Det nya Kyrkolagsförslaget och Lunds Domkapitels utlåtande. (Forts. från 34 467). Men zu utgöra kyrkoherdarne i Lunds stift 230. Är det för mycket om vi antaga, att af dessa 30, theologiska fakultetens kyrkoherdar inbegripna, ega de angelägnaste egenskaper som erfordras för kyrkos:yreise? Kunna de träffa till hvarje riksdag 4 skickliga män och det hvart 3:dje år, skulle de icke kunna hvart ö:te år välja 5 skicklige copitulares, så framt man icke vill säga, att blard ids stifts pastorer finnas flera, som duga till iöftare än till lagskipare, fastän de oupphörligen måste i sitt embete praktiskt tillämpa syrkoförfeattningens bud?! Det blir ett alltför tungt onus för aflägset boende kyrkoherdar och denza boningsortens aflägsenhet skulle betydligt förbirdra ärendernas jemna gång och göra det för vederbörande ledzmot sjelf nästan omöjligt att med tillbörlig uppmärksamhet densamma följa, bvårföre de dugligaste och bäste kyrkoherdarne skulle undanbedja sig förtroendet, hvilket 2a!!:så till ej ringa del blefve öfverlemnadt åt dom, hvilka af fåfängan lockades att eftersträfva en sådan utmärkelse,. Hvad först angår boningsortens aflägsenhet, så om vi antaga hvad som är ganska troligt att de, hviika bo på 5 mils afstånd från stiftsstaden, afsäga sig förtroendet, skulie det då vara ett så förfärligt onus att 2 gånger i månaden göra en resa till stifistaden på-4 mil? Och då enligt 8 15 ej fler än 5 behöfva i de vigtigaste målen närvara, ex således alltid kan åtnjuta semester åtgången, kunna då icke de aflägsnast boende, hvilka väl knappast bli flera än-2, då det alltid är bögst troligt att de öfriga boi eller omkring stifissiaden, dela vintern sins emellan i tur och 3 månader vistasi stiftsstaden alltjemt, 3 månaderi sitt pastorat. Tre månaders ledighet från pastoratsgöromålen, för att i stället deltaga i kyrkostyrelsen, lär väl icke vara skadligt för en kyrkoherde. Ju flitigare arbetare han är, desto. bättre behöfver han en sådan hvila, hvilken för honom genom vistandet i stiftsstaden skulle medföra den oskattbara förmånen, att genom umgänge med lärda och vetenskapligt bildade män kunna föröka sina kunskaper, åtminstone sin hog till kunskaper och således befrias från den slentrian, hvartill prestembetet har en besynnerlig fallenhet att nedsjunka. Eiler är det verkligen så illa stäldt ibland oss, att de bästa och dugligaste kyrkoherdar sky all uppoffring, till och med den att hvar 14:de dag resa till stiftsstaden; endast de fåfånge lockas att eftersträfva utmärkelse bland sina bröder, hvilken ful slutsatts kan man häraf draga för vårt stifts riksdagsmän. De hafva icke varit de bäste och dugligaste, ty då bade de på allt sätt sökt undanbedja sig ståndsbrödernas förtroende 1) (och det hafva de bestämdt icke gjort, det kunna vi intyga), utan i stället af fåfängan varit lockade att eftersträfva en sådan utmärketsen. Vi bedja våra vördade riksdagsmän om ursäkt; det är blott D. C. som så måste sluta ur sina premisser. Vi ogilla dessa öeh derföre ock den möjliga slutsatsen. — Sedan D. C. sålunda utlåtit sig, tillägger hr biskopen doktor Faxe följande märkliga ord, som vi anse oss böra utan sammandragning återgifva: härtill utber sig undertecknad biskop i underdånighet få lägga den förklaring, att huru godt och hälsosamt det än synes honom vara, att en biskop har vid sin sida ett domkapitel, som med honom i stiftets förvaltning deltager, han dock för sin del mycket heldre skulle åtaga sig det dryga besväret att, såsom biskoparne i Danmark och Norge, ensam bestr.da dithörande göromål, än han skulle se domkapitlena sammansatta på ett sätt, som för biskoparne blott skulle försvåra, men ingalunda lätta stiftsstyrelsens ledning... — Hr biskopen doktor Faxe är en äldre, rikt erfaren och derföre aktning bjudande personlighet, känd för att veta hvad han säger, och vi äro således öfvertygade, att han här uttalat sin bestämda öfvertygelse närmast om sitt stifts, i allmänhet om samtlige stiftens: kyrkoherdars oförmåga, att bland sitt hela antal utse hvart femte år fem män, som kunna icke försvåra, utan lätta stiftsstyrelsens ledning, hvilken öfvertygelse, då den så bestämdt uttalas, icke kan vara grundad på lösa suppositioner, utan på vunnen erfarenhet. Vi fråga derföre: hvadan denna bittra erfarenhet? — För 40 år se1) Hvilket onekligen laggt på dem ett tyngre onus, än konsistorial-värdigheten, enär de mot en dagspenning, somiväl knappt förslår wll anständig! uppehälle i hufvudstad tagit sig att hela år