Jag fortsätter:
Eder lag åsyftar att, såsom den enklaste sak i
verlden, införa denna abnormit; ombudet tager sig
för att inskränka hufvudmannens rätt. (Rörelse.)
Den fördrifver från det !egala, landet hela klas-
ser af medborgare; den proskriberar i massa vissa
humanistiska professiorer, till exempel de dramatiska
artisterna, som af sin konst: utöfning tvingas att
ombyta vistelseort nära nog hvarje år.
På högra sidan. Nåväl, ut med komedianterna!
Så mycket bättre! :
V. Hugo. Jag bevittnar det och Monitören skali
intyga det, att då jag beklagar uteslutandet af en
medborgareklass, som är värd aktning och välvilja,
så skrattar man på den der sidan och ropar: Så
mycket bättre!
Aöster från högra sidan: Ja, ja!
Th. Bach. Det är bavnlysningen, som pu upp-
lefver på nytt. Edra fäder drefvo komedianterna
utom kyrkan; j gören er sak bättre, j kasten dem
utom samhället. (Bravorop från venstra sidan.)
Röster från högra sidan: Ja, ja!
Victor Hugo. Vidare. Jag fortsätter gransknin-
gen af edert lagförslag. Det ställer en för tryckfri-
hetsförseelse dömd författare på samma linea med
en vanlig brottsling. (Från högern: Och det med
rätta!) Det identifierar dem, bestraffar begge med
samma uteslutande. (Fråa högern: Det är ratt!))
Si att om Voltaire lefee nu, så skulle det närva-!
rande systemet, som under en genomskinlig mask
söker dölja sin religiösa intolerans, sin politiska is-
tolerans (rörelse), sannolikt döma honom för brott
mot allmän och religiös moral (Ja, ja, och man
skulle göra det med fullt skäl. — Thiers och Mont-
alembert göra åtskilliga rörelser på sin bänk.)
Theodor Bac. Och Beranger! Han skulle vara
ovärdia!
Andra röster. Och Michel Chevalier!
Victor Hugo. Jag har icke velat nämna mnågos
lefvande. Jag har framdregit ett af de största och å
utmärktoste namn som finnas bland folken, ett nam
som är Frankrikes ära, och jag säger eder: Voltsire
skul!e falla för eder lag, Voltaire skulle u:esluas,
han skulle stå på listan bland de ovärdige! (Lång-
varig rörelse.)
På högra sidan. Och det skulle vara ganska
väl! (Obeskriflig rörelse på allabänker.)
V. Hugo. Det skulle vara ganska väl! Var det
icke så? (Ny rörelse.) Ja, det skulle nog vara en
stor glädje för Loyola! (Handklappningar på venstre
sidan. Högljudt, lånavarigt skratt.)
Hvad skal! jag sägs? Detta lagförslag uppbygger
med en bedröflig skicklighet ett helt system af
fängslande for aliteter och hinder. Det är fullt
al snaror och fall-luckor, i hvilka tre millioner med-
borgares rätt skall gå förloradi (Liflig rörelse.) Mina
herrar, denna lag våldför — och detta är hufvudsa-
ken — den våldför det förväms:a och högsta i kon-
stitutionen, den våldör folkeis suveränitet.
Detta lagförslag fortfar att tala om allsän rösträtt
under de: att man vill å nyo izföra en stympad,
privilegisrad, en hemvistsrösträtt. Mean ändå heter
det allmän rösträtt. Mine berrar, hvad de:ta lagför-
slsg angår — jag säger det icke och Gud förbjude
det — att der varit Tartuffe som tillskapat det, men
jag försäkrar att det åtminstone varit Escobar som
döpt det. (Lifliga handklappningar och skratt på alla
bänkar.)
Nå väl, jag fortsätter: Med all sin finess, med al!s
sina snaror, hvad skulle detta lagförslag kunna ut-
rätta, om det ock möjligtvis kan tillämpas? (Sensa-
tion.)
Intet! — Intet för eder som gjort det.
På högra sidan. Det blir vår sek.
V. Hugo. Edert lagförslag är förhastadt, djerfi,
våldsamt, vidunderligt, men lumpet och vanmäktigt.
(Ja, det är sannt.)
Ack, om det icke vore fara för det allmänna lug-
net, så skulle jag säga till denna stora församling:
Min gud, antag der! Det är vanmäk!igt. det kan
ingen ting uträtta. De valmän som bibehållits skola
hämnas dem som blifvit uteslutna. Reaktionen skall
rekrytera oppositionen. Varen säkra derpå; den
stympade suveränen skall blifva en ovärdig suverän.
(Lifligt bifall på venstra sidan.)
Ja, utesluten tre millioner valmän, ja fyra millio-
ner, ja åtta å nio millioner. Resultatet skall likväl
blifva det samma för eder, om icke värre. (Ja, ja!)
Hvad j icke kunnen utegluta eller bortskära, det
är edra fel, eder orimliga oförnuftiga representations-
politik, eder fatala oförmåga och oskicklighet, eder
okunnishet om det närvarande tillståndet, den anti-
pathie som inspirerar eder och den antipathi som
j väcken. (Ny rörelse.)
Hvad j icke kunnen afskära, det är tiden som går, !
timman som slår, jorden som löper omkring, ideer-
nas gång, framåtskridandet, och den sig alltjemnt
förstorande afgrurd mellan tidehbvarfvet och eder,
mellan frihetsanden och eder, mellan filosofiens ande
och eder. (Bravo, bravo!)
Hvad j icke kunnen bortskära eller stympa, är det
omätligt vigtiga faktum, att då j gån åt ett bäll,
går nationen åt det andra, att hvad som för eder är
höger, är för folket venster, och att j vänden rygzen
åt framtiden, medan detta stora franska folk, ledt af
upplysningens sol, vänder ryggen åt det förflutna!
(Häftiga bravorop på venstra sidan.)
Gören edert offer! Det må nu behaga er heller
ej: det förflutva är det förflutna. (Bravorop.) Det
går ju an att försöka att åter ställa i ordning de
gamla hjulen och den gemla axeln; spänn sedan före,
om så behagas, sjutton statsmän .... (Allmänt skratt
— Uttrycket syftar på de s. k. burggrefvarnes sjut-
tonmannautskott, som utarbetat lagförslaget) sjutton
förstärkningsstatsmän .... (Nytt lingvarigt skratt.)
Kör sedan fram på nutidens stora dag — och det
skall ändå alltid blifva det förflutna. Man skall en-
dast bättre kunna se skröpligheten; det blir hela
saken. (Skratt och handklappningsr på venstra si-
dan. — Sorl på den högra.)
Jag slutar och sammanfattar mina ord — Mina
herrar! Detta lagförslag är vanmäktigt, det är af poli
och intet värde, det är dödt, till och med innan det
blifvit födt. Och veten j, hvad som döder det? det
är den orsaken, att det ljuger! (Djup rörelse.) Att
det är skrymtaktigt och hycklande i upprigtighetens
land, att det är trolöst i redlighetens land (bravoa),
att det icke är rättvist, att det icke är sannt! Jeg
säger eder, j skolen förlora edra mödor! j skolen
icke kunna rubba den allmänna rättskänslan; förr
skolen j kunna rycka upp klippan från hafvets bot:
ten, än rät:skärslan ur folkets hjerta. (Obeskrifliga
bifallsrop från venstra sidan.)
Jeg voterar mot lagförslaget. (Handklappningar.)
(Forts. följer)
tem K-RAUTA