MA ft VR PRV. (RUT GIDLe) SPVRSUSV UPFPILSBET PISA men oct vreden i edra hjertan, derföre förklaren j samhället vara ifara och derföre utropen j: Viskole tukia dig. folk! Vi skole straffa dig, folk! Du skall få att göra med oss, folk! — Och såsom den af bi-l: storien omnämnda gelningen, tagen j er före att piska oceanen med ris. (Stormande bifallsrop från venstra sidas. Församlingen torde här tillåta mig en anmärkning, som enligt min åsigt i grund upplyser och i en sann, bestimd dager framställer denna stora fråga om dea ailmänna rösträtten. Huru, regeringen vill inskränka, förminska, rensa, stympa den allmanna rösträtten! Men har den väl öfvertänkt sitt steg? Men låt se, j ministrar, allvarsamma mån, och statsmän, hafven j gjort er reda för hvad, sinänna rösträtten vill säga, den sanna allmänne rösträtten, den allmänna rösträtten utan inskränkningar, utav uteslutningar, utan misstroende, sådan som den uppställdes af februarirevolutionen, såsom framåtskridandets män förstå, fatta och vilja ha den. Jag hör eder svara mig: Vi vilje icke hafva den! Det är just den som skspar anarkien!v (Ja, ja, från högra sidn.) i Nåväl! Det är cmedlertid alldeles tvärtom. Det är jusi den som skapar makten. (Bravo på venstra sidan.) Ja, det måste uttalas, det måste högt uttalas, ocks jag håller mig fast dervid, ty det måste enligt min åsigt uppiysa hela frågan: hvad som utgår från den allmänra rösträtter, det är friheten, utan allt tvifve!, men set är i än bögre grad makten än friheten! Midtibland ella våra ostadiga stormar bildar den allmänna rösträtten en fast punkt. Denna fasta utgångspunk: är den nationella viljan på lagligt säti tillkänsssiven; nationalviljan, ett säkert landfäste för siaien. ett ankare som icke sviker, ett ankare som trotsar revofutionernas flod och reaktionernas ebb! (Djuz rörelse.) Och för att den allmänna rösträtten må kunna skapa denna säkra utgångspunkt, på det att den må kunna ådazalägga nationalviljan i hela sin suveräna fullhet, fordras att den är obestridlig. (Sennt, sannt! — Så är det!) Det fordras att den verkligen må vara en alir rösträtt, d. v. s. att ingen enda blir utesu!ten; ty stt i sådant fall göra undantag, detär att begå en vildkräktning, en usurpation. (Bravo! på venstra sidan); det fordras med ett ord, att den s icke åt någon, hvem det än vara må, lemnar den förfärliga rätten att såga till sambället: Jag känner dig icke! (L rcevariz rörelse.) Ministrar! Mån som regeren oss! Genom att förstöra der elmäras rösträttens osvikliga karakter, begån j ett aitertst mot sjelfva maktens princip, mot den enda makt, som är möjlig nu för tiden! Att j icks insen detta! Men vä:zse! Viljen j att jag skall förklara saken! för eder? J kännp:a eder icke sjelfva; j veten icke, hvarken hvad j ärea eller hvad j gören. Jag anklagar icke edra afsig:er; jag anklagar eder blindhet. J tron eder verkligen vara konservativa, vara samhällets! upprätthåilsre och återuppbyggare, j ansen eder ärligt vara orzanisatörer! Nåväl! Det gör mig ondt! att bortisga eder illusion: mot vett och vilja ären j, på ett naivt och oskyldigt sätt, — revolutionärer! cy eilmän rörelse.) Ja, och it!l på köpet revoutionärer af det farligaste slax revolutionärer, jag upprepar det, af det naiva siage:. (Allmän munterhe:.) J hafven — och flera bland eder hafva redan ådagalagt det — den underbara talangen att ställa till revolutioner utan att se det, utan att veta det, utan att vilja 2et (ny munterhet), just då något helt annat tillämnss. (Skratt. — Bravo, bravo!) J sägen til! mig: Var lugn! J bafven i edra händer, utan att betänka vigten deraf, fattat Frankrike, samhället, nutiden, framtiden, civilisationen, och genom eder oskicklighet låten j allt sammans störta till marken! (Sensation.) I dragen ut i bärnad mot afgrunden och störten eder deri hufvudstupa. (Långvarig rörelse. — Krigsministern dHautpoul skraitar.) Nåväl! Afgrunden skall icke öppna sig för edra anfall! (Sensation.) Folket skall icke öfvergifva sitt lugn — det är frsmtiidens räddning. (Långvariga applåder från venstra sidan.) Den inteliigenta och ädla parisiska befolkningen vet detta, ser ni, och jag säger det utan att kunna fatta, at: sädana ord kunna uppväcka knot och sorl. Paris skall lifva en plats för detta stora och lärorika sådespel, der man får se, att om regeringen är revolutionär, så är folket det som upprätthåller ordningen. (Bravo, bravo!) Ja, det har i sanning, detta folk, att upprätthålla och bevara, icke allenast Frankrikes framtid, utan äfven alla nationers framtid! Det har att upprättbålla det menskliga framåtskridandet, hvars själ är Frankrike; demokratien, hvars brännpunkt är Frankrike; och det herrliga verk hvarpå Frankrike arbetar och som från Frankrikes höjd utbreder sig öfver verlden, — civilisationen genom friheten. (Utbrott af bravorop). Ja, folket vet det, och hvad man än tager sig till, så skall det — jag upprepar det åter — likväl icke röra sig. Den som har suveräniteten, skall ock veta att bevara sitt majestät. (Rörelse.) Folket skall vänta, det skall med otålighet afbida sin dag, det osvikliga dagen; det skall vänta till dess den lagliga dagen randas! Såsom det gjort nu i åtta månader, så skall det fortfara; alla utmaningar af hvad slag som helst, skall det möta med styrkans respektabla lugn; och med ett ömkande småleende, med föraktets köld skall det betrskta, huru edra småaktiga lagar, så ursinniga och så svaga, trotsa tidehvarfvets anda, trotsa den upplysta allmänna opinionen, trotsa demokratien och slå ned med sina usla små klor i RR TS den allmänna omröstningens klippa. (Långvariga bi-, fallstop på venstra sidan.) Mina herrar, ett sista ord! Jag har försökt karakterisera situationen. Tillåten mig ock, innan jag nedstiger från denna tribun, att äfven karakterisera lagen. Såsom en revolutionär eldbrand kunde denna lag törfära framåtskridandets män, men såsom ett medel att inverka på valen förakta de den. Icke derföre att den är illa författad, eller tvärtom; ty ehuru otillräcklig den är och ehuru den skall blifvautan åsyftad verkav, så. är den likväl en vetenskaplig lag, d. v. s. en lag författed efter konstens reglor. Den rätivisen gör jag deo. (Skratt.) Ja, jag skall visa, att hvarje detalj är nåstan ett mästerstycke. Ex revy, häraf skulle blifva ganska lärorik. (Nyt skratt.) N I stället för vistelseorten, hvarom den konstitue— rande församlingen telat, har man helt oförmärktl smuglat in hemzistet,, I stället för sex måcader skrifver man tre år och säger: Det är ju sak samma! (Nej, nej! fri bögra sidav.) I stället för den princip, som den konstituerande församlingen, fastställt, ! en princip som åsyftade en nödig koatroll, vid valen, har man med den oskyldigaste min i verlden insmugit en princip. som innefattar ett attentat mot grundlagen. I-s:ä!x Ör census har man infört en sorts illa maskerad. valmanskspacitet, egnsd att uppväcka fiendskap meti.. arbetare och husbonde, mellan tjetare och herre ja mellan fader och sov. (Rörelse. Det är sanne MN M