EAA
ZiiLbLA OCH ZE HA
BERATTELSE Ar C. v. WACHSMAN.
Vid tiden, då Ludvig XIV i Versailles ska-
pade sina byggnadsunder och af en sumpig
irekt framtrollade paradisiska rädgårdar för
en kosnad af millioner, funnos andra ställen
i grannsbapet af Paris, som erbjödo en ytterst
motbjudande snblick. Den pu så sköra om-
gifningen af Neuilly var då en högst otreflig
hed cch på vägen dit, nära det stölle, som se-
dan genom en älskvärd ung furs es död vun-
nit en så sorglig ryktbarhet, såg man ett kyffe,
som mera tycktes egnadt till boning för djur,
än för menskliga vareiser. Nära vid landsvä-
gen befanns en grop omkring sex fot i fyr-
kant, med ett tak af bräder, belagda med
torf. Till gropen var en ingång, som i stäl-
let för dörr var tillsluten med en bastmatta,
hvilken kunde upprullas. Bredvid denna jord-
ku!a, som liknade en iskällare eller en stor
hundkoja, stod eti öppet tält af bastmattor.
Här befann sig en af ohuggen gråsten uppförd
härd, öfver hvilken hängde en kittel af jern,
och nära derintill ett smedstäd. En af ogarf-
vadt getskinn och en pistolpipa förfärdigad
blåsbälg, jemte några hamrar och tönger, an-
tydde att kulans innevånare sysselsatte sig
med smedsarbete. Sjelfva kulan tycktes blott
nyttjas till sofrum, eller ullflyktsort vid ovä-
der; dörrmattan var nästan heständ nedfälld.
I tältet deremot rådde öfverbefolkr Ehuru
det icke var rymligere, än kulan, så måi-
ste det dock inrymma åtta personer. Men
dessas anspråkslöshet förklarades icke blott af
deras fattigdom, utan snarare deraf att de till-
hörde det gåtfulla, i en obestämd forntid in-
vandrade zigenarfolket.
Det är märkvärdigt, att detta öfver hela
den gamla verlden kringspridda folk, det må