iceren tillsade dem, att frukost genast skulle
tillredas för hertigen och generalitetet. Då
men frågade officeren om skriftliga ordres här-
ill, uppstod en häftig tvist. Under densamma
hade grefve Isolani ankommit med ännu flera
;rupper. Desse omringade staden och ville be-
mäktiga sig stadsportarne. Nu ämnade råds-
personerna aflägsna sig, men Isolani befallte
att gripa och fängsla dem. Borgrarne, som
sågo detta våld, ville nu tillstänga portarne,
men grefva Isolani förekom dem. På hans be-
fallning öfverstego kroaterna murarna, öppnade
portarne inifrån och nedfällde vindbryggorna.
Irupperna inträngde i täta hopar i staden och
började en vild plundring, förenad med mord.
De fängslade rådspersonerna måste anvisa de
rikaste invånarnes hus, hvilkas plundring-offi-
cerarne sjelfve åtogo sig ech prisgåfvo de öf-
riga åt menskapet. Rasande inträngde solda-
terna i dessa och grymbeter och skändligheter
begingos emot alla dem, som icke hunnit fly.
Jag och de mina hafva med blotta lifvet und-
kommit. :
Och hvad har blifvit af rektor Fechner och
hans familj? frågade Albert lifligt.
,Grefve Isolani tog sitt qvarter i rektorns
hus. Sannolikt bar det gått honom bättre än
oss andra, ty en skyltvakt stod utanför huset.
Troligen har den gamle, utan misshandling,
undsluppit med en betydlig samma.
Välan, mästarex, fortfor Albert, i det han
tryckte några dukater i gubbens hand, tag
detta och sök att undkomma till trakten af
Iauer eller Schönau, der ni är utom armåeens
stånd. Jag vill nu se till om jog kan förmå
hertigen att skona :staden.n
Sedan Albert i få ord för sin fordne herre
förklarat sitt nuvarande förhållande och denne
knappt kunde hemta sig ifrån sin förvåning och
tacksamhet, svängde Albert om sin häst och
återvände pilsnabbt till lägret. Ankommen dit