Article Image
Jag fortsätter: Eder lag åsyftar att, såsom den enklaste sak i verlden, införa denna abnormit; ombudet tager sig för att inskränka hufvudmannens rätt. (Rörelse.) Den fördrifver från det !egala, landet hela klasser af medborgare; den proskriberar i massa vissa humanistiska professiorer, till exempel de dramatiska artisterna, som af sin konst: utöfning tvingas att ombyta vistelseort nära nog hvarje år. På högra sidan. Nåväl, ut med komedianterna! Så mycket bättre! : V. Hugo. Jag bevittnar det och Monitören skali intyga det, att då jag beklagar uteslutandet af en medborgareklass, som är värd aktning och välvilja, så skrattar man på den der sidan och ropar: Så mycket bättre! Aöster från högra sidan: Ja, ja! Th. Bach. Det är bavnlysningen, som pu upplefver på nytt. Edra fäder drefvo komedianterna utom kyrkan; j gören er sak bättre, j kasten dem utom samhället. (Bravorop från venstra sidan.) Röster från högra sidan: Ja, ja! Victor Hugo. Vidare. Jag fortsätter granskningen af edert lagförslag. Det ställer en för tryckfrihetsförseelse dömd författare på samma linea med en vanlig brottsling. (Från högern: Och det med rätta!) Det identifierar dem, bestraffar begge med samma uteslutande. (Fråa högern: Det är ratt!)) Si att om Voltaire lefee nu, så skulle det närva-! rande systemet, som under en genomskinlig mask söker dölja sin religiösa intolerans, sin politiska istolerans (rörelse), sannolikt döma honom för brott mot allmän och religiös moral (Ja, ja, och man skulle göra det med fullt skäl. — Thiers och Montalembert göra åtskilliga rörelser på sin bänk.) Theodor Bac. Och Beranger! Han skulle vara ovärdia! Andra röster. Och Michel Chevalier! Victor Hugo. Jag har icke velat nämna mnågos lefvande. Jag har framdregit ett af de största och å utmärktoste namn som finnas bland folken, ett nam som är Frankrikes ära, och jag säger eder: Voltsire skul!e falla för eder lag, Voltaire skulle u:esluas, han skulle stå på listan bland de ovärdige! (Långvarig rörelse.) På högra sidan. Och det skulle vara ganska väl! (Obeskriflig rörelse på allabänker.) V. Hugo. Det skulle vara ganska väl! Var det icke så? (Ny rörelse.) Ja, det skulle nog vara en stor glädje för Loyola! (Handklappningar på venstre sidan. Högljudt, lånavarigt skratt.) Hvad skal! jag sägs? Detta lagförslag uppbygger med en bedröflig skicklighet ett helt system af fängslande for aliteter och hinder. Det är fullt al snaror och fall-luckor, i hvilka tre millioner medborgares rätt skall gå förloradi (Liflig rörelse.) Mina herrar, denna lag våldför — och detta är hufvudsaken — den våldför det förväms:a och högsta i konstitutionen, den våldör folkeis suveränitet. Detta lagförslag fortfar att tala om allsän rösträtt under de: att man vill å nyo izföra en stympad, privilegisrad, en hemvistsrösträtt. Mean ändå heter det allmän rösträtt. Mine berrar, hvad de:ta lagförslsg angår — jag säger det icke och Gud förbjude det — att der varit Tartuffe som tillskapat det, men jag försäkrar att det åtminstone varit Escobar som döpt det. (Lifliga handklappningar och skratt på alla bänkar.) Nå väl, jag fortsätter: Med all sin finess, med al!s sina snaror, hvad skulle detta lagförslag kunna uträtta, om det ock möjligtvis kan tillämpas? (Sensation.) Intet! — Intet för eder som gjort det. På högra sidan. Det blir vår sek. V. Hugo. Edert lagförslag är förhastadt, djerfi, våldsamt, vidunderligt, men lumpet och vanmäktigt. (Ja, det är sannt.) Ack, om det icke vore fara för det allmänna lugnet, så skulle jag säga till denna stora församling: Min gud, antag der! Det är vanmäk!igt. det kan ingen ting uträtta. De valmän som bibehållits skola hämnas dem som blifvit uteslutna. Reaktionen skall rekrytera oppositionen. Varen säkra derpå; den stympade suveränen skall blifva en ovärdig suverän. (Lifligt bifall på venstra sidan.) Ja, utesluten tre millioner valmän, ja fyra millioner, ja åtta å nio millioner. Resultatet skall likväl blifva det samma för eder, om icke värre. (Ja, ja!) Hvad j icke kunnen utegluta eller bortskära, det är edra fel, eder orimliga oförnuftiga representationspolitik, eder fatala oförmåga och oskicklighet, eder okunnishet om det närvarande tillståndet, den antipathie som inspirerar eder och den antipathi som j väcken. (Ny rörelse.) Hvad j icke kunnen afskära, det är tiden som går, ! timman som slår, jorden som löper omkring, ideernas gång, framåtskridandet, och den sig alltjemnt förstorande afgrurd mellan tidehbvarfvet och eder, mellan frihetsanden och eder, mellan filosofiens ande och eder. (Bravo, bravo!) Hvad j icke kunnen bortskära eller stympa, är det omätligt vigtiga faktum, att då j gån åt ett bäll, går nationen åt det andra, att hvad som för eder är höger, är för folket venster, och att j vänden rygzen åt framtiden, medan detta stora franska folk, ledt af upplysningens sol, vänder ryggen åt det förflutna! (Häftiga bravorop på venstra sidan.) Gören edert offer! Det må nu behaga er heller ej: det förflutva är det förflutna. (Bravorop.) Det går ju an att försöka att åter ställa i ordning de gamla hjulen och den gemla axeln; spänn sedan före, om så behagas, sjutton statsmän .... (Allmänt skratt — Uttrycket syftar på de s. k. burggrefvarnes sjuttonmannautskott, som utarbetat lagförslaget) sjutton förstärkningsstatsmän .... (Nytt lingvarigt skratt.) Kör sedan fram på nutidens stora dag — och det skall ändå alltid blifva det förflutna. Man skall endast bättre kunna se skröpligheten; det blir hela saken. (Skratt och handklappningsr på venstra sidan. — Sorl på den högra.) Jag slutar och sammanfattar mina ord — Mina herrar! Detta lagförslag är vanmäktigt, det är af poli och intet värde, det är dödt, till och med innan det blifvit födt. Och veten j, hvad som döder det? det är den orsaken, att det ljuger! (Djup rörelse.) Att det är skrymtaktigt och hycklande i upprigtighetens land, att det är trolöst i redlighetens land (bravoa), att det icke är rättvist, att det icke är sannt! Jeg säger eder, j skolen förlora edra mödor! j skolen icke kunna rubba den allmänna rättskänslan; förr skolen j kunna rycka upp klippan från hafvets bot: ten, än rät:skärslan ur folkets hjerta. (Obeskrifliga bifallsrop från venstra sidan.) Jeg voterar mot lagförslaget. (Handklappningar.) (Forts. följer) tem K-RAUTA

13 juli 1850, sida 2

Thumbnail