fekt, gick 532 in först sjelf, och vi torde ej behöfva
säga, att bens följeslagarinnor följde efter.
Det li: skapet tog snart plats vid ett bord;
vin och reqvirerades. Och gubben betraktade
leende de ziidtviga grupper som passerade förbi ho-
nom, och i2 choregrafiska extravagancer, åt hvilka
dansörer och dansöser öfverlemnade sig.
Men hur ban så satt och såg, slutade det med
ätt vår gubbe sjelf blef sedd. Et! eget slags sorl cirku-
lerade genom balen. Småningom nalkades grupper-
na, och det bord, vid hvilket gubben satt, omgafs
snart af en samling, som betraktade honom med lika
mycken nyfikenhet som vördnad.
På en gång, troligen genom ett bestämdt uttalad
Ord af någon bland de kringstående, förvandlade:
misstankan i visshet, ty ett högt rop skallade och
satte hela balen i rörelse.
Orchesteranföraren, som trodde att något gräl va
å färde, skyndade att gifva tecken till en polka, föl
att åstad a en helsosam diversion. Men orche:
stern för intet mot det larm, som väcktes a
gubbens Qvinnorna föllo honom om halsen
2 honom med enthusiasm, under def
:nen kastade sina hattar i luften, med
;p uttryckande sitt jubel. Föga fattades
iasmen kunnat falla sig oläglig för den
som var föremål derför. Aldrig hade bondgårder
Lilas varit föremål för en sådan hyllning.
ä gaf ungdomen denna hyllning åt er
ste, mest populära poetiska utmärktheter
Gubbess namn var Beranger.
Utan tvifvel skall Beranger i ett angenämt minnt
den dag, då han var föremål för denn:
, som varma och enthusiastiska hyll
ades Honom af en ungdom, hvilker
dock en dag är kallad att representera bildningen :
vårt land. (Ur ÅA. P:s Salon.)
-
MaATHILDA InDEBETOU har anträdt en resa til
Götheborg samt Christiania och Köpenhamn.