bekanta sjuttiotvåan. Men huru många flera
gånger hafva icke dessa stånds bemödanden till
mothåll varit förgäfves? Man besinne, att alla
anslagsfrågor, deri två stånd stadna mot två,
skola afgöras i förstärkt statsutskott. Men vid
valen till detta utskott kan man vara fullt öf-
vertygad, att åtminstone hädanefter de två
främsta ståndens val alla blifva hvad man iro-
niskt kallat renhåriga,. Naturligtvis söka Bor-
gare- och Bondestånden då äfven att för sin
räkning välja pålitliga medlemmar, som skola
kunna göra motstånd om det gäller. Men det
är vida svårare att göra ett sådant urval från
ett mindre antal och bland till en del förut
okända, än på riddarhuset och i Presteståndet,
der cheferna redan på förhand till punkt och
pricka känna de sina; och chancen är således
vida större, att vid voteringarne kunna med
bvarjehanda medel draga en eller annan bor-
gare eller bonde öfver till den motsatta sidan,
än tvärtom. I detta afseende åtminstone tyckes
det, enligt hvad tabellerna visat, att detdemokra-
tiska elementet ingalunda kan blifva sämre en-
ligt det hvilande förslaget, än för närvarande.
Detta är emedlertid en punkt, som visserli-
gen kräfver ett noggrannt öfvervägande; ty det
bör noga märkas och kan icke för ofta, nej
icke nog ofta upprepas, att ett folk aldrig kan
vara tillräckligt på sin vakt emot de styrande,
så snart det gäller att bevilja endera af de två
sakerna: makt eller penningar till denna makts
utöfning. Det är också derföre, som Afton-
bladet tagit sig friheten uppmana kollegerne,
att närmare pröfva de probabiliteier, som kunna
visa sig i afseende på utslaget af valen; men
detta bör ske icke endast med svassande de-
klamationer, utan med faktisk undersökning;
och vi förnya hvad som yttrades i Örebro, att
om en sådan undersökning skulle leda till det
resultat, att löntagareiatresset skulle komma
att få samma öfvertag vid den votering, som
enligt förslaget skall ega rum i båda kamrarne
rörande anslagsfrågor, som för närvarande eger
rum genom de privilegierade ståndens majorite-
ter och utskoitsval, så attrepresentationen fortfa-
rande komme att hufvudsakligen blifva en pen-
ningebevillningsmachin, så kunde intet vara
sämre än att antaga en sådan förändring; ty lika-
som regeringen kanske i det hela litet frågar efter
ständerna annat än för att få penningar, ut:n.
i öfrigt betraktar dem såsem en besvärlig
börda, likaså är det representationens främsta
pligt att tillse, det icke en skilling onödigtvis
tages ur folkets fickor: en pligt, som den när-
varande representationen, ty värr, blott alltför
ofullkomligt varit i stånd att uppfylla.
Exempelvis, och för att gifva en anled-.
ning till vidare undersökning, vilje vi näm-;
na, hurudant förhållandet härutinnan förekom-
ner oss att ungefärligen böra utfalla. Under
den förutsättning, som alltid utgör hufvudvil-:
koret, att den medeibara valafdelningen kan
disponeras af det demokratiska elementet, fö-
refaller det oss, att proportionen af dess.
representanter kan blifva ungefär densamma
som nu i Bondeståndet, 3,:delar mot Y,:del, i;
städerna minst lika mot lika, och öfre val-af-
delningens jemväl 3;:delar mot Y,:del, men åt,
motsatta hållet, samt att båda sidorna skulle
väga ungefär hka inom den öfre kammaren.
(Man erinrar sig nemligen, att valnämnderna,
som utse öfre kammaren, bestå af 30 för hvarje
distrikt, 12 från hvardera afdelningen på Jan-
det och 6 från städerna, hvarföre det bör
kunna antagas, att resultatet der skall åtmin-
stone kunna väga jemnt, oaktadt de absurda
valbarhetsvilkoren). Räkningen kunde då, sup-
positionsvis, ställas som följer:
Ofra kammaren . . . . . . 60 mot 60.
Nedra kammaren, medelbara af-
delningens . . . . . . 33 17.
Städernas . . . . . . . . 10 10.
Omedelbara afdelningens . . . 12 38.
Summa 135 mot 125.
Det är gifvet att förhållandet för hvarje fall
måste förändras; hufvudsaken är, huruvida
grunden för beräkningen i det hela är riktig.
Skulle detta vara fallet, så finner man att för-
hållandet meilan 135 och 125 såsom medeltal
ger en vida bättre chance än för närvarande,
att beviljandet af de allmänna behofverna
komme att bero af en fri pröfning och icke
af en på förhand disponibel majoritet.
Detta är en sida af frågan, som åtminsto-
ne ej bör kunna afspisas med blott en fras,
då vårt ändamål med dess framställande en
dast är att få den betraktad på alla sidor, men
på ett ärligt sätt. i
Då ändamålet med denna uppsats varit att
hufvudsakligen afse det praktiska, och att un-
dersöka, huruvida något slags moralisk betänk-
lighet kan finnas för dem, som lika med oss,
skulle önska en mera radikal reform, att lik-
väl kunna lemna sin röst för det hvilande för-
slaget, i fall beräkningarna äro grundade, sål!
ämna vi icke uppehålla oss vid hvad Örebro
tidning yttrar om bördsbegreppets, realise-
rande genom bondeståndets representation, m.
m. -Om Örebro T:s redåktion sjelf gör sig
mödan att tänka litet närmare på innehållet af
dessa ljudande uttryck, skall den utan tvif-
vel inse huru litet deri finnes ej blott af re-
son utan äfven af sammanhang.
j
Å
E
c
s
t
A
i
S
s
E
Konventikelfrågan.
(Forts. fr. MI 1953.)
Det heter i den tllförardnada sasaringane
han AA a - mn