mm —— ——
— —
— Redaktionen har fått sig tillsänd och med-
delar med nöje nedanstående artiga berättelse
om en händelse vid den kungliga familjens resa
genom Westergöthland:
Då tidniovgarne, hvar ifrån sine orter, haft att
omtala de feter, som vid konungafamiljens sista resa
genom landet, varit anställde till dess ära och för-
lustelse, torde äfven förtjena omnämnas en liten
fest af egen art, som vid Forsviksbruk i Wester-
gölhland gjor es för att roa de böge resande.
Då fartyget, hvarpå desse färdades, ankom till Fors-
viks sluss, upptågade på kanalbanken Forsviks folk-
skola, bestående af ourukring 80 gossar och 30 flic-
kor med sin lärare i spetsen. Gossarne voro klädde
i hvita underkleder och blå surtouter med hvita
axelgehäng och epåletter samt försedde me. gevär,
uti hvilka kasserade blankskurade gevärspipor biifvit
insatte.
Flickorna, som gingo i förtruppen och bildade mu-
siken, voro alla hvitwläd e och på bufvudet prydde
med blomsterkransar.
Truppen gjorde halt och front framför fartyget
och under det detta höjde sig i slussen uppstämdes
folksången, derefter gossarne visade prof på sin skick-
lighet i exercis och vändningar, dervid de röjde en
säkerhet och liflighet, som sällan anträffas hos all-
mogens barn; och utfördes allt med en sådan ord-
ning och tskt, att det väckte alla närvarandes be-
undran och de kongl. resandes synnerliga uppmärk-
samhet och belåtenhet.
Hela den lilla tillställningen, så obetydlig den än
må synas, v cker dock eftertanken på folkskolan,
och de välger ingar den redan medfört semt de för-
hoppningar den bär i sitt sköte. Ins., som vid en
nyligen förut anställd examen med samma folkskola
haft tillfälle höra barnens framsteg ilssniog och för-
ståndsutveckling, — hvilka framsteg voro desto mer
oväntsde, som de skett på den kor:a tiden af ett
balft är, hvarunder skolan varit till, —, kände sig,
under de vexlande profven på läsning, sång, exercis,
marcher och kroppsöfningar, mer än vanligt upp-
rymd af så väl barnens kunskaper samt deras glada,
lätta skick, som lårarens satt att sina lärjungar be-
handla.
Ins. tror att läraren i denna skola på ett -anska
lyckligt sätt löst folkskolans uppgift. Den tid torde
komma, då vi, för att värna våre hem och vårt få-
dernesland, bhöfva gå man ur huse. Det blefve då
icke med båfvan och en skygg ovan:,som ynglingen
grepe till geväret, om ban från barndomen vänt sig
vid dess handterande, och hberrar militärer skulle ej
då behöfva månader för att inlära de beväringsskyl-
dige någre vändvingar och handgrepp. om dessa in-
hemtats under barndomens lekar. Med ett ord: in-
sändaren tror, att folkskolans uppgift är, att barnen
i den bildas till både själ och kropp till duglige
medborgare, och prisar den bygd lycklig, som funnit
en sådan lärare, som Forsviks bru-.
Han är son till riksdagsfullmäktigen komminister
Hardin från Wermland och hans namn Johan Hardin.
Vän af folkskolan.