Det nya Kyrkolagsförslaget och
Lunds Domkapitels utlåtande.
(Forts. från 34 467).
Men zu utgöra kyrkoherdarne i Lunds stift
230. Är det för mycket om vi antaga, att af dessa
30, theologiska fakultetens kyrkoherdar inbegrip-
na, ega de angelägnaste egenskaper som erfordras
för kyrkos:yreise? Kunna de träffa till hvarje
riksdag 4 skickliga män och det hvart 3:dje
år, skulle de icke kunna hvart ö:te år välja 5
skicklige copitulares, så framt man icke vill säga,
att blard ids stifts pastorer finnas flera, som
duga till iöftare än till lagskipare, fastän
de oupphörligen måste i sitt embete praktiskt
tillämpa syrkoförfeattningens bud?! Det blir ett
alltför tungt onus för aflägset boende kyrkoherdar
och denza boningsortens aflägsenhet skulle be-
tydligt förbirdra ärendernas jemna gång och göra
det för vederbörande ledzmot sjelf nästan omöj-
ligt att med tillbörlig uppmärksamhet densam-
ma följa, bvårföre de dugligaste och bäste kyrko-
herdarne skulle undanbedja sig förtroendet,
hvilket 2a!!:så till ej ringa del blefve öfverlem-
nadt åt dom, hvilka af fåfängan lockades att
eftersträfva en sådan utmärkelse,. Hvad först
angår boningsortens aflägsenhet, så om vi an-
taga hvad som är ganska troligt att de, hviika
bo på 5 mils afstånd från stiftsstaden, afsäga
sig förtroendet, skulie det då vara ett så för-
färligt onus att 2 gånger i månaden göra en
resa till stifistaden på-4 mil? Och då enligt 8
15 ej fler än 5 behöfva i de vigtigaste målen
närvara, ex således alltid kan åtnjuta semester
åtgången, kunna då icke de aflägsnast boende,
hvilka väl knappast bli flera än-2, då det all-
tid är bögst troligt att de öfriga boi eller om-
kring stifissiaden, dela vintern sins emellan i
tur och 3 månader vistasi stiftsstaden alltjemt,
3 månaderi sitt pastorat. Tre månaders ledig-
het från pastoratsgöromålen, för att i stället
deltaga i kyrkostyrelsen, lär väl icke vara skad-
ligt för en kyrkoherde. Ju flitigare arbetare
han är, desto. bättre behöfver han en sådan
hvila, hvilken för honom genom vistandet i
stiftsstaden skulle medföra den oskattbara för-
månen, att genom umgänge med lärda och ve-
tenskapligt bildade män kunna föröka sina kun-
skaper, åtminstone sin hog till kunskaper och
således befrias från den slentrian, hvartill prest-
embetet har en besynnerlig fallenhet att ned-
sjunka. Eiler är det verkligen så illa stäldt
ibland oss, att de bästa och dugligaste kyrko-
herdar sky all uppoffring, till och med den
att hvar 14:de dag resa till stiftsstaden; endast
de fåfånge lockas att eftersträfva utmärkelse
bland sina bröder, hvilken ful slutsatts kan
man häraf draga för vårt stifts riksdagsmän.
De hafva icke varit de bäste och dugligaste,
ty då bade de på allt sätt sökt undanbedja
sig ståndsbrödernas förtroende 1) (och det hafva
de bestämdt icke gjort, det kunna vi intyga),
utan i stället af fåfängan varit lockade att ef-
tersträfva en sådan utmärketsen. Vi bedja våra
vördade riksdagsmän om ursäkt; det är blott
D. C. som så måste sluta ur sina premisser.
Vi ogilla dessa öeh derföre ock den möjliga
slutsatsen. — Sedan D. C. sålunda utlåtit sig,
tillägger hr biskopen doktor Faxe följande märk-
liga ord, som vi anse oss böra utan samman-
dragning återgifva: härtill utber sig underteck-
nad biskop i underdånighet få lägga den för-
klaring, att huru godt och hälsosamt det än
synes honom vara, att en biskop har vid sin
sida ett domkapitel, som med honom i stiftets
förvaltning deltager, han dock för sin del myc-
ket heldre skulle åtaga sig det dryga besväret
att, såsom biskoparne i Danmark och Norge,
ensam bestr.da dithörande göromål, än han
skulle se domkapitlena sammansatta på ett sätt,
som för biskoparne blott skulle försvåra, men
ingalunda lätta stiftsstyrelsens ledning... — Hr
biskopen doktor Faxe är en äldre, rikt erfaren
och derföre aktning bjudande personlighet, känd
för att veta hvad han säger, och vi äro såle-
des öfvertygade, att han här uttalat sin be-
stämda öfvertygelse närmast om sitt stifts, i
allmänhet om samtlige stiftens: kyrkoherdars
oförmåga, att bland sitt hela antal utse hvart
femte år fem män, som kunna icke försvåra,
utan lätta stiftsstyrelsens ledning, hvilken öf-
vertygelse, då den så bestämdt uttalas, icke
kan vara grundad på lösa suppositioner, utan
på vunnen erfarenhet. Vi fråga derföre: hva-
dan denna bittra erfarenhet? — För 40 år se-
1) Hvilket onekligen laggt på dem ett tyngre onus,
än konsistorial-värdigheten, enär de mot en dags-
penning, somi- väl knappt förslår wll anständig!
uppehälle i hufvudstad tagit sig att hela år