oss berättigade att dertill räkna de f. gymna-
siernas hrr lektorer en corps. Men bortlem-
nandet af inflytelsen på stiftspresterskapet är
svårare; upphörandet af konsistorieledamotska-
pet utgör den värsta nageln i ögat. Likväl
har sjelfva öfvergångsformationen äfven häruti
någonting lugnande, hvilket de nu lefvande
utan tvifvel inse och kunna beräkna sig till
godo. De som hittills varit och ännu äro lek-
torer till namnet, måste, äfven sedan gymna-
sium upphört i ett stift, dock fortfara att sitta
i stiftets domkapitel. De hafva således för sig
personligen ingenting att befara i detta afse-
ende : de förlora icke för sin del kons storial-
makten. Klart är, att konsistorierna sjelfva
måste undergå förändring i organisationen, då
hädanefter lektorer icke vidare blifva att tillgå
som assessorer. Huru stiftsstyrelserna då skola
komma att bildas,- tillhör regeringens omsorg
och blir troligen föremål för icke alltför af-
lägsna förslager. Men den saken hör icke hit;
och tillfälle yppar sig nog att återkomma der-
till.
Då vi således för närvarande nöja oss med
att blott hafva generellt påpekat motståndets
grunder, likasom vi å andra sidan redan pe-
riodvis fått visa det glädjande fenomenet af
detta motstånds sjelfupplösning genom det hö-
gres och: bättres seger inom läroverken sjelfva:
så öfvergå vi nu till ett fortsatt redogörande
af skolreformens framsteg. Vi skola i detta
afseende meddela det närvarande vunna förhbål-
landet i Wezxiö, Göteborgs, Carlstads och
Strengnäs stift, deruti gymnasii sammanslå-
ende med skolan icke förut varit tillvägabragt,
men:nu afgjorts; hvartill vi kunne lägga, att
enahanda underrättelser från Linköping, efter
hvad man spörjer, icke länge lära dröja.
(Forts.)