värre, än att ban var — Carl XII. Vår nu-
varande kung är visst en hjelte och har baft
kraft, men han är fransos och alideles för ar-
tig. Det duger, min själ icke, att stå med
hatten i hand och komplimentera en sidan na-
tion som den svensta, och att hålla till godo
ovett af kryddkrämare och fjerdingsbönder un-
ler riksdagarne... Jag tycker att när vi re-
len tagit så mycket från danskarna, kunde vi
nu äfven taga Island, för att sedan förlägga
riksdagen till Heklas: krater. Der fingo väl
våra herrar kannstöpare hett nog åt sig....
Nu tycker ni väl att jag går alldeles för långt,
herr rabulisto, fortfor ban leende, men det
skär mig i hjertat när jag tänker på huru o-
snigheten och missbelåtenheten med hvarje år
illtaga. Vi behöfde ett.krig. Hvad gjorde
det väl om vi än finge litet stryk i början,
hvilket är troligt, bara vi blefvo eniga igen.
Jag har en son, officer liksom ni, och hvi:ken
ir mig mycket kär, men jag skulle gerna se
honom faila i striden, om ett så heligt mil
dermed kunde vinnas.n
Visserligen voro mina politiska åsigter all
ieles motsatta den store skaldens, men jag
kunde dock icke annat än djupt högakta den
varma fosterlsndskärlek, den äkta svenskhet,
hvilken nu, liksom alliid, uppenbarade sig i
haps ord. Jag visste också alitför väl alt den
som författat Svea, måste häfva en frisinnad
själ. Jag kunde likaledes förstå att en så äkta
skaldenatur, som Tegrers, måste vara retlig,
och att dvärgalåten, mot ,jätten, från ett
visst parti, h:de gjort honom afvogt stämd äf-
ven för de ider som af detta parti förfäkta-