friskad genom de antika vattenledningarnes anblick, hvilar ett präktigt månsken, sådant som blott strålar under söderns himmel; den andra (AM 196; 5:e afd. S.), af en dansk landskapsmålare, hr Fr. Rhode, föreställer trakten kring en brunn vid Roma vecchia, och ger oss eti begrepp om den kala slätten i all sin torrhet, r sommarns heta luft om dagen halkar rer. Hur: ön är. icke öfvergången från ett sådant qvsim till Tyrolens friska bergluft; särdeles när den genomfläktar en så herrlig trakt, som den på hr Stäcks tafla JE 62 (5:e afd., V.)! Hvilken himmel, hvilken rik förgrund, I hvilken belysning; och hvilken trefnad ig ej ock kring dessa vackra boningshus, ensamt af italienskt sinne för det af fjellbons tycke för det renliga Och huru konstnärligt är icke unkt, för att i en enda anblick älla allt detta! Anordningen och af staffaget erinra tillika om hr skap af icke blott landskapsmålare, af en god genremålare. t testamente af den för konsten alltför tidigi bortgångne norske landskapsmålaren Fearn man i MM 200 (7:e afd., N. 0.) en annan Aiptrakt, vid Brienzersjön i Schweizn. Det är dot enda från södern hemtade ämnet för de pi expositionen förekommande landskapsn arne af norska konstnärer, och lemnar interessant tillfälle till jemnförelse mellan de befryndade och dock så olika utsigterna i Schweiz och Norge. Någonting lugnt och täckt råder i de schweiziska bergdalarne, och är på taflan uttryckt med intagande sanning; Lr det storartade och sublima visar sig vid sammanställningen så öfvervägande i Norges fjelitrakter, att det lätt förklarar de norska landskapsmålarnes förkärlek för sitt hemlands natur. Anledningar förekomma framdeles att närmare skärskåda orsaken till den nyssnämda artistiska öfvervigten, som utan vidare granskning kan tyckas föga rimlig, när man hört omtalas att de sehweiziska alperna äro dubbelt så höga, som Norges fjell. För flera år sedan besöktes den skandinaviska halfön af en ung tysk målare, hr C. Ezdorff, som illustrerade konstexpositionerna i Stockholz a med för den tiden ovanligt. natursanna och oaffekterade afbildningar af nordens landskaper och himmel. Efter hemkomsten till sitt fädernesland, har han der vunnit stort och erkändt rykte för sin konst, hufvudsakligen genom det då nya i hans naturbilder från norden. Afven på närvarande exposition träffas taflor af denne mästare, och icke mindre än sju, biand hvilka dock endast några föreställa skandinaviska trakter; hvaremot ämnena till de öfriga synas bemtade i Tyskland. Ezdorffs landskapsmålningar väckte under hans vistande härstädes allmänt uppseende, genom den ovanligt utförliga och ändå lediga och behagfulla behandlingen af bans rika och omvexlande förgrunder, den vackra grenställningen och belöfningen has hans träd, och skönheten i hans trädgrupper. Till dessa ännu hos oss icke så särdeles vanliga egenheter, hvilka i hans landerbjuda föremål för studier åt konstom dilettanten, har han efteråt större enkelhet i anordningen af sina ; fjusoch skuggmassornas fördel:nom hans taflor redan på afstånd g åskådarens blickar, dem de sedan ge genom detaljskönheterna. Han Målar kanske mindre sannt nu än förr, men mera sk ban tycks porträttera mindre och poetisera mer. Som prof härpå skulle man möjligen kunna åberops den första i ordningen af hans på katalogen omnämnda taflor, JA 67 (7:e afd. N.): aSolnedsång vid skyfri himmels. Genom trädslagen angifver den sig såsom ett tyskt landskap; men ifrågasättas kan väl om Tyskland någonstädes äger en så paradisisk nejd och bimmel? Finnas de der verkligen, så kunna konstresor till Italien tyckas tämligen öfverflödiga för landskapsmålare: hr Ezdorff vet då att visa! väg till en långt mera tjusande natur på närmare båll. Ett motstycke, hvarom gäller detsamma och kanske i ännu högre grad, är JM 72 (7:e afd. NV.): Buskbevext sandås, med betande får., Så fördelar en mästare sina landskapsmassor och så målar han; men sannolikt endast när han är skald och diktar. Under hr Stäcks ledning skulle man från Tyrolens höjder och sommaren hafva kommit omedelbart till nederländska kusten och vintern. Häröfver hafva icke mindre än tre taflor af denne konstnär funnits på expositionen. Den ena, JM 54, Vinterstycke med holländsk arkitektur, motivet taget i Amsterdam,, var synligt endast till den 1 Juni. De begge andra M 530 (7:e Afd., NV.): De oude Staadport i flarlen och J4 63 (7:e afd., SV.: Minne från Delft i Holland äro ännu qvar. Det lönsr mödan för hvar konstvän, att sjelf och i deta!j granska dessa mästerverk ur konstens synpunkt. Ur den innehålla de en mängd minnesvärda upplysningar; äfven om man icke skulle tycka företrädesvis om denna grå, men l)! för hållningen såsom bakgrund så ypperliga! luft, eller denna krusiga medeltidsarkitektur, ! eller alla dessa karakteristiska figurer, med de: ras bestyr och tidsfördrif. Staffaget blir, detta! oaktadt, värdigt en utmärkt genremålare. Men , vill man se motsvarighet i tafvelgallerierna tilll hafvet, luften, den säkra, lefvande hållningen, ! ; Å R S 4 draga ti fasthäfta I den enkla färgbarmonien, då måste man söka bland arbetena af någon stor flamandsk landskapsmålare. (Forts. följer.) Aes ad ants S—— Hemmårsköldska Åssignationerna. Bland andra tvistefrågor, som i Hammarsköldska konkursen uppstått, förekommer ock fen hamnseöele nOARAEr FAM IR NROhafue EKfen nn