antal för hvärje valdistrikt räknas icke efter
samtliga de röstegandes eller röstandes, utan
efter hela rösternas antal, hvilket i vissa pro-
vinser skulle komma att göra elektorerne få-
talige, och således lättare utsatta för bearbet-
ning; och slutligen att valdistrikterna ärd så
stora, att mången, som allmogen kan önska sig
till elektor, torde komma att undandraga sig
detta bestyr, af fruktan för den möda och kost-
nad, som resan till valorten komme att för-
orsaka.
Dessa olägenheter äro visserligen icke att
förbise, och i fall det nuvarande förslaget ej
skulle blifva antaget, så är det angeläget att
de eller andra likartade brister undvikas. Den
förstnämnda suppositionen, att de små hem-
mansegarne ej skulle begagna sig af sin röst-
rätt, förtjenar i synnerhet en noggrann upp-
märksamhet; och man kan icke annat än be-
klaga, att förbållandet dermed ännu icke blif-
vit föremål för en närmare undersökning eller
för talrikare utlåtanden. Emellrtid är det, i
följd häraf, ännu endast en supposition, hvars
ianehåll vi måste tillstå icke synes oss stå
fulit tillsamman med förhanden varande fakta,
och vi utbedja oss få framställa skälet kull denna
tanka. Tabellerna öfver den medelbara eller
elektorsafdelningen utvisa nemligen, såsom vi
cck redan förut sett i någon annan tidning
erinradt, att om också två tredjedelar af de
röstegande ibland bondeståndet inom denna af-
delning skulle vara nog likgiltige för repre-
sentantvalens utgång, att ej vilja göra sig mö
dan att gå till kyrkan för att rösta, så ligger
den återstående tredjedelen likväl öfver em-
bets- och tjenstemännen isammanräknade röst-
antalet. För att det skulle inträffa, att det
byråkratiska elementet skulle ligga öfver vid
valen, emot de röstandes af allmogen vilja, for-
drades det således, antingen alt mer än två
tredjedelar skulle blifva borta från valen, eller
också att antaga, att bland de vid röstningen
närvarande ibland bondeståndet, egarne af ett
helt, trefjerdedels eller ett halft hemman skulle
hafva intressen och åsigter stridande mot de
mindre jordegarnes, och förena sig med em-
betsmännen, förutsatt nemligen att dessa rösta
i en anda, som strider emot de sistnämndas
intresse, hvilket likväl också icke alltid kan
blifva förhållandet. Det förefaller oss äfven,
att om en ny representation kom mer till stånd,
hvarigenom den medelst de allmänna valen till-
satte representanten kommer att gälla något
mera än för närvarande, då så mycket para-
lyseras af ståndsdelniogen cch sjelfskrifvenhe
ten; om i följd deraf ett större värde äfven
kommer att gilfvas åt de väliandes förtroende,
så vore det nästan otänkbart, eller åtminstone
fordras till antagande af tron derpå mera än
en obestyrkt förmodan på förhand, att merän
två tredjedelar skulle undandraga sig det ringa
besväret att infiona sig vid sockenkyrkan, för
att afgifva sin valsedel. Skulle också en stor
del vara alldeles likgiltig för utöfvandet af en
sådan rättighet, så synes det likväl knapp!
tänkbart, att ej några erfarne och aktade bönder
inom hvarje valmansdistrikt skulle finnas, med
nog insigt af valens betydelse för folkets sak,
för att till en början öfvertyga sina sockne-
boer om angelägenheten att ej låta denna rät-
tighet ligga neder, och det är väl ingen tvif-
vel, att dessa då skulle så pass lyssna här-
till, att åtminstone omkring hälften komme
att rösta.
Anmärkningen om olägenheten af de stora
valdistrikterna kan icke heller frånkännas sin
vigt, och obestridligt är, att det skulle betyd-
ligt underlätta valen och göra dem till ett
mera pålitligt uttryck af menigheternas egen
opinion, om elektorerne vore flera till antalet.
Då likväl i denna punkt, likasom i afseende
på det hela, frågan som skall afgöras endast
är den, huruvida olägenheten är så stor, att
en ovilkorlig fara deraf uppstår, så kan och bör
det äfven komma i betraktande, att elektorer-
nes antal i alla fall är större än riksdagsmän-
nens, och att, såvida man anser det icke omöj-
ligt att erhålla sjelfständiga och för maktens
bearbetningar otillgängliga riksdagsmän, så måtte
detta lika väl låta sig göra med elektorerne,
som äro o:nedelbart kände af de väljande sjelf ve.
Efter öfvervägande af skälen för och emot,
så långt de befinna sig inom vår synkrets, kunna
vi sålunda icke annat än förblifva vid den tan-
kan, att de invändningar, hvilka här blifvit
upptagna, icke ännu visats vara af den bin-
dande beskaffenhet, att de tillintetgöra desan-
nolikheter, som siffran af vallängderna gifver
vid handen. Uti en så betydelsefull sak, som
denna, får man ej göra ett sådant påstående
alltför positift; men det synes åtminstone vara
en pligt att bygga sina slutsatser på de pre-
misser som finnas att tillgå, intill dess några
andra med lika eller större visshet uppenbara
sig, och det vore derföre särdeles intressant,
om alla de pressens organer, som ej vilja af-
skära frågan med ett på lörband fattadt be-
slut eller deklamationer, utan uppriktigt söka
lösa det problem, hvarmed vi här sysselsatt
oss, nemligen hvilka utsigter vallängderna lemna,
äfven ville å sin sida närmare utiåta sig, hu-
ruvida de finna någonting skäligt att invända
mot hvad här blifvit framställt.
På grund af allt detta hafve vi för vår del,
efter en pröfning, som begynt med de starka-
ste tvifvel, likväl funnit oss af de stati-
stiska förhållanderna ledda till en så vida för-
ändrad åsigt emot den vi hyste innan val-
längderna utkoramo, att om frågan uppställdes
så, att det skulle bero på Aftonbladets utlå-
a