RIGAUDIER.
EN HÄNDELSE UNDER KRIGET I VENDEE.
AF
X. B. SAINTINE.
Trumhvirflar öfverljödo den krigiska sången,
under hvilken republikens bataljoner om net-
ten drogo ut igenom en af Nantes portar. Två
män, hvaraf den ene i generals-uniform, stodo
nära porten på fästningsvallen och skådade åt
öster; de varseblefvo på åtskilliga håll upp-
stigande raketer, som besvarades ifrån motsatta
stranden. af Loire.
Ni sar, kaptens, sade mannen i generals-
uniformen, att vi hafva hela Vendee-armån
emot oss, eller åtminstone dElbee och Cha-
rette, med sextiotusen man. Jag har säkra
underrättelser ifrån begge stränderna, och hvad
angår Elbee är jag fullkomligt säker. Blott
hans troppar uppgå till fyratiotusen man. De
flesta äro från Bonage cch fanatiserade af pre-
sterne.n
Huru som helst få vi en hård strids, sade
den andre, en ung man af omkring tjugo år,
hvilken på skärpet igerkändes som adjutant.
Tillåter generalen mig en fråga: nöjes ni icke
med att försvara fästningen och staden med
våra tiolusen man, i stället för att med hälf-
ten denna styrka göra utfall mot fienden, af
hvars mängd ni säkert kunna vänta, om icke
att blifva slagna, åtminstone att tillbakakastas
med förlust?
Så kan visst hvar förnuftig menniska fråga,
svarade generalen, imed en höjning på axlarne.
Men ni vet ju, att jag står under ett dum-
hufvuds och en förryckts befäl — och det bör
då icke förundra er, om ni finner oss begå
dumheter.n
År general Canclaux här?, ropade nu en
röst på afstånd. Någon hördes svara derpå,
och snart komm? två män uppföre vallgången.