friskad genom de antika vattenledningarnes an-
blick, hvilar ett präktigt månsken, sådant som
blott strålar under söderns himmel; den an-
dra (AM 196; 5:e afd. S.), af en dansk land-
skapsmålare, hr Fr. Rhode, föreställer trakten
kring en brunn vid Roma vecchia, och ger
oss eti begrepp om den kala slätten i all sin
torrhet, r sommarns heta luft om dagen
halkar rer.
Hur: ön är. icke öfvergången från ett så-
dant qvsim till Tyrolens friska bergluft; sär-
deles när den genomfläktar en så herrlig
trakt, som den på hr Stäcks tafla JE 62 (5:e
afd., V.)! Hvilken himmel, hvilken rik för-
grund, I hvilken belysning; och hvilken trefnad
ig ej ock kring dessa vackra boningshus,
ensamt af italienskt sinne för det
af fjellbons tycke för det renliga
Och huru konstnärligt är icke
unkt, för att i en enda anblick
älla allt detta! Anordningen och
af staffaget erinra tillika om hr
skap af icke blott landskapsmålare,
af en god genremålare.
t testamente af den för konsten allt-
för tidigi bortgångne norske landskapsmålaren
Fearn man i MM 200 (7:e afd., N. 0.) en
annan Aiptrakt, vid Brienzersjön i Schweizn.
Det är dot enda från södern hemtade ämnet
för de pi expositionen förekommande land-
skapsn arne af norska konstnärer, och
lemnar interessant tillfälle till jemnförelse
mellan de befryndade och dock så olika ut-
sigterna i Schweiz och Norge. Någonting lugnt
och täckt råder i de schweiziska bergdalarne,
och är på taflan uttryckt med intagande san-
ning; Lr det storartade och sublima visar
sig vid sammanställningen så öfvervägande i
Norges fjelitrakter, att det lätt förklarar de
norska landskapsmålarnes förkärlek för sitt
hemlands natur. Anledningar förekomma fram-
deles att närmare skärskåda orsaken till den
nyssnämda artistiska öfvervigten, som utan vi-
dare granskning kan tyckas föga rimlig, när
man hört omtalas att de sehweiziska alperna
äro dubbelt så höga, som Norges fjell.
För flera år sedan besöktes den skandinavi-
ska halfön af en ung tysk målare, hr C. Ez-
dorff, som illustrerade konstexpositionerna i
Stockholz a med för den tiden ovanligt. natur-
sanna och oaffekterade afbildningar af nordens
landskaper och himmel. Efter hemkomsten
till sitt fädernesland, har han der vunnit stort
och erkändt rykte för sin konst, hufvudsakligen
genom det då nya i hans naturbilder från nor-
den. Afven på närvarande exposition träffas
taflor af denne mästare, och icke mindre än
sju, biand hvilka dock endast några föreställa
skandinaviska trakter; hvaremot ämnena till
de öfriga synas bemtade i Tyskland. Ezdorffs
landskapsmålningar väckte under hans vistande
härstädes allmänt uppseende, genom den ovan-
ligt utförliga och ändå lediga och behagfulla
behandlingen af bans rika och omvexlande för-
grunder, den vackra grenställningen och belöf-
ningen has hans träd, och skönheten i hans
trädgrupper. Till dessa ännu hos oss icke så
särdeles vanliga egenheter, hvilka i hans land-
erbjuda föremål för studier åt konst-
om dilettanten, har han efteråt
större enkelhet i anordningen af sina
; fjus- och skuggmassornas fördel-
:nom hans taflor redan på afstånd
g åskådarens blickar, dem de sedan
ge genom detaljskönheterna. Han
Målar kanske mindre sannt nu än förr, men
mera sk ban tycks porträttera mindre och
poetisera mer.
Som prof härpå skulle man möjligen kunna
åberops den första i ordningen af hans på ka-
talogen omnämnda taflor, JA 67 (7:e afd. N.):
aSolnedsång vid skyfri himmels. Genom träd-
slagen angifver den sig såsom ett tyskt land-
skap; men ifrågasättas kan väl om Tyskland
någonstädes äger en så paradisisk nejd och bim-
mel? Finnas de der verkligen, så kunna konst-
resor till Italien tyckas tämligen öfverflödiga
för landskapsmålare: hr Ezdorff vet då att visa!
väg till en långt mera tjusande natur på när-
mare båll.
Ett motstycke, hvarom gäller detsamma och
kanske i ännu högre grad, är JM 72 (7:e afd.
NV.): Buskbevext sandås, med betande får.,
Så fördelar en mästare sina landskapsmassor
och så målar han; men sannolikt endast när
han är skald och diktar.
Under hr Stäcks ledning skulle man från
Tyrolens höjder och sommaren hafva kommit
omedelbart till nederländska kusten och vin-
tern. Häröfver hafva icke mindre än tre taf-
lor af denne konstnär funnits på expositionen.
Den ena, JM 54, Vinterstycke med holländsk
arkitektur, motivet taget i Amsterdam,, var
synligt endast till den 1 Juni. De begge an-
dra M 530 (7:e Afd., NV.): De oude Staad-
port i flarlen och J4 63 (7:e afd., SV.:
Minne från Delft i Holland äro ännu qvar.
Det lönsr mödan för hvar konstvän, att sjelf
och i deta!j granska dessa mästerverk ur kon-
stens synpunkt. Ur den innehålla de en mängd
minnesvärda upplysningar; äfven om man icke
skulle tycka företrädesvis om denna grå, men l)!
för hållningen såsom bakgrund så ypperliga!
luft, eller denna krusiga medeltidsarkitektur, !
eller alla dessa karakteristiska figurer, med de- :
ras bestyr och tidsfördrif. Staffaget blir, detta!
oaktadt, värdigt en utmärkt genremålare. Men ,
vill man se motsvarighet i tafvelgallerierna tilll
hafvet, luften, den säkra, lefvande hållningen, !
;
Å
R
S
4
draga ti
fasthäfta I
den enkla färgbarmonien, då måste man söka
bland arbetena af någon stor flamandsk land-
skapsmålare. (Forts. följer.)
Aes ad ants
S——
Hemmårsköldska Åssignationerna.
Bland andra tvistefrågor, som i Hammar-
sköldska konkursen uppstått, förekommer ock
fen hamnseöele nOARAEr FAM IR NROhafue EKfen nn