, som redligt gör det, så anser
jag mig skyldig att helt öppet tala med er.
Om mina ord såra er, skall det dock vara en
öfvergående känsla. Det är operatörens sond
ni känner. Alt såret exis!erar, kan ni icke
neka och ert bättre jag erkänner det. Det
gäller nu att bota det och dertill vill jag bi-
draga
Den säkerhet, hvarmed Zigenerskan yttrade
detta, det egna förhå!lande, hvaruti han befann
sig, den besynnerliga qvinnan och den med
herne öfverensstämmande omgifningen, äfven-
som förtrytelsen, hvartill han låtit hänföra sig,
allt ssmmanlagdt gjorde på Bernard ett nästan
komiskt intryck. Han satte sig åer och sade
1 något ironisk ton: . i
Min fru, j:g är helt och hållet öra.
Zigenerskan syntes lika litet som förut gilva
akt på hans förändrade sinnesstämning.
Ni sadej att general-förpaktningen låg er
mycket om hjertat,; sade hon. Jag tror det,
ty era handels- och financiela affärer stå icke
synnerligen väl. Ni retablerar er genom denna
indrägtiga post. Det kommer nu an på att
förskaffa er den.,
Och ni, min fru, vill hafva den godhe-
ten...? frågade Bernard, i den förra ironi-
ska tonen. .
Ja, hr Bernard, det vill jag, i förhoppning,
att ni hädanefter handlar mindre lättsinvigt,