Diand nNyniKa sceanare alven ar acn, att pircuUs-
siska tuliföreningen skall upplösas och Öster-
rike stifta ett nytt handelsförbund för södral:
Tyskland, med Bäjern, Wärtemberg, Baden och
Sachsen, samt att Osterrike vill uppställa en
österrikisk- bäjersk-hannoversk-sachsisk här un-
der det populära skenet af en skyddshär för
Holstein, men i sjelfva verket till en olägligs
demonstration emot Preussen. Vi hafva likväl
nu blifvit för mycket vana vid Österrikes de-!s
monstrationer, för att bry oss derom, oaktad:
de nyligen gått ända till en befallning åt öster-
rikiska kowrmendanten i Mainz, att skjuta på
sådana fartyg, som hädanefter färdas nedåt
Rhen, för att till Preussen föra badiska solda-
ter. Då hkväl Preussen äfven har en kom-
mendant i Mainz, så hr denne förklarat, att
han vid första skott kommer att angripa öster-
rikiska garnisonen och utöfva blodiga repressa-
lier. Visserligen ser alltsammans mycket kri-
giskt ut; men så väl här som i Wien hyser
man den öfvertygelsen, att krig icke blir af i
något fall. I Wien vet man nog, att ryska
inflytandet är stort i Beriin och motspänstig-
heten ytterst klen; i Berlin vet man åter, att
Österrike, lika litet som de fyra konungarne,
förmår föra krig nu i tre månader. Vore
det endast möjligt, att i Sans-Souci besvärja
fram blo t hälften af den djerfva beslutsamhet,
som der fordom väckt verldens beundran, när
Frecrik den Store förde vapen mot största de-
len af Europa! En man fordras dock dertill,
lik den store konungen, som var en af sin
tids bjeltar och v:se. Hos politikens nuvarande
ledare, och 1 ed aniedning af de dåd, som re-
dan ligga inom historiens synkrets, kunna vi
e vänta några dristiga beslut. Preussens sty-
relse skulle blott i förening med foiket och
genom folket — genom folkets framåtskridan-
de — kunna vinna storhet; i stället är me-
ningen att blott intala furstarne alit hvad de
skulle kunna påräkna genom att åt Preussen
såsom hufvudmakt anförtro Tysklands frsmtid.
Till den grad hafva tänkesätten inom kabi-
nettet blottat sig, att hr von Manieuffel fått
ett utseende af ultra-liberal och står i spetsen
för den koustiturionella sidan af ministeren.!
Det är han, som påyrkar Erfurterparlamentets
sammankallande, medan hr von Ri:dowitz, ko-
nungens inflytelserike, men ansvarsfrie, rådgif-
vare, och den egenvtlige ledaren för den hittills!
följda politiken, fortfar att hålla det proviso-
riska tillståndet för det lämpligaste och icke
vill längre än till ett provisoriskt fursteråd. I
ministerrådet hafva skarpa strider ägt rum,
hvilka äfven försports utanföre; och under den
allmänna missbelåtenheten får hr von Radowitz
bära skulden till alltsammans. Det ständigt
vexande missnöjet näres genom många biom-
ständigheter; t. ex. den smickrande uppmärk-
samhet, som hofvet, adeln och officerskåren här
visade general Haynau, österr.:kiska reaktionens
förnämsta hjelte; likasom genom den mottagning,
som grefven af Chambord rönte i Potsdam;
men mest kanske af allt genom den anade
möjligbeten af ministeren Manteuffels bortgång.
Harmen och bedröfvelsen öfver den ändå så
svagt liberala Novemberministerens förjagande
äro så stora, att man icke kan förmå sg att
tro på saken ännu. Denna sinnesstämning är så
allmän, att den i kabinettet segrande fraktionen
ej trott sig om dess förbiseende alldeles, utan
funnit lämpligt sit taga åtskilliga försonande
steg mot hr Mantsuffel; och för att ställa fol-
ket, samt framförallt hären, tilifreds, torde vi
verkligen kunna förvänta några kontra-demon-
strationer mot Österrike, ehuru det icke kan
blifva någonting vidare än eit vapenskrammel
utan allvar och utan minsta politiska betydelse.
Den förnärmade preussiska äran fordrar upp-
rättelse ! säga till och med våra halfofficiella
tidningsorganer, och tillägga, att härom råder
blott en enda mening i ministerrådet.
I förrgår hölls Lär ett krigsråd af våra för-
nämsta generaler, under krigsministerns ordiö-
randeskap, angående nya organisationer och hä-
rens strategiska uppställning. Tillika heter
det, att man på intet vilkor ärnar tillåta upp-
ställandet af en bäjersk sachsisk härsmakt vid
Elben, till det föregifna hägnet af Holstein.
Slutligen skall man uppgjort de ändtliga och
kategoriska fordringarne mot Österrike angående
definitif rådplägning om förbundet. I fall af
vägran vill man afbryta underbandlingarne och
utfärda ett Manifest till Tyska Folketr, till
dess förständigande om allt hvad Preussen
gjort, lidit och uthärdat för den tyska saken.
Hvad som kan vara sannt af dessa rykten
vet jag icke, men jag begriper nog att någon-
ting måste göras, emedan det rärvarande till
ståndet knappast tycks möjligt att utbärda
längre
Atl säga er någonting om Schleswig vågar
jag knappt. Segern vid Idstedt bar öfverlem-
nat hertigdömet åt danskarze. Väl torde de
g- - OO nt bet - ÅR Ag JM om OMM
I An -— Fm —-— —biR OM Kn MAS
ee oo en AA Rn OK KR —- rr Mn AM LL
RA RA AR
nm— m HK rKR on
knappast anfalla Holstein; och öfver hufvud
har segern varit så dyrköpt, att man torde få
vänta länge på en ny strid om den smala
remsa af Schleswig, som holsteinska hären hål-
ler besatt ännu.
Jag var sjelf för några dagar sedan i Kiel
och Rendsburg och kan berätta att den modi-
gaste beslutsamhet råder hos hären och folket
att heldre slåss till sista man och falla med
äran, än att blifva dansk. Kriget har här ur-
artat till ett stamkrig och stegrat hatet emot
Danskarne åtminstone lika högt, som Danskar
nes hat emot Tyskarne. Olyckshändelsen i
Rendsburg, när det stora laboratoriet sprang il
luften, var förfärlig: 6000 bomber, granater
och shrapnelskulor kringflögo åt alla håll och
spridde död och förödelse hvart de kommo;
öfver 100 menniskor dödades omedeibart; ännu
flera sårades. På härens och folkets tänkesätt
har emellertid denna olycka förblifvit utan in-,
flytande. Deras förtröstan har icke blifvit ska-
kad; ett anfall af Danskarne och ett nytt slag
önskas med liflighet. Att återeröfra Schlesvig,
- AA Fm OO PM fe WP
in
re
dertill är dock den holsteinska här
den är med roinst 15000 mean unde;
Danskarne, som begagna ti
ställning; i synnerket Dz
k