ALBERT BERGMAN. )
EPISOD UR TRETTIOÅRIGA KRIGETS HISTORIA
AF
C. v. WACHSMAN.
aJag ber dig, Albert, slå bort denna tankel,
ropade Veronisa förskräckt. Huru! Jag skulle
veta dig vars; soldat i den förfärlige mannens
här, veta dig ibland dessa vilda skaror, som
öfverallt beteckna deras väg med blod, brand
Det är icke så illa dermed, som man dik-
tarn, arimörkle Yynglivgen. Hertigen är en
stor krigare; han kan såsonr hufvudanförare
blott betkyira sis om det stora hela, och icke
ansvara för tbvarie skändlighet som begås af
underordn: te ånförare eler soldater... Du vet,
hura marx jubibde vid svenskarnes hitkomst,
ochhar ock säkert hört ryktet om de våld-
samheter, som de utöfsat icke blott i kejsarens
länder, utsn ock i sjelfva Brandenburg och
Sachsen, dör man einottog dem som befriare
och beskydsrex W
Intet ord mera Atbert,!ont ettbbeslut som
endast för: v:fivn kaw ihsitvalb intörlNeromika.
Då du st vit, skall-jag tg I medemin mor,
och jag tv:li:r 1c52 Om hennesosamtyeke. Vi
skola sedan gemensamt bestorma min far med
våra böner och tårar 16
Albert Ixalade Så Jinge om denvlyckliga följd
derag ansträngningar hos för äldrsrne skulle med-
förap att Veronika slutligen trodde honönå, och
begge målade siz nu en framtid så !skön och
blomsters:rödd;-som denhågonsin bländat två
älskande bjertan,
På aftonen följsnde dagen inträffade irekto;
Fechners hes, elt bögsv stormigt uppträde. Rek
torskan gret, Yeronita gret, men herr Ambro-
Be ÅA. B. 4 176. 2