ornameni vä laildi med gemier och svenska
och nor: i: nor omkring en sköld, på hvil-
ken läste en 5 Augusti.
Aila : särvarande tycktes vara mycket
tillfredss:::sa med de bemödanden, som blif-
vit gjorda, ör att skaffa publiken en angenäm
afton.
aställning Aftonbladet härom dagen
— Den i
innehöll ; afseende på de af danska regeringen
anbefallda s:åndrätter i Slesvig, för att efter
militärlag a de civile, som kunde ertap-
pas med bandlingar, hvilka kunna befaras hin-
dra eller skada armeens rörelser, och hvilken be-
fallning jerv väl uppdrager åt högste befälhafvaren
att låta fullborda domen, utan appell till högre
instans, har, såsom det icke var oss oväntadt,
ådragit oss en föreställning i ett par tidningar,
Aftonposienr och Bore, bland hvilka vi anse den
sednare böra bemötas med några ord.
Bore-försitaren, troligen densamme som förut
skref emo: Aftonbladet i anledning af en viss
artikel fris Holstein, har, nu följande samma
taktik som då, först talat om den utomordent-
liga sympai;, som underrättelsen om danskar-
nes seger här väckt inom alla klasser, och
yttrar derefter följande:
Vi hafva under de sednaste åren blifvit så vana,
att så snart någon underrättelse från Danmark här
väckt liflizzre sympethi af glädje eller sorg, Afton-
bladet genest verit färdigt med litet kallt vatten,
för att söka afkyle det varma deltagandet, att vi
voro fullt öfvertygade att så äfven nu skulle ske.
Vi hafva icke heller bedragit oss i denna förväntan.
Dagen efier sedan segerbudskapet hitkommit, upp-
trädde Aftonoladet med en artikel, som man skulle
känna sig böjd att finna löjlig, så vida man förbi-
såge afsig!s med densamma och den verkan den
kan hafva på dem, som sakna en noggrannare kän-
nedom af förhållanderna.
I anledwivz af detta yttrande anhålla vi få
erinra dero.:, att tidningen om den kongl. för-
ordningen ende ståndrätterna icke hitkom
förrän i t: - Aftonbladets artikel stod re:
dan i ons::i;zshladet, eller det skyndsammaste
den kunds ;: flyta. Deremot hitkom icke nå-
gon bestämd underrättelse om danskarnes se-
ger förr ihorsdagen, ehuru rykten, enligt
enskilda ef, redan cirkulerade på tisdags-
middagen, vilket Aftonbladet jemväl skyndade
att omnänna, utan att hvarken då eller seder-
mera slå got kallt vatten deröfver. Månne
icke såle. Bores hela förenämnde tirad ut-
visår en :swtp, att emot verkliga förhållandet
få häfta ! ena liten insinuation mot Afton-
bladets mo ::er? Det är märkligt att se, huru
fanatismer tid gerna har behof att taga skarf-
ningskonsic till bjetp.
Bore p-:esterar vidare mot allt slags jem-
förelse m:;.: ståndrätter i Slesvig och dylika
1 Ungern, ps den grund att de sednare orga-
niserades r kriget, för att summariskt döma
öfver de L-s-grade, hvaremot det är en vanlig
sak, men:: Bore, att sådana inrättas under
krig för 21. döma de civile, som söka att göra
armeen skadas och afbräck. Den som läst Af-
tonbladets artikel har varit i tillfälle att se,
det vi sjei!y2 påpekade att vi ej voro okun-
nige om sistnämnda krigsbruk, äfvensom vi
lemnade b-örigt afseende åt hvad man kunde
vänta af on danska miiitärens humanitet i
tillämpnin os. Bore har här således icke sagt
någonting zytt. Men detta kan i vår tanka
icke tillinis:göra riktigheten af Aftonbladets
räsonnemz öfver vådan af sjelfva principen,
särdeles i a strid, sådan som den ifrågava-
rende, som på visst sätt föres af landsmän
emot hvarazdra, åtminstone enligt danskarnes
eget påstårnde att Slesvig skall utgöra en del
af Danma: Vi vilja icke trötta med uppre-
pande af vad som redan i onsdagsartikeln
förekomme-. och hafve för öfrigt aldrig kunnat
förtänka de.skarne, då det nu en gång, vare
sig på ett ciler annat sätt, rotfästat sig i de-
ras öfvertycelse, att Slesvig är deres Konges
eget land,, som han svel maa tage, om det
pskal koste end saa mange offren, och då de i
sammanhban; härmed uti alla slesvig-holsteinare
se idel förrädaren: — vi kunna icke förtänka
danskarne, att de under en sådan föreställning,
den må vara riktig eller ej, fullfölja striden
med all möjlig ifver, ty det kan väl nu en gång
icke hjelpas. Men just derföre, och då man
sett att slesvig-holsteinarne på sin sida äro lika
entusiastiska och anse sig strida för sitt foster-
lands heliga sak — ty man vågar icke det yt-
tersta för någonting mindre — just derföre,
emedan båda partierna äro exalterade för hvad
de i sin inbi!lning anse vara det rätta, så att för-
hållandet bir är detsamma som i ett fana-
tiskt religion krig: just derföre, säga vi, är
vådan af godiyckets användande emot civile
och af de repressalier, hvartill det å ena och
andra sidan kan gifv: anledning, så mycket
större, och en pro!est deremot i humanitetens
namn måtte icke vara obehöflig.
För vår del äre vi öfvertygade, att någon
särdeles olycka väl icke kunde drabba, Stesvig
genom en närmare förening med Danmark,
numera ett land med fria institutioner, samt
ett af de mest civiliserade i Europa, och, oak-
tadt det ohyggliga slagtandet vid den sista ba-
taljen skulle vi således dela Bores stora glädje,
om vi äfven kunde dela dess naivaillusion, att
striden härmed vore slutad: Tyvärr befara vi
likväl, att denna Boreskribentens -föreställning,
i trots af hans påståddå noggrannare känne-
dom af förhållanderna, är en förvillelse, samt
att-ännu långt mera blod kommer: att rinna;
och sålunda måste vi bekänna, att det hos oss
icke kunnat väcka annat än en känsla af fasa,
att se huru de stora makterna, efter att i två
år hafva, åtminstone enligt hvad verlden Tall
mänhet trott, användt sina bona officia till fre-
dens upprätthållande, nu på en gång alldeles
onödigt släppa de i yttersta förbittring stadda
partierna lösa, att slagta hvaråndra. Det är
åtminstone icke himlens sak, som vinner på
detta mördande; men så föga har en sann
moral ännu undanträngt fördomarne och pas-
sionerna inom civiliserade länder, att äfven
åskådare på afstånd kunna fågna sig åt dylika
Les Ah
Al an Ad AA Fn,