gre graderne, att den tvingar inividen att görs
tjenstea: till en bisak, för att på hvarje anna
upptänkligt sätt förskaffa sig sitt nödtorftig:
uppehälle och i någon mån för ålderdomen sö
ka återförvärfva hvad han oftast af sina egn:
tillgångar uppoffrat i det yrke, han af ungdom:
hänförelse, iblaud endast af fåfänga, omfattat
en pensionering, otillräcklig för lefnadsbehofver
under en framskriden ålder, och då den en-
skildta försörjnin gförmågan icke är tillräcklig
då en familj vanligen ökar utgifterna — er
i g, hvertill befälet å sin sida, oak-
dJiga löner, sje!f måste kontribuera.
r den utsläpade och bräcklige sol-
daten vanligen uppgår endast till en, säger en,
skilling om a igen. Sträcker man åter gransk-
ningen till dc fordringar nationen äger på armåen,
såsom det ryggande värnet för dess sjelfstän-
dighet, så finna vi visserligen andan och viljan
såsom de I vara, goda; men vi finna äfven
hos densamma nära nog fullkomlig brist på de
2:ne hs soldaten nödvändigaste egenskaperne:;
marsch-vina och kunskap i vupnens bruk (skjut-
färdighet). Slutligen kan man till och med säga,
att armeen saknar bvsd som utgör det nödvän-
diga och enda mediet för vidmakthållandet af
en med :helsosamma frukter förenad krigslyd-
nad och tit icke förslafvande samband mellan
hvarje link i den milisära hierarkien, nemligen
de bestinda föreskrifter för såväl den lägstes
som högystes skyldigheter — således äfven rättig-
heter — bvilka utgera föremål för i allo tillämp-
liga krigsicgar och tjenstgörings-reglementen. )
Efter denu2, Om man så vill, mörka, men
sanningsenliga framställning af de med landt-
försvaret ade förhållanden, torde ingen på
allvar b , att icke mera genomgripande
åtgärder äro af nöden, än de bittillis vidtagna
och hviika imig veterligen icke utgjorts af an-
dra, än ca totsl, dock ej ännu i alla sina de-
taljer oåf-rkalleligen bestämd, uniformsförän-
dring för armötn, samt i åtskilliga förändringar
med hässeende till beväringsmanskapets vapen-
öfningar. vad den förutnämnde beträffar, så
vill jag icke bestrida hvarken dess behöflighet
eller ändamålsenbghet, men den blir dock all-
tid en bisak, relatift till de vigtigare förän-
dringar, som inom landtförsvaret påkallas.
Hvad åter förändringen af beväringsmanska-
pets .vapezöfningar vidkommer, så vill jag en-
dast antzga den såsom ett försök, ifrån hvilket
man ganska snart lärer komma att afstå, då
ändamålet efter all möjlig förmodan icke kom-
mer att motsvara de kostnader, som med ex-
perimentet äro förenade.
Elt noggrannt öfvervägande af allt hvad i
det föregaesde blifvit avfördt, föranlät en en-
skild msn at, af mt för den goda saken samt
i akt och mening att gagna fosterlandet, vid
1848 års riksdag afgifva ett fullständigt och
till sina detaljer genomfördt förslag till reorga-
nisation al Sveriges laudtförsvar. Ehuru sjö-
försvaret, såsom en sak för sig, icke uti nämnde
förslag direkt vidrördes, blef likväl icke alle-
nast behörigt afseende derå fästadt, utan äfven
förslaget uppgjordt i öfverensstämmelse med
den åsigt, att man tänkte sig sjöförsvaret så-
som utgörsnde första tinien eller den egentliga
corps de baluille af vårt nationalförsvar, och
såsom såd:nt mera systematiseradt och mera
utvidgad:, än ou är förbållandet, samt landt-
försvaret end2st såsom andra linien eller re-
serven, men en oötvervinnelig reserv, såsom
bestående af iges hela vapenföra befolk-
ning. Förslaget erhöll dock för tilifället föga
sympathier inoia ricssiånden. Ibland orsakerna
härföre torde tyvärr den hufvudsakligaste vara,
att förslaget gick till roten af det onda —
något som af vår ståndsrepresentation merän-
dels, om för annat än för konseqvensens
skull, alliid ogillas. Då utskottet bröt stafven
deröfver, yiirades, att de anmarkningar, som
förslagets oranskring föraniedt, voro af min-
dre vigt cch lär kunde undanrödjas, så framt
systemet icke innehöll indelninysverkets upp-
häfvande ; något som utskottet, medgifvande in-
delningsverkets intrasslade och omilitäriska for-
) Visserligen kan msn gend ifva mitt här gjorda
påstående dermed: att 4798 års krigsartiklar och
1819 äs tgörings-reg!emsnte ännu icke äro
directe o sin helhet upphäfne, således ännu
hafva gällande krafi; att till utarbetande af nya
krigsar iklar nedsattes först en kommitå år 1828,
hvilken äfven afgaf ett förslag. som dock icke
ledde till nigon vida:e påföljd, samt derefter y:-
terligare cn kimnle i ssmma ändamål år 1845
förordnades, bvars resuliat dock ännu är obzkant;
att en -kommi till utarbetande af ett nytt
tjenstgörings-reslemente nedsattes 1836, hvilken
äfven i sä.d2 ändamäl producerade ett förslag i
manuskript, som derefter skrinlades i Landtför-
svarsdepsrtementets kommandoexpedition , troligen
med afsizt al d. Vv. generaladjutanten att låta det.
snart sk isgaljuset — en åsigt, som dess ef-
terirädsr2 dock icke tyckts dela, eftersom redan
46 år förflutit sedan det lades till hvita. Detta
allt oak:sdt rör jag, att man, utan att begå niiss-
tag, kan säga, art vi de facto hvarken öga gäl-
landa krigsirtiklar eller tjenstgöringsreglemente;
de hafva båda, tid efter annan, blifvit så delvis
förändrade och förändringarne ytterligare förkla-
rade, act dva iedning man af sjelfva stommen er-
håller, är i högsta grad felaktig och villande. Dess-
utom gäller hvad tjenstgöringsreglementet särskildt
angår, att eftsr deisammas utgifvande hafva fler-
faldiga deru:i upptagva tjenstegrader inom armten
försvunnit, andra deremot tillkommit, hvilka så-
ledes helt ech hållet sakna föreskrifter för sina
tjensteåliggenden. Äfv a gäller om dstta regle-
mente, utgifvet på hr general Akrells förlag, att
det redan för 20 år sedan var utgånget i bok-
handeln, och sedan dess icke st:tt att erhålla,
utan händelsevis på någon boksuktion. Känne-
domen deraf tillbör dock ännu officersexamen !!