annat än beredt lin, lätt kan tagas för rotän-
da. Ait torka eller ytterligare röta linet på
jorden begripa producenterna i Norrland icke
heller, utan verkställes rötniogen fullkomligt i
vattnet och torkningen sker i fria luften på
hässjor r gärdesgårdar, der linet oftast för
blekning fir sitta hela vintern. Jordrötning i
mer eller mindre grad anses hos dem af flera
skäl o! g.
Dessa och dylika små olikheter i berednings-
sättet kunna emedlertid lätt hopjemkas och
förtjez: före föga afseende, så vidt linod-
lingen z vårt land fullt naturlig och nyt-
tig; men detta anse vi vara af alldra största
vigt för via statsekonomer och hushållssäll-
skaper ::: gsoga och grundligt undersöka, in-
nan de förstaga sig att rekommendera den-
samm: såsom en ofelbar häfstång till upphjel-
pande af lardets jordbruksindustri. Att de
respek hushållssällskapen så förfarit, får
man v:s erlicen icke betvifb, men utaf refe-
raten i tosbiadat kan man emedlertid icke
inhbemtz: något resopnement eller omdöme öf-
ver, bi ida jorden utaf linskörd mattas el-
ler stärkes, och denna vigtiga omständighet
måste vit alltid vid dylika undersökningar
intaga de större beloppsposterna i räk-
ningen: cc skulle detta händelsevis blifvit
glömd: - al annat skäl uraktlåtet, så torde
det vars 1 sa öfvertygande för nyttan af lin-
odling. 0 derutaf erhålles en stor brutto-
inkorts: hvarom man i Aftonbladet läser:
Det Zan j annat än väcka förundran, att en
så nyttig och vinstgifvande näringsgren variti
hela vårt land i allmänhet (med undantag af
vissa delar af Norrland), och i Nerike isynner-
het, så länge förbisedd. Hvar och en kan, med
en ganska lätt kalkyl, öfvertyga sig om att
den jord, som besås med linfrö, gifver en af-
kastning, som öfverträffar de flesta sädesslags
och går upp mot de mest vinstgifvande rot-
frukters 2fkastning. Man kan rimligen beräk-
na, att ett tunnlands ändamålsenligt skött jord
k
ger 30 å 40 lispund lin, hvilket (linet uppta-
get blott till 5 rdr rgs pr lisp.) gör en brutto-
afkastning ar 150 å 200 rdr rgs pr tunnland,
Utom har man äfven il linknoppen ett för-
träffli: ;atursfoder och i fröet en till olje-
slageri utsäde mycket säljbar vara.
Emot detta resonnement tillåta vi oss in-
vända iet ingalunda ligger något bevisan-
de uti !o-inkomsten, ty 1:o kunna omkost-
naderne aildeles medtaga denna så, att netto-
inkomsten hiifver 0, och 2:0 — och detta är
härvid lag det vigtigaste — kan odlingen vara
af så mattande egenskap för jorden, att äfven
en någorlunda god netto-inkomst utaf en rätt
omtänksam och i sitt yrke kunnig jordbrukare
med stäl kan kalkyleras till intet och äfven
derunder.
I sitt anförande yttrar hr Gibson (se Afton-
bladet 47 67): Lin anses till följe af dess
rensning under växten nära nog motsvarande
tt)
en grö rö. Ait linet rensar jorden, med-
gifva vi gerna, helst det uppryckes med röt-
terna ac edes icke lemnar det ringaste qvar
utaf den must och kraft, det derutur sugit;
men buruvida det i något annat fall kan kom-
pareras med hvad man i allmänhet förstår med
grönskörd., torde de i yrket kunnige hus-
hållssällskapen bist kunna afgöra. För vår del
begripa vi icte saken bättre, än att linskörden
till sin versan på jordens kraft just utöfvar
raka mo:saisen af grönskörden, hvilken sednare
af agr 1 kallas stärkande eller återgif-
vande, då deremot den förra odisputabelt hör
till de :ande eller utsugande.
Då hb ällskapen naturligtvis måste bät-
tre än vi känna detta, så är det icke för att
af dem, u för att af den i saken okunniga
allmänheten blifva trodde, som vi till stöd för
denna vår äsigt tillåte oss citera ett par ytt-
randerv a id Low i förra de!en af hans på
svensk rsatia Handbok i Landthushåll
ninger . sholm 1841, der det heter, pag.
193: Hampa och lin, hvilka sås förnämligast
för deras - sämne, samt alla växter, som od-
las för deras oija, utmärgla högeligen jordmå-
nen. Man !icer deras frön mogna, och deras
stjelkar lemoa ej något gödningsämne., — Pag.
d21: in utmagrande för jordmån och gård,
och det ännu mera, då man låter dess frön
komma till mognad, Öcv.
Har m:r Low här rätt — och detta lärer
icke nåvon sitt kunnig landtbrukare neka —
så må det vira ursäktligt, om vi tillåta oss
betvifis nytt.n af införandet af en större lin-
odling : ett ond med så underhaltigt jordbruk
och svag boskapsskötsel som Sverige, der jor-
den åteunstone ännu i allmänhet erford:ar
förstär ning ull förekommande af missväxter
och således alldeles icke tål vid ytterligare
försvag: genom införandet af ännu flera
mattande skördar.
Att i dt ul 5 rdr rg: pundet, lemnar
en afkastning, som öfverträffar de flesta sä-
desslags oc går upp mot de mest vinstgif-
vande jo uklerss, tillåta vi oss på goda skäl
betvifla, rmcn oc Ock så förhåller sig, hvarföre
icke då i alli fall beldre odia jordfrukter, hvilka
i motsats ii linet äro stärkande både för la-
dugård och jord?
Vi lempa derbän, huruvida linodlingen i
Holland och Irland kan verka välgörande eller
skadhgt på jordmånen. Detta beror naturligt-
vis heit och håliet på, buru beskaffad den sa är,
st huru jordbruk och dermed sam-
boskapsskötsel bedrilvas. Aro
sllt rvatinnalt cätt nrättada ch