antaga öjverbusets beslut, eller den kontrapro-s position son bifvit framställd till dess pröf-v ning. Öfverhusets beslut angår såväl framtiden,! som det ramfarna. Det nedlägger för framti: den en princip, som jag anser oförenlig medl, landets intressen, rättigheter, ära och värdig-s het, och :che blott med vårt lands, utan äfven k alla andra länders bruk. Det är en princip,ll som sjelve den ledamot, som väckie frågan, fi ansett sig tvungen att modifiera, ehuru han icke ansett nödigt att föreslå desamma modi-; fikationer i öfverbusets antagna beslut, som banly begagnat i sitt tal, för att här vinna majori-ly tet. Man säger till vårt land, att brittiska under-d LJ s såter i fremmande länder endast hafva anspråk på det skydd, som det lands l2gar och domstolar, bvari de vistas, lemna dem. (Hör, hör!) Han säger till vårt land, att brittiska un-; dersåter icke böra vänta något biträde från egen regering, utan endast hålla sig till den och de gällande författniogarne i det land der de vistas. I (Talaren ingick bärefter, under förklaring att; denna lära var oantagl:g och att ingen mici-) ster handiai eller kunde af folket få lof artig hbandla efter densamma, i en tillrättavisning åt I proponen:er, som sjelf varit utrikes departe-: mentets juridiska ombud, för dennes sattser i: detta afseende, men som vi här utesluta såI som ej egentligen tillörande hufvudfrågan, och 4 forifor :) . Jag medgifver, at om våra undersåter bafva att f klaga öfver individer eller öfver regeringar, då dessa äro underkastade en domstols beslut, böra de otviff velaktigt vända sig till dessa domstolar. Men detf finnes en oindiighet af fell, då man icke kan hafva r föriroendce til domstolarne, eller domstolarne äro, till r följd af deras sammansättning och natur, sådane at r ingen rättvisa kan af dem förväntas. (Hör, hör!) Man s har sagt, at man icke talar om de enväldiga och y despotiska staterna, emedan der tydligen domstor larne stå under regeringens lydno och rättvisa icke c af dem kan väntas; icke eller dessa nominelt kon-e gtitutioneils monarkier, der domstolarne äro korrum-4 perade. Men hvem skall bedömma detta? (Hör, c hör! och bifall). Brittiska regeringep, eller det lands regering, af hvilken j vänten godtgörelse? Nåväl, i jag vill anföra ett fall, som icke längesedan inträf-!: fat. och i hvilket säkert engelska folket icke skulle!t tillåta en briuisk undersåte, att endast bero af de, lagar, som möjligen kunde gälla i ett fremmande :s land. ld Jag talar ej nu om makten hos en autokrat, sttic godtyckligt sända en menniska till Siberien, eller om i riken, der konstitutionens natur är stt tillägga regenten f en arbiträr magt. Jag talar om ett fall, som Dyligen inträffade på Sicilien. En förordaing utfärdaI des der. att enhvar som anträffades med vapen, i gömdt i hans ego, skulle genast ställas för krigsrätt, c och, om b-funnen saker, skjutas på stället. Väll eni! värdshushiliare i Catania fördes inför en krigsrätt !! och anklagades af två polisbetjenter för en sådan j) förbrytelse. De kade funnit, i ett öppet stall på! marcrens gird, en knif. Detta ansågs för ett) doldt vapen. Viunen hördes; ransakningen afslu : tades. Åklagaremsaktens ombud förklarade, att han icke kunde zöra påstående, då inget bevis fannsi av koifven tillhörde mannen, eler att han vetat!! att den tallet. Den anklagades försvarare sade, klagaremakten så förklarat sig, behöfde ha vidare inlåta sig i försvaret. Krigsrätten dömda emellertid till döden och mannen sköts. Nu frågar jag, om det varit en engelsman, som etia händt, hved skulle engelska folket sagt, och hvad skulle man tänka om sådana domstolar i ett iland, der så kan tillgå? Men dessa domstolar äro ju der lagligan. (Höga bifallsrop.) Nåväl, första satsen i vår lära är, att skydd och skadestånd skal vas genom landets lagar och domstolar. men at i fell då ingenting sådant der kan vinnas och i synnerhet då oförrätt skett af regeringen sjoif el!er dess tjenare, annan utväg måste tagas; med få ord: hvarje fall måste behandlas såsom det serski!dt förtjenar, utan någon allmän regel. Det inträffar ständigt fall, då man ser, att brittiska undersåter i fremmande land, om de skulle endas: vänta skydd af landets domstolar, aldrig skulle finna det (Hör, hör!). Frågan blifver då, huru denna regel lämpar sig till de fordringar vi gjort på Greklands regering. Jag bör då först visa naturen af våra förhållan den till Grekland, och den ställning hvari det landet under en tid befunnit sig, emedan dessa förhållanden och denna ställning äro materiella elementer: vid betraktandet af det hbandlingssätt vi antagit! (Hör, hör!) Det är bekant, att Gretland uppreste sig mot turkiska öfverväldet år 1820, och att år 1828 England, Frankrike och Ryssland beslöto att mel-1 lankomma och använda tvångsmedel för att förmå j Turkiet att erkänna Greklands sjelfständighet. Det är äfven kändt, att år 4833 Grekland, genom en traktat, blef förklaradt vara en serskild och oberoende stat, och att oaktadt det sedan 4820 haf: en republikansk regeringsform, de tre makterna då beslutade, att det skulle blifva en monarki, hvartill väl brittiska regeringen samtyckte, men med det uttryckliga vilkoret, sit det skulle blifva en konstitutionel monarki. Hon ville ej lemna Grekland till ett nytt enväfle — och då, på grekiska riksförsamlingens egen begäran, de tre makterna skulle besluta härom och välja en konung åt Grekland, deltog England i konung Ottos val, allenast på det vilkor, att han genast i förening med sitt folk skulle gifva sitt land en representativ statsförfattning (Hör, hör!) Denna kommunikation å de tre makternas sida ratificerades geocm en kommunikation af konungen i Bryern, på sin sons vägnar, som var minderårig. Likväl öfverenskoms, att frågan skulle hvila int dess konungen blef myndig, och att han då genast skulle öfverenskomma mes grekiska folket om ett konstivutions!t regeringssätt, Konung Otio blef myndig; men koasiitu ionen uteblef (Hör!) Krozans rådgifvare voro icke benägn2 ati uppfy!la vilkoret, men Englands s!3relsa yrkase Ota och på många sätt uppfrilelsen. Mutsatia meningar bviskades i konungens öra från andra häll (Hör, och skratt). Mokter med envåldsstyrelser föredraga naturligtvis sitt eget I system, och derföre vill jag ej föreb:å Rissland och. Preussen ati de begagnade sia infytelse på kooung Cto. Men vi trodde, st uti Frankrike finna sympathier för vår polisiska opinion. (Höga TOP, bör, bör!) Häri voro vi dock olycklige (Strait) Frankri ! kes regerivg, ehuru förklarande-sig icke mi-skänna! värdet af populära institutioner, ansåg tiden icke, vara inne (!) då grekiska folket-var moget (!) för! tepresentativa former. Bäyern gick på samma sida;. och derföre kommo vi i den ställning, at då vi 3 kade löfiets uppfyllande sill Greklands folk, alla de andre makterna voro mot det eller åtminstone icke sngeligna derom, Detta förhållande gjorde emeiler-, tid, art vi minst sagdt voro utsatte för den dåvarande regeringens motvilja. Detta var ledsamt, men jag tror icke att Rastanss förs skulla oilad. Att Vil a AA RAR DD —Dn