— Från Christiania berättas, att fröken In-
d2betou der gifvit en konsert i frimurarelogens
loka!; hon skördade stort bifall, men åhörarne
voro icke talrika. Mamsell Berwald hade an-
kommit till Christiania och lärer äfven komma
att der gifva konsert.
— Aftonposten berättar, att den unge violinisten
Wittig, som fått engagement vid orkestern härstä-
des, rest bort utan permission, sedan han lyftat sitt
qvartal, ssmt framställer tillika en annärkning der-
vid, att hr Wittig blifvit antagen framför den ta-
langfulle violinspelaren hr Kolthoff, som lärer varit
medsökande. Denna anmärkning synes vara till alla
delar skälig. Vi tillhöra ingalunda dem, som kunna
gilla det skrik, som från vissa håll ständigt höjes
emot utländningars föredragande framför egna lands-
män vid fråga om musikaliska engagementer, ty
konstens fordringar måste naturligtvis afses i första
rummet, hvarvid konstnärens födelseort är en un-
derordnad sak. Men om en utlänning af underord-
nad talang föredrazes framför en mera utmärkt
svensk, så måste det erkännas, att sådant är väl
egnadt att gifva fart åt ifrågavarande skrik; och
man kan verkligen ej neka, att ell och annat så-
dant fall synes hafva inträffat.
— Redaktionen af Bore, med hvilken vi för
öfrigt haft den tillfredsställelsen att iså många
fall kunna öfverensstämma, synes emedlertid
bafva en apart medarbetare för allt som an-
går de Danska eller Siesvigska angelägen-
heterna, och hvilken icke tycks vara böjd att
på några vilkor taga reson. Aftonbladet har
nu åter blifvit uppvaktadt två söndagar å rad
med en fortsatt ariikel under titeln: ÅAfton-
bladet tager steget ut i Danska frågan. Den
första af dessa artiklar innefattade egentligen
endast en förklaring, att författaren uti den
andra skulle grundligt upptaga; till besvaran-
de de frågor, som Aftonbladet framställde i
anledning af ett föregående yttrande i Bore,
att konungen i Danmark icke hade brutit nå-
got af sina löften till hertigdömenas invånare;
och det är således till denna sednare artikel
vi få hålla oss.
Det är svårt att diskutera denna sak med
mycken korthet, emedan man svårligen kan
vidröra densamma ifrån samma synpunkt som
detta skett i Bore, utan att komma in i hela
den stora kontroversen, hvarom nu varit stridt
i flera år. Emedlertid är det vigtigt att saken
kan komma till någon hlarbet inför svenska
publiken, som lika med en stor del af pressen
länge derom tyckes haft en ganska oful:komlig
kännedom. Vi skole i allt fall försöka in-
skränka oss så mycket som möjligt; men för
att ej utsättas för misstankan att vilja van-
ställa, måste vi citera det hufvudsakliga af
Bores artikel in extenso, hvilken lyder så-
lunda:
Aftonbladet spörjer först: År det sannt eller
icke, att en olika arfföljd egt rum för Danmark och
Slesvig samt att denna arfföljd ändrades egenmäktigt
af kung Christian VIII genom ett penndrag (i det
öppna brefvet) och således genom en statskupp?
Härpå svara vi: det är icke sannt. Såvida man
nemligen icke med de slesvigholsteinska advoka-
terna vill förkasta alla historiska fakta före och ef-
ter 1460 och endast utvälja för sig detta år och ett
då afgifvet olagligt löfte, som aldrig sedermera blif-
vit påaktadt, så måste man se och erkänna det fak-
tum, som står oomkullkasteligt i Europas historia
och statsrättsliga förhållanden, att det gamla danska:
landet Slesvig, sedan någon del deraf under ogynn-
samma förhållanden någon tid varit bortryckt från
Danmark, åter dermed införlifvades under Europas
bögtidliga garanti, och att prelater, ridderskap och
godsegare, som efter dåvarande författning represen-
terade hela hertigdömet, hyllade konunsen i Dan-
mark såsom sin suveräne arfherre och aflade ed att
vara honom och hans efterträdare efter Konge-
loven hulda och trogna, att hertigen af Augusten-
borg, som var godsegare, aflade samma ed skriftligen
och att alla embetsmän, de förnämste invånarne i
städerna och på landet samt hela presterskapet af-
lade samma ed inför amtmännen. Sedan det Got-
torpska huset, efter att hafva kommit på Rysslands
thron, 4773 afsade sig alla anspråk på Slesvig till
förmån för konungen i Danmark och hans kron-
arfvingar, har ingenting händt, som skule kunna
i någon mån rubba danska kronans rätt till Slesvig.
Sedan den tiden har Slesvig otvifvelaktigt hört
till Danmarks Br Om det varit olösligt bundet
vid Holstein, sk le det väl på samma gång som
detta 1815 blifvit indraget i det Tyska förbundet,
men ingen tänkte då ens derpå. Enligt det stats-
system, som efter 1815 varit det gällande i Europa,
har Danmark tagit vid der Tyskland slutat i norr,
d. v. s. vid Eidern. Europa har icke vetat af nå-
gon mellan Tyskland och Danmark liggande stat
Slesvig. 4823 förklarade det T-:ska förbundet, att
Holstein icke egde någon slags statsrättsligt gällande
författning. När hafva hertigdömena sedan dess kom-
mit i besittning af en sådan statsrättslig, oupplöslig
förening? Det Tyska förbundet, som blygts att rent
af åberopa de slesvigholsteinska edvokaternas per-
gamenter, har dock med ett sofisteri, som den ömk
ligaste bränvinsadvokat skulle blygas för, viljat här-
leda just denna hertigdömenas oåtskiljaktighet från
Christian VIII:s öppna bref af 1846. Just detta
öppna bref, som framkallade så mycket oväsen bland
dem och mot hvilket de på det häftigaste proteste-
rade, har det Tyska förbundet velat åberopa såsom
bevis för, att det bar rätt att inkorporera Slesvig i
det Tyska riket. Men hvad innehöll i sjelfva ver-
ket detta öppna bref, förändrade det med ett penn-
drag arfsföljden, innebar det en statskupp,? Vi
svara nej och trefallt — nej. Tanken och menin-
gen i Christian VIII:s bref och i de förklaringar,
som gåfvos före och efter detsamma, är helt enkelt
denna: då den danska statenbestår af tre serskilda
hufvuddelar och då arfföljden oomtvisteligt är en
och samma, med undantag af några delar af Hol-
stein, i afseende på hvilka några svårigheter ännu
finnas, som man hoppas att snart få undenröjda, så
skall en såden förbindelse, som den, som för när-
varande eger rum mellan Holstein och Slesvig, kunna
fortfara, och konungen vill (icke tvungen af Dågra
Oh