MUSIK. -
Hallelujah, chir för mansröster med accom-
pagnement af orgel, två valdhorn, tre basu-
ner, rompeter och pukor. Komponerad
till och utford vid I. K. H. Kronprinsens
af Sv rise och Norge förmälning med H.
K. HH Noonprinsessan Louise af Nederlän-
de::o. ÅA rangerad för piano och Deras
Kon Högheter Prins Fredrik och Prin-
Ses: guse uf Neterländerna vördnads-
full: :ilvgnad af J. van Boom. — Stociholm,
1 komp. .
En bliud royautens skönaste företräden är
iive! dess makt att hägna konst och
j: ena bland dess ädlaste verkningar
är ock visserligen den rika skörd af snillets
frukter, som ännu aldrig utebiifvit, då för dem
beredts tilölle att utveckla sig. Afven uu bar
dehna sats vist ara sann, och den impuls,
e den inhemska tonkonsten,
aril fruktlös, då den framkallat tvenne
så förtjen fulla verk som hr van Booms Hal-
lelujah och ör Randels Jubelouvertyr; måtte
detta var: förehudet till den inhemska ton-
konstens uppvaknande ur dess långa dvala.
Ordet H jah (lofven Jehovab) är hem-
tadt ur Psvids Psaltare och användes såsom
text till högiidliga lofsånger; till musikalisk!
behandiivg ar det sig förträffligt genom sin
sonoritet, sin klangfula rytm, och har derföre
äfven Db ts i alla bibelöfversättningar.
De flest tonsättare bafva ock kompone-
ar
rat ett Ha lelnjah; berörmdast är Händels kom-
position deraf. som redan vore tillräcklig att
grundlägga namn för seklerna. Hr van
Booms uppgift medförde således den dubbla
svårigheten att träffa den storartade, enkla sty-
len, och likväl undvika reminiscenser, hvartill
textens så hestämdt markerade. rytm så lätt
förleder. En liten öfversigt af arbetet skall
visa huru författaren löst sitt problem.
Arbetet består af tre bufvuddelar: en kör
(poco maesioso, C-dur), som öfvergår till en
qvarteti, Es-dur, samt ytterligare en kör, hvil-
ken efter åtskilliga modulationer återgår till
grundtonarten och bildar sluet. Första delen
försätter åhöraren genast medias in res: efter
en två takiers lång ingress af orgeln med trom-
peter och valdhorn, inträder kören med jubel-
sången, som är hållen i en praktfull, men en-
kel och värdig styl, samt omvexlar med full-
stämmiga satser och enkla, ehuru verksamma
imitationer. Derpå följer en fugerad sats: Ty
Herren Gud allsmäktig regerarn, hvari Halle-
lujasatsen med imitationer ganska lyckligt är
anbragt såsom kontrasubjekt. Efter en kort
mellansats, hvari orgeln har hufvudpartiet, in-
träder fugamotivet i kören, såsom canto fermo,
förstärkt af basuner och valdhorn, med ett
effektfullt — figareradt orgel-ackompagnement;
denna sats sammanfattar i sin följd de hittills
förekomna motiverna och leder till ett stor-
artadt s!utfall.
Vi bafva något utförligare behandlat denna
del af verket, dels för att gifva ett begrepp
om författarens skrifsätt, dels emedan den sy-
nes oss bäst lyckad. Motiverna äro goda, de-
ras uppställning fullkomligt följdriktig; arbetet
vittnar om harmonisk och kontrapunktisk skick-
lighet, utan att vanställas af det lärda koket-
teri, för hvilket .de gamla stundom voro nog
svaga; stylen är, såsom vi förut anmärkt, stor-
artad och enkel. För att fasthålla denna, och
gifva verket en högre enhet, hade det, enligt
vår åsigt, bäst afstutats med den första delen,
då en bredare coda hade skunnat anbringas.
Emellertid synes det hafva legat i författarens
plan att genom anbringandet af modernare ton-
former mera närma sig vår tid samt med det-
samma äfven Cen större, blandad publik; ur
denna synpunkt sedt kan ock ingenting der-
emot invändas.
Qvartetten, som nu följer, är melodisk och
enkel, ehuru ej tänkt i kyrklig anda; den öf-
vergår till slutkören, som i afseende på stylen
väsendtligen skiljer sig från första delen, och
mera likear ett fioal uti en opera seria eller
eroica,. Den har, som sig bör, en bredare an-