benådningsetier, i strid med regeringens och kej-Ic sarens allning, och med fara att falla i onåd. En sådsn omsånodelse skulle, i och för sig, innefattal, er ganska markelig tilldragelse, om den nemligen I ägde någor motsvsrighet i verkligheten, men Posttidningen so: en gång för alla gjort sig till Haynaus riddare. och su scdnast försökt leda hans omvändelse l! i bevis, har dervis så snärjt in sig i sin argumen-le tation, au: san bion behöfver låna hennes egna upp-f gifter, för 3: vederlägga de suppositioner om Haynau, för hvilka a klädt blodig skjorta. ; Läsare se erinra sig, att hela vår tvist med i Posttidni hirleder sig från en kort anmärkning mot kolicgass besynnerliga uppgift, att närmaste anl ledningen (ill Haynaus fall skulle vara, att han full-! ständig: benidat de af krigsrätten i Pesth dömde l! medlemmarna af uzvgerska riksdagen, utan att inhemta regeringens beslut. Aftonbladet deremot har lf ansett mera sannolikhet ligga uti en annan uppj E gift, som förekommit i flera tyska blad, att nemligen Haynaus fali tvertom haft sin grund deruti, att han egenmåik:igt ördröjt att verkställa kejsarens eller re geringens hefallning, att benåda och frigifva en mängd politiska fösgar. ! Nu intraffar det märkliga förhållande, att Posttid-! ningen, til sAd för sin åsigt anör: att regeringen, l! trenne isgir efter afsättningsdekretets utfär-! dande. facade beslutet om den stora amnestiskten,! som fuillstintigt benådade öfver 400 för politiskal förbrytelser anklagade, hiktsde och dömde personer. : Det är i sanning höjden af naiveiet att anföra ett sådant arzument. Tre dagar sedan den store genel ralen, österrikiska dynastiens räddare, blifvit på etilå högst förödvjukasde sätt afskedad, derföre — (an-l:! tsgom för ett özsonblick P. T:s åsigt!) — att hanl! ulöfvat ex benåsningsakt, förkunnar regeringen sjelf fullste. tig mnesti, för ett mångdubbelt antall! sakfällde!! Hvilken oerbörd otacksamhet... Öster-l: rikes skarpasse svärd kastas åt sidan, just då den!! segrande bje!ten, beklädd med oinskränkt fullmakt, visar sig hysa så fullsomligt sympatiserande åsigter! med regexingen och hofvet, ait ban, redan på för-! hand ananie nådens uppgående solsken, låtit dessl! strålar för a de dömde fångarnes bojor! Armall! e var din törst att få utöfsva mildbeen ljafva dygd så häftig, att du, under ifvern ait å släcka densamme, glömde ditt eget beroende af nådens soll? Icke mera lycklig är Posstidoicgens argumentation, då hon söker visa att de af Haynau utöfvade benådningar icke kunnat blifva anbefallde af rege-! rivgen och af guvernören fördröjde. Såsom bevis härföre uppgifver P. T. att domstolens utslag öfver medlemmarna af förra ungerska riksdagen afkunna-:! des den 5 di äfven Hayneu tillkännagaf deras benådniag. Ty. det låter ej tänka sig, säger Posttidningen, att domstolens utslag kunnat blifva officielli bekarnt för regeriogen i Wien, ministerrådet phinna sammanträda, kejsaren på dess tillstyrkan besluta arcnestien, beslutet expedierat och tillställas Haynau, och underrättelsen om hans förfarande vid pbenådningesa siuuigen ankommit till Wien — allt bpå icke fullt 24 timmar. . Denna arsusestation innefattar, så till vida sin kuriösa sida som den helt och hållet ådagalägger orimligheten al Posliidningens egel referat, enligt hvilket närmaste anledningen till Haynaus afsked just uppgifves vara ofvannämnde benådningsakt; se här P. T:s egna ord: Närmaste anledvingen skall vara, att sedan domstolen i P-sih afkunnat dom öfver medlemmarne af: den upproriska ungerska riksdagen, generalen fullständigt benådat alla till döden dömda, utan att inhemla regeringens beslut. Ministeren lärer blifvit mycket förbittrad öfver denna sjelfrådigheln. Men huru är det väl tänkbart att domstolens putslag kunnat blifva officielt bekant för regeringen i! i Wien, jemte Haynaus nådeakt, ministerrådet hinna 1 saramanträda och blifva mycket förbittradt öfver! Hey: aus sjelfrådighet,, fatta beslut om att yrka ge-! neralens entledigands, verkställa detta beslut, förmå !: ( martyr, hvarfi tens och nz kejsaren hals öfver aufvud fatta sitt beslut och underteckna afskedet — allt på icke fullt 24 timmar! —J: Man fioner att den gode Posttidningen har sjelf gifvit sitt eget r-foråt ett väl riktadt grundskott. Den uppsjorda kaikylens tillämpning på Aftonbladets uppgifter är deremot ganska lätt parerad. Enhvar inser att amnes:i kan meddelas i häkte inkastade personer, som blifvit anklågade eller endast misstänkte för politiska förbrytelser, utan alt någon dom ovälkorligt måste afvaktas. För detta -enda iakast sammenfalla den sjelfkloke kollegans kraftfraser till rent af meningslöst ordkram. Dö wienerkorrespondenser, hvaraf Aftonbladet meddelat utdrag, hafva innehållit bestämda upp: gifter att Haynau emottagit kejsarens befellning att benåda och frigifva politiska fångar, men att generalen fördröjt benådningsaktens verkställande och fortfarande hållit proklamera:, avin sarens namn. Ic skett, är b2 en i sitt eget, i sräliet för i keji dess P. T. bevisar att så icke! föga hjelpt ge om alt :qvadronera ined dylika löstiga argumenter, som de imåadagsbladet debiterade. Kejsarens rätt -att meddela amnesti, kan mes dubbelt skäl tillämpas mot sådana : politiska fångar, som förlorat sin frihet, endast på grund af anklagelse eller misstankar, men som ännu !: icke blifvit till saxen fällde. Att äfven redan långt före Haynaus onåd dömde, af kejsaren benådade,: fångar blifvit unacer veckors tid (durch Wochen)! qvarhållne i fängelse har P. T. icke heller kunnat : vederiigg2, utan blott sökt tillämpa uppgiften på de: sednast dömde, hvarigenom den visar sig orimlig, ! men hvilket advokatvriska knep lätt gesomskådsas. Hela Posttidnivgens polemik i denna sak bär för öfrigt ella känaetecken af hvad man brukar kalla! bränvinsauvokaiur emot bättre vetande. Ty hoa! netemang kunna vi icke misstänka Posttidningsre : Yerenten äga en så hög grad enfald och okunnighet (för att nyttja ett af Posttidningens favorituttryck), aut han icke sxulle känna hvad hela verden vet: nemligen att hofvet och regeringen i Wien, på sednare tider sökt mildra intrycket af de förra blodsdomarna genom flera benidniogar, hvilka likväl ala af Haynau förkunnas i hans eget nemn, i stället för i: kejsare-s. Men då regeringen en gång inträdt på denna bana af försoniog mot det arma blödande! Ungern, faller det dagsklart i ögat, att Haynaus entledigande, just i och för en akt af mildhet och försoning, skulle Ysrit cen gröfsta inkonsequens. Dere-! mot är det ganska sannolikt att, då kejsaren, genom en handbiljett, befailt Haynsu au förkunna amnesti! öfver ett an:al politiska tångar, men den sjelf ådiga. generalen icke gena kotållt befallningen, rege-.. ringen beg te sig af denna olydnad föra störta i en man, som bifvit så van vid aut befalla; att han glömt !y samt omedelbar: ef er dena seger, genom et r. ycringsbeslut, bragte ill verkställigi et! den amnestiakt, sor: Haynau förut vägrat meducka innan dom fallit öfver de persoaer, som voro ett föremål för den fullsiändiga amnestien. — Haynau sjel. bestrider, i sin replik på en tidningsartikel, att han på något sätt öfverträdt sin fullmakt; men som denna va: oinskränkt, innefattar en dylik försäkran endast ett tatesätt. Han kastar för öfrigt hela skulden till sitt fall på demsgogerna, hvilket åter inzefattar ett nytt bevis på, att en honom plötsligt påkommen nåd och mildhet icke utciorde den 1 4 j benådade i fängelse, samt sedar !! j j j