slut och betraktade sedan den unge mannen
tigande, liksom öfvertänkte han något.
Ni är här ifrån Friedland oeh står i herti-
gens tjenst?. började han ändtligen.
Så är det, svarade Albert, i otålig afbidan
på hvad som komma skulle, Jag är son af
förre hofmästaren här.
Nå, då måste ni känna folket i Friedland
och isynnerhet de som voro i gunst hos förre
egarenn, fortfor den förre.
Ja, ädle herre, svarade ynglingen; jag kän-
ner noga menniskor och förhållanden här.,
Vore icke edra föräldrar i särdeles gunst
hos friherre Reder ? frågade höfdingen.
De voro det, svarade Albert.
Och likväl ingick ni i hertigens tjenst?
fortfor den förre, med forskande blick.
Hvarföre skulle jag det icke? sade Albert.
vHertigen är en stor och mäktig man. beun-
drad af alla, och jag boppas att göra lycka i
hans tjenst.: Dessutom kan man ej vänta, att
friherren återfår sin egendom.n
Ah! tänker ni så ? sade slottshöfdingen le-
ende. Då kan jag utan fara meddela er her-
tigens uppdrag. Se der, läs brefvetl
Jag har erfarit,, skref Wallenstein till slotts-
fogden, att den farlige rebellen Christopher
Reder drifver omkring i trakten af Friedland
och söker uppvigla landtfolket. Derföre är min
allvarliga befallning, att ni i Friedländska och
Reichenbergska distrikten publicerar: att den
som med honom inlåter sig i minsta gemen-
skap, är förfallen till förlust af lif, ära och
gods, och att den, som öfverlemnar honom
död eller lefvande i min hand, erhåller tiotu-
sende gulden. Ofverlemnaren af detta bref,
född i Friedland och der noga bekant, kan vara
er nyttig vid anställande af efterforskningar ef-
ter bemälde Christopher Reder, hvadan n: eger
att dertill använda honom.
Skrifvelsens innehåll verkade på Albert som