gre graderne, att den tvingar inividen att görs tjenstea: till en bisak, för att på hvarje anna upptänkligt sätt förskaffa sig sitt nödtorftig: uppehälle och i någon mån för ålderdomen sö ka återförvärfva hvad han oftast af sina egn: tillgångar uppoffrat i det yrke, han af ungdom: hänförelse, iblaud endast af fåfänga, omfattat en pensionering, otillräcklig för lefnadsbehofver under en framskriden ålder, och då den enskildta försörjnin gförmågan icke är tillräcklig då en familj vanligen ökar utgifterna — er i g, hvertill befälet å sin sida, oakdJiga löner, sje!f måste kontribuera. r den utsläpade och bräcklige soldaten vanligen uppgår endast till en, säger en, skilling om a igen. Sträcker man åter granskningen till dc fordringar nationen äger på armåen, såsom det ryggande värnet för dess sjelfständighet, så finna vi visserligen andan och viljan såsom de I vara, goda; men vi finna äfven hos densamma nära nog fullkomlig brist på de 2:ne hs soldaten nödvändigaste egenskaperne:; marsch-vina och kunskap i vupnens bruk (skjutfärdighet). Slutligen kan man till och med säga, att armeen saknar bvsd som utgör det nödvändiga och enda mediet för vidmakthållandet af en med :helsosamma frukter förenad krigslydnad och tit icke förslafvande samband mellan hvarje link i den milisära hierarkien, nemligen de bestinda föreskrifter för såväl den lägstes som högystes skyldigheter — således äfven rättigheter — bvilka utgera föremål för i allo tillämpliga krigsicgar och tjenstgörings-reglementen. ) Efter denu2, Om man så vill, mörka, men sanningsenliga framställning af de med landtförsvaret ade förhållanden, torde ingen på allvar b , att icke mera genomgripande åtgärder äro af nöden, än de bittillis vidtagna och hviika imig veterligen icke utgjorts af andra, än ca totsl, dock ej ännu i alla sina detaljer oåf-rkalleligen bestämd, uniformsförändring för armötn, samt i åtskilliga förändringar med hässeende till beväringsmanskapets vapenöfningar. vad den förutnämnde beträffar, så vill jag icke bestrida hvarken dess behöflighet eller ändamålsenbghet, men den blir dock alltid en bisak, relatift till de vigtigare förändringar, som inom landtförsvaret påkallas. Hvad åter förändringen af beväringsmanskapets .vapezöfningar vidkommer, så vill jag endast antzga den såsom ett försök, ifrån hvilket man ganska snart lärer komma att afstå, då ändamålet efter all möjlig förmodan icke kommer att motsvara de kostnader, som med experimentet äro förenade. Elt noggrannt öfvervägande af allt hvad i det föregaesde blifvit avfördt, föranlät en enskild msn at, af mt för den goda saken samt i akt och mening att gagna fosterlandet, vid 1848 års riksdag afgifva ett fullständigt och till sina detaljer genomfördt förslag till reorganisation al Sveriges laudtförsvar. Ehuru sjöförsvaret, såsom en sak för sig, icke uti nämnde förslag direkt vidrördes, blef likväl icke allenast behörigt afseende derå fästadt, utan äfven förslaget uppgjordt i öfverensstämmelse med den åsigt, att man tänkte sig sjöförsvaret såsom utgörsnde första tinien eller den egentliga corps de baluille af vårt nationalförsvar, och såsom såd:nt mera systematiseradt och mera utvidgad:, än ou är förbållandet, samt landtförsvaret end2st såsom andra linien eller reserven, men en oötvervinnelig reserv, såsom bestående af iges hela vapenföra befolkning. Förslaget erhöll dock för tilifället föga sympathier inoia ricssiånden. Ibland orsakerna härföre torde tyvärr den hufvudsakligaste vara, att förslaget gick till roten af det onda — något som af vår ståndsrepresentation merändels, om för annat än för konseqvensens skull, alliid ogillas. Då utskottet bröt stafven deröfver, yiirades, att de anmarkningar, som förslagets oranskring föraniedt, voro af mindre vigt cch lär kunde undanrödjas, så framt systemet icke innehöll indelninysverkets upphäfvande ; något som utskottet, medgifvande indelningsverkets intrasslade och omilitäriska for) Visserligen kan msn gend ifva mitt här gjorda påstående dermed: att 4798 års krigsartiklar och 1819 äs tgörings-reg!emsnte ännu icke äro directe o sin helhet upphäfne, således ännu hafva gällande krafi; att till utarbetande af nya krigsar iklar nedsattes först en kommitå år 1828, hvilken äfven afgaf ett förslag. som dock icke ledde till nigon vida:e påföljd, samt derefter y:terligare cn kimnle i ssmma ändamål år 1845 förordnades, bvars resuliat dock ännu är obzkant; att en -kommi till utarbetande af ett nytt tjenstgörings-reslemente nedsattes 1836, hvilken äfven i sä.d2 ändamäl producerade ett förslag i manuskript, som derefter skrinlades i Landtförsvarsdepsrtementets kommandoexpedition , troligen med afsizt al d. Vv. generaladjutanten att låta det. snart sk isgaljuset — en åsigt, som dess efterirädsr2 dock icke tyckts dela, eftersom redan 46 år förflutit sedan det lades till hvita. Detta allt oak:sdt rör jag, att man, utan att begå niisstag, kan säga, art vi de facto hvarken öga gällanda krigsirtiklar eller tjenstgöringsreglemente; de hafva båda, tid efter annan, blifvit så delvis förändrade och förändringarne ytterligare förklarade, act dva iedning man af sjelfva stommen erhåller, är i högsta grad felaktig och villande. Dessutom gäller hvad tjenstgöringsreglementet särskildt angår, att eftsr deisammas utgifvande hafva flerfaldiga deru:i upptagva tjenstegrader inom armten försvunnit, andra deremot tillkommit, hvilka således helt ech hållet sakna föreskrifter för sina tjensteåliggenden. Äfv a gäller om dstta reglemente, utgifvet på hr general Akrells förlag, att det redan för 20 år sedan var utgånget i bokhandeln, och sedan dess icke st:tt att erhålla, utan händelsevis på någon boksuktion. Kännedomen deraf tillbör dock ännu officersexamen !!