eler — med ett annat ord blott!
;? Och månne ej farmerna — de 4
(Bifall). För sin del betviflade dock talaren icke:
farmerass.törresga att begripa någonting så lättfatt-,
röes arrendatorer — vore i en!
7 mer än andra? De ägde väl!
smentsval; men var det väl dem !
tillåter a er sin egen öfvertygelse, att låta!
höra si sing? (DNej! Nej!h) För hvad än-!
damål ia kalad valmansrätt blifvit förun-l
nad åt För hvad annat, än att de skulle ut-(
öfva de eras feodalherrars vink? (Ja! Jaln)
Må de som män: med anspråk på sjelf- 1
ständig: a rösträtt: må de framställa sina!
anspråk :ugar iagligt, grurdlagligt, men oeftergifligt!
— och dia va hörda. (Bifall). Talaren sades
sig vara z da en så talrik samling reform-q
vänner set att deribland varseblifva såll
många ! har of.a föregifvits att farmerna S
vore ett ördomsfullt slägte, utan allt be-f
grepp or 2amhällsförhållanderna; men!
-om så v felet vore deras eget? Visst ickel a
I
1
I
ligt, oci att det ändå till slut vore från.
dem, so -lömet sommer att gifvas åt städernas!
invinare 40 icke sioppa efter innan de vunnit en
fullstänc jr? och ärlig representation vid lan c
dets lsg: oh hbevillning, så väl för sig, som
för alia sins madborgare. (Läogvariga och enhälliga !
bifallsro; It
Alex. vackoy. Jag ärvar inskrärka. hvad jag!!
har at: sas så nära som möjligt inom gränserna af j
hufvu iför- a för vårt sammanträde. Men innan
jag vidrör de mål, anser jeg icke ur vägen att;
nämna ds mständizheter, under hvilka vis
församia: - omkring blott 14 dagar sedan i
led reforassk sa i England, af samma förlam- !
ningstil:.: reaktionen försatt Europas hela !
koniine : framtid är vittne till under- !
bara ski:sev, sansa hastigt har en ny utsigt q
öppna s jos os: för sssmhällsförbättringarnes sak, en
sådan us sn sancolikt ej ent år skall hinna gå!
förbi. issan famöstridandet vunnit en ny och eaf-V
gjord seg: ivt fodernesland. (Bifa!l). Detia här- I
rör från (0sö. hvilken vi, oaktadt de deri-:q
genom ösr: samosisutsigterna. alla djupt beklaga. !
(Hör !) G ert Peels frånfalle hafva par-f
tierna å! Lt friheten att å nyo uppställa sig på!
sin fordus 2:07 Whig ministeren bar icke nu mera
någon sö :sn a förenad opposition emot sig.
Den kac : licka öfver till det motsatta lå-
gret efter :d. som den ru, likasom fordom,
måste söka - at på sina egna bänkar. Detta nöd-
gar den 3 utan afvikelser fullfölja sin na-
turliga k afs (Bifall. Den är nu i folkets
band, ty händerna på folkpartiet inom un-
derhuse: Gå på tt gå ut! så lyder,
för dem nu mera, (Bifall). Under dessa
särdeles z7onsan ire förhållanden, är det som;
vi nu sammant granska vår ställning och be-:
stämma Må vi likväl icke genom
dessa utssior sleda oss! Tidens tecken mana.
oss icke s r, utan snarare att fördubbla
våra anses cd r. Hvad eftersträfva vi? Eu för-
bättradt 200: Men huru. hörs ännu en och;
annan frice 3 förbättradt parlament kunna! id
hjelpa al det accde hvaraf vårt samhälle lider? Till:
en börjar stalle 40 tunna förbättra hela vårt stats-; S
hushållningssysie mn. och ingenting rörer närmare fol-!
kets välstånd beloppet af utskylderna. (Hör, hör!)
Men, anmär et annat håll, finansreformen I
skall hjelpa b då en särskild förening arbe-
tar på att ls n2å den: hbvarföreskulle vi sam-j,
maatrass!a N ed parlamentsreormen ? Sva-!)
ret på dena int 7 belt enkelt: uten parlaments- c
reform, is20n Y orm! Vi kunna ej åstedkom-
ma den soda innan vi lyckats i den förra. Detta
är icke någ it af mig, utan ett rön, hem- !
tadt från ena bedröfig erfarenhet. Bort derföre med !I
;, ett yrkandet på finansreform är allt r
hvad som skule ej gräma mig det min-r
sta, om or orm utplånades från vårt sym-y
boliska stan ia cad, som jag är, att parla- w
mentsre den och alla andra förbät-,
uppställa parlamentsreformen
örsta och väsendtligaste bland våra önsk-
ningar, så Älors granska huru vidt den storas
Nationalföresingon ochetar på attutsträcka den. Til-
låten mig der i i korihet omförmäla Förenin-
gens poli ekänelse; j ären sedan sjelva ig
burn pass nära den träffat målet.
gen yrkar valråttens utvidgning
. som nu sakna den, mitte be-
hör!) Den fordran att parla-
för 3 år, i stället för 7 (Hör,
al skall stå i förhållande till
2 ombud (Bifa!l): att valet skall
(Bi all) och att alla qvalifika-
on må afskaffas (Hör, hör!)
Det skal! vera ycker jag, för äfven den mest
anspråksful:e kalv detta för en namnreform
allenast. Om: j gend:uven den: hvad hafven j ej
uträttat! jh Menigheternas hus (House
myndigas dertill i
mentsvalen skola s
—- -—-— -— OD -
deras för hv
ske med s!ut
tionsvilkor ör 0
of Common- iderbuset) att vara i verklighe f
ten, hvad c u bio ar till namnet — gjort det j
till ett folk oroment, Att det må bringas der-
motarbetas halsstarrigast af
;sse är att menigheternas hus måtte
förblifva hvad de: är n blott ett annat, ett för-
klädt Herrarnes H vuse of Lords — Öfverhu-
set) (Hör, hörl). Dessa halsstarriga motståndare tycka
högst örvernödigt och olämpligt att grundlagen är
detsamma i praktiker som i teorien — i verket som
i andan och stafsen; deras hufvudinkast emot!
vårt förslag är 2 : derigenom skulle populari-
sera den populära greven ef vår lagstiftande försam-
lipg. Men ec stånd är lika kortsynt som
hän, är ju i
dem, hviikas i
VG m ATT T
vanmäktigt. ra vi längre lyssna till föregif-
vandet att byzci vi äsyfta är grundlagsstridigt och
sambhällsförs:! ? B. ra vi ej som svar frambålla;
konstitutionsi: rras egna ord, enligt hvilka vilt
ej fordra an: I de uttryckligen tillerkänna f
Oss, men so : svekfulit beröfvade. Menig
heternas Hu: år ir I teorien; det mäste blifva det .
äfven i prakiivöonr är det så en gång: då står
samhället lång: bsr: batryggadt, långt fastare, än!
någonsin nu. å då i verkligheten hafva den
statsreform, som, siter alla rön synes, för Ecgland
vara den läm an tbron, omgifven af blan-l
dade institutioner; nu nafva vi den blott till skenet. !t
Vi godkänra sean2 form; men bysa en djup, outrot-
lig vedervi!lja mor ct sken deraf, som spelar sam-
hällets hela my i — vare sig på rak väg eller
omväg — i ii en klass, hviiken på samma !
gång gör schs7 va Curgenm Och ligger :betsel på
folket (Hör, b raladt fåvälde, med larfven I
af konungad: standa under domokratiska
former (Högl: : 21:)-
Det vore övertog! att här upprepa hvar och en!
af de ö artikar, 7 vår politiska trosbekännelse
består. Den rösträn vi yrka var den, som gällde
i den gamla, ärliga saxiska tiden, innan folkfriheterna
slogos i fjettrar öns den feodala syndallod, som
kom öfver oss ifrån Normandie. Det var en röst-
rätt, som fått det riktigaste utveckla sig ostördt
ur samhällets Datur; och som till och med fort-
for att trifvas under början af det Normandiska väl-
det, eller ände -;: Henrik VI:s sedermera så myc- f
ket utpuffade : kation föll som försåtlig ho-,
- r iNgaräft för huan rr oo IC
AR