Zn
än hittils,, svarade den gamla kort. Då ni
kommer lill ministern, skall han artigt emot-
taga er, men säga sig beklaga, att han icke kan
åt er förläna förpaktningen.
Par Dieul ropade Bernard leende, för att
förutsäga det, fordras ingen spådomsanda.n
Ni skall likväl några gånger förnya er be-
gärann, fortfor Zilla. Slutligen afslår han den
bestämdt., .
Och jag träder utur templet, tillade Ber-
nard, alltid leende.
Nej, ni stadnar qvarp, sade den gamla lugnt.
Ni lemnar ministern detta tomma bref-kuvert
— hon tog ett sådant ur ett litet skrin, som
stod jemte henne — ,och frågar honom: om
ban icke händelsevis på söndagseftermiddagen,
för åtta dagar sedan, förlorat ett bref i Ver-
sailles trädgård? Han skall igenkänna det och
önska att återfå brefvet. Ni beklsgar då att
ni icke kan vara dertill bebjelplig, emedan ni
blott märkt att en man, hvilken ni väl till ut-
seendet, men icke till namnet känner, uppta-
git brefvet, läsit det, stuckit det i fickan och
kastat kuvertet i buskarne. Skulle ministern
fordra beskrifning på mannens yttre, så säg
hvad som faller er in; men skulle han upp-
fordra er att vara behjelplig för brefvets åter-
fående och att efterforska mannen ni sett, så
låt honom på ett godt och fiut sätt förstå, att
brefvet blott kan återfås genom det d: susnent,
som utnämner er till generalförpak!:re.n
Förlåt, sade Bernard, ett hög:! besynner-
ligt förslag ... . .
Men som leder till målet,, afbröt honom
Zella: -
Förutsatt då alt jag följde ert råd och mi-
nistern lofvade mig platsen, om jag förskaffade
bonom brefvet ...n
Först efter utnämningen erhåller han detn,
fortfor den gamla. s
Ni sjelf är alltså i besittning deraf? för-