sjelfva... Dock — jag vill icke tala derom,
ty jag känner att jag blir bitter, och det är
hvad jag icke vill vara, då jag är i din när-
het, min ljufva ros! mitt lifs goda geniusl
Den sköna qvinnan förde hanshand först
till sina läppar och sedan till sitt hjerta. Tå-
rar glänste i de himmelsblå ögonen, medan de
friska läpparne smålogo.
Vv.
BALEN HOS DROTTNINGEN.
Dagen för den så mycket omtalade, med både
undran och längtan motsedda, hoffesten var
ändtligen inne. Man skref den 10 Novem-
ber 1788.
Fröken Sigrid Rajalin vaknade- ur en lätt
slummer, hvaruti hon först mot morgonen hade
försjunkit, efter att i flera timmar hafva roat
sig med minnets, boppets och inbillningens
lätta, bevingade bilder. :
Balen hos drottningen var hennes första tanka
— Johan Stenbammar den andra.
Hvad jag skall få roligt i afton!... dock
— jag kunde hafva det dubbelt, om han vore
närvarande.n
Sådana ungefär voro, i kort sammandrag,
den sextonårigas första morgontankar.
Hvad den dagen var lång i trots af allt hvad
man gjorde, för att låna vingar åt de med
snäckgång framskridande minuterna!
Andtligen slog den lycksaliga timma, då man
fick börja kläda sig. Det var dock något.
Till bårfrisörskans och kammarjungfruns stora
— ja oerhörda förvåning, nekade den unga
fröken envisi att låta sminka sina kinder. Det
blef ett väseal... ty en hvar vet, att man på
den tiden ej kunde, eller ens fick vid hofvet
visa sig osminkad.
Den förtviflade kammarjungfrun visste slut-
ligen intet annat rid, än springa in till gref-