Man har åter börjat upptaga, eller rättare, man;
tyckes aldrig vilja nedlägga den gamla taktiken, att
tala om komplotter och försåt mot allmänna ordnin-
gen. Detta prat, eburu så gammalt och utslitet att
det är alldeles utan verkan, användes dock alltid
med förkärlek af vissa ordningskoterier. Stundom
hör man talas om den förfärligt tillämnade statskup-
pen; en annaq gång är det barbarerna, som äro
sadde på marsch till Frankrike, och alltid hotas
man raed den röda insurrektionen. Det bästa är,
att sedan partierna gemensamt användt dessa skräm-
skott mot republiken, utan att dermed vinna det
ringaste. så begagea de dem nu mot hvarandra.
Dylika fantasibilder, hvilka förr fyllde spalterna i
tidningen Le Napolton,, hafva nu öfvergått till
Assemblee Nationale, som för några dagar sedan
fenn för godt stt annoncera det en conspiration
mosrtagnerde ska!l vara förberedd att utbryta under
församlingens prorogation. Det tyckes dock som
hads Elyse börjat !ugna sig och inse att hvarken
folkst konspirerar, barbarerna hota eller medborgar-
kriget står för dörrn. Allt sådant är endast fanto
mer, till hvilka några dolda önskningar eller några
flyktiga chimäårer gifvit anledning. Det är numera
endast partierca som imot hvarandra betjena sig af
kotelsen om den röda fanan. Republiken, försatt
utom scenen, är blot en stilla åskådare. Hennes
egra vänner hafva varit nära att förlora henne, men
henu:s fiender hafva frelst henne mer än en gång.