stundom flera dagar ligga obärgade och skörden möj-.
ligen gå förlorad för sabbatshvilans skuld.n
Sedan berättas om uppkemsten och införan-
det af Fastlagen, jemte allt det heliga och
religiöst nödvändiga som skulle ligga i undvi-
kande af viss mat. Svenskarne hade i allmän-
het svårt att finna sig vid alla dessa slags s.
k. ordningar;; och fördrogo icke utan knot
de kyrkliga befängdheterna. Liksom själens
förtryck utgick från den: tillvällade prestmak-
ten, blef folkets materiella utarmande och nära
nog förslafvande en följd af det allt mer-sti-
gande herre- väldet, synnerligen -genom:den
för dessa klasser uppkomna skattefrihetx, h vil-
ken medförde de öfriges desto större belastande
med gärder. Härom får ungdomen läsa sid. 68:
Genom denna skattefrihet, som i historien fått
namn af Andeliga frälset, och. hvaraf snart nog
anledning gafs till uppkomsten af det FVerldsliga
frälset, lades en ytterligare grund till den redan
förut mycket förtryck:a allmogens utarmande,
alldenstund densamma numera. ensam måste utgöra
de gärder och räntor, hvilka skulle utgå och hvar-
uti förut alla deltagit. Så blef det nu endast de
verldsliga egendomsegarnes skyldighet, icke allenast;
att skaffa folk till krigstjensten och hålla gästning,
d. v. s. förse hyarje vägfarande man med härberge,
mat och dricka, fordra hans häst eller skjutsa ho-
nom ett stycke väg, allt utan ringaste betalning,
utan de måste ock ensamma utgöra en mängd be-
svär, såsom dagsverken och forslingar vill Konun-
gens slott och fästen, budkaflars fortskaffande m. m.
samt ensamma erlägga de dryga skatterna, såsom
Ledungslama, en afgift, hvilken utgjordes de år, då
inga krigsrustningar eller härtåg skedde, Skeppsvist,
en afgift, under fred motsvarande skyldigheten att
urrusta krigsfartyg, Tingslama, som erlades i de
orter, der det vanliga Tinget för året icke hölls,!
Gengärden, eller den årliga skatten och samman-
skottet till Konungens och hans hoffolks underhål-
lande på deras resor genom landet, utom flere an-
dra utlagor. På samma gång sålunda hela bördan
af landets fordna: beskattning uteslutande lades på
allmogens skuldror, fick den tillika vidkännas förut
okända bördor, såsom Peterspenningen, den dryga
Tionden, Kyrkobyggnad,; Prästgårdsbyggnad m.l
fl., och underligt är således icke om den förr så väl-
mående och myndiga svenska allmogen snart nog
förföll uti ett förslafvande armod.
När till allt detta kom våldgästningen, som
i all sin tygellöshet herrskade ända tills Bir-
ger Jarls och Magni Ladulåses lagar gjorde slut
derpå, så kan man lätt nog föreställa sig huru!
svenska folkets ursprungliga kraft kunde blifva
så bruten, som den under medeltiden visar sig,
då svenskarne bragtes, nära till branten af un-
dergång och att göras till rof för tyskars och
danskars öfvervälde.
Hr K. har en rätt läsvärd artikel om våld-
gästningen och dess inflytelse på den urgamla
nordiska gästfrihetens förqväfvande.
Bland alla den tidens våldsamheter var dock in-
gen så tryckande för den stackars allmogen, ingen
så himmelsskriande, som den högljudt öfverklagade
8. k. våldgästningen, hvilken just på Erik Läspes
tid och den närmast därpå följande synes hafva kom-
mit till den höjd; att den nära nog blef alldeles
odräglig. Den hade ursprungligen sin grund uti den
gamla nordiska gästfriheten, hvilken Asaläran fram-
ställde såsom en af människans hufvuddygder,
men likasom gifmildheten emot fattiga och nödstälda
likar, den där uti Asaläran ännu blott var en fri-
villig vacker handling af goda och välvilliga bjärtan,
som den behöfvande icke egde någon ovilkorlig rätt
att fordra, utan med tacksamhet borde mottaga, uti
kristendomens dagar förvandlades till en tvungen
skyldighet, den der man ej fick undandraga sig och
på hvars uppfyllande hvarje behöfvande nästan egde
rätt att påcka, samt således innan kort ledde till
skadliga missbruk, ty så snart hvarje fattigdom fick
stadgad rätt till understöd, eller rättare sagdt belö-
ning, blef lättjan en förtjenst, likaså urartade snart
ibland de kristna nordboarna deras hedniska fäders
vackra gästfrihet till ett groft missbruk. : Hos våra
äldsta förfäder var gästfriheten långt ifrån en tung
och besvärlig börda, utan snarare en lätt och ange-
näm mänsklighetspligt. Bonden, ännu föga betungad
af skatter och utlagor, samt utan både tillfälle och
behor ätt afsätta sin gårds alster, delade så mycket
hellre med sig af sitt öfverflöd åt vägfarande gäster,
som detta ej var honom nödvändigt till andra behof
och en långväga gäst i utbyte kunde meddela honom
kärkomna uaderrättelser om hvad på andra orter sig
tilldragit. Då voro äfven resor i landet ännu gan-
ska sällsynta, ty hvar och en trifdes helst hemma
hos sig. Sedan åter, efter kristendomens införande,
en mängd nya inrättningar, andra seder och ett för-
ändradt lefnadssätt uppkommit, hvilka gjorde att re-
sor allt oftare företogos, samt att de resandes antal
var allt större och större, blef förhållandet helt an-
norlunda. Gästning af vägfarande, icke längre en
frivillig handling af välvilja, utan en genom lagstad-
ganden påbjuden skyldighet, blef en tryckande börda,
I synnerhet för den fattigare allmogen, som så väl
själf behöfde allt hvad han kurde hafva. Det var
icke mer endast ensamma vägfarande, hvilka någon
sång foro gerom landet samt med foglighet begärde
att blifva harbärgerade, förnäma herremän kommo
fta resande med ett talrikt följe af drängar och
lästar samt drogo öfvermodiga och trotsande in i
ilmogens gårdar att gåsta. Då drefvo de bonden
ir hans egen bäsa stuga och inrymde sig själfva
läri, ledde ut hans hästar ur stallet och insatte sina
gna i stället, uttagandes med våld foder ur Hans
ada för dem och ur hans -visthus mat för:sig själfva.
Allt det bästa, som i gården fanns att tillgå, måste
öfverflöd stå de gästande till tjenst, utan ringaste
etalning eller ersättning. Ingainvändningar bjälpte,
wotelser och slag väntåde bönderne, om de vägrade
tt utlämna något, och, vapenlösa som de voro, för-
mådde de icke på minsta sätt afvärja det öfvervåld,
varmed de sålunda hemsöktes. Ett dylikt förfa-
ande utplånade mångenstädes: hos folket alla spår
den fordna gästfriheten. Derföre hände äfven ej
ällan, att ensamme resande, hvilka ej voro i stånd
tt skrämma sig till härbärge och med våld taga
ina förnödenheter, numera obarmhärtigt afvisades,
wuru sent på qvällen de äfven ankommo, huru svår
in väderleken var och huru okunniga de är voro
mm vägen till närmaste gård. . Våldet alstrade bit-
erhet och uti detta, såsom uti många andra -hän-
eenden, voro lidna orättvisor en orsak till försäm -
ing uti allmogens ursprungligen så ädla sinnelag ;
——
Underrättelse för Allmänheten,
;m cholerasjukdomens kännetecken, om skydds-
medel mot densamma för friske, samt om
de läkemedel; som böra användas för sjuke,
intill dess läkare hinner ankomma eller då
n- —- 0 AA mm AA FR Mr FR mL
— -— -- MM LL -—
SA fe 5 DA In OA
AR
NH Mm Er ru BR — HH AA
re
läkare ej finnes att tillgå;
neddelad af Svenska läkaresällskanpet.
RR Er