MA ft VR PRV. (RUT GIDLe) SPVRSUSV UPFPILSBET PISA
men oct vreden i edra hjertan, derföre förklaren j
samhället vara ifara och derföre utropen j: Viskole
tukia dig. folk! Vi skole straffa dig, folk! Du skall
få att göra med oss, folk! — Och såsom den af bi-l:
storien omnämnda gelningen, tagen j er före att pi-
ska oceanen med ris. (Stormande bifallsrop från ven-
stra sidas.
Församlingen torde här tillåta mig en anmärk-
ning, som enligt min åsigt i grund upplyser och i
en sann, bestimd dager framställer denna stora fråga
om dea ailmänna rösträtten.
Huru, regeringen vill inskränka, förminska, rensa,
stympa den allmanna rösträtten! Men har den väl
öfvertänkt sitt steg? Men låt se, j ministrar, all-
varsamma mån, och statsmän, hafven j gjort er reda
för hvad, sinänna rösträtten vill säga, den sanna
allmänne rösträtten, den allmänna rösträtten utan
inskränkningar, utav uteslutningar, utan misstroende,
sådan som den uppställdes af februarirevolutionen,
såsom framåtskridandets män förstå, fatta och vilja
ha den.
Jag hör eder svara mig: Vi vilje icke hafva den!
Det är just den som skspar anarkien!v (Ja, ja, från
högra sidn.) i
Nåväl! Det är cmedlertid alldeles tvärtom. Det
är jusi den som skapar makten. (Bravo på venstra
sidan.)
Ja, det måste uttalas, det måste högt uttalas, ocks
jag håller mig fast dervid, ty det måste enligt min
åsigt uppiysa hela frågan: hvad som utgår från den
allmänra rösträtter, det är friheten, utan allt tvifve!,
men set är i än bögre grad makten än friheten!
Midtibland ella våra ostadiga stormar bildar den
allmänna rösträtten en fast punkt. Denna fasta ut-
gångspunk: är den nationella viljan på lagligt säti
tillkänsssiven; nationalviljan, ett säkert landfäste
för siaien. ett ankare som icke sviker, ett ankare
som trotsar revofutionernas flod och reaktionernas
ebb! (Djuz rörelse.)
Och för att den allmänna rösträtten må kunna
skapa denna säkra utgångspunkt, på det att den må
kunna ådazalägga nationalviljan i hela sin suveräna
fullhet, fordras att den är obestridlig. (Sennt, sannt!
— Så är det!) Det fordras att den verkligen må
vara en alir rösträtt, d. v. s. att ingen enda blir
utesu!ten; ty stt i sådant fall göra undantag, detär
att begå en vildkräktning, en usurpation. (Bravo!
på venstra sidan); det fordras med ett ord, att den s
icke åt någon, hvem det än vara må, lemnar den
förfärliga rätten att såga till sambället: Jag känner
dig icke! (L rcevariz rörelse.)
Ministrar! Mån som regeren oss! Genom att för-
störa der elmäras rösträttens osvikliga karakter,
begån j ett aitertst mot sjelfva maktens princip,
mot den enda makt, som är möjlig nu för tiden!
Att j icks insen detta!
Men vä:zse! Viljen j att jag skall förklara saken!
för eder?
J kännp:a eder icke sjelfva; j veten icke, hvarken
hvad j ärea eller hvad j gören. Jag anklagar icke
edra afsig:er; jag anklagar eder blindhet. J tron
eder verkligen vara konservativa, vara samhällets!
upprätthåilsre och återuppbyggare, j ansen eder är-
ligt vara orzanisatörer! Nåväl! Det gör mig ondt!
att bortisga eder illusion: mot vett och vilja ären
j, på ett naivt och oskyldigt sätt, — revolutionärer!
cy eilmän rörelse.)
Ja, och it!l på köpet revoutionärer af det farli-
gaste slax revolutionärer, jag upprepar det, af det
naiva siage:. (Allmän munterhe:.)
J hafven — och flera bland eder hafva redan åda-
galagt det — den underbara talangen att ställa till
revolutioner utan att se det, utan att veta det, utan
att vilja 2et (ny munterhet), just då något helt an-
nat tillämnss. (Skratt. — Bravo, bravo!)
J sägen til! mig: Var lugn!
J bafven i edra händer, utan att betänka vigten
deraf, fattat Frankrike, samhället, nutiden, framtiden,
civilisationen, och genom eder oskicklighet låten j
allt sammans störta till marken! (Sensation.) I dra-
gen ut i bärnad mot afgrunden och störten eder deri
hufvudstupa. (Långvarig rörelse. — Krigsministern
dHautpoul skraitar.)
Nåväl! Afgrunden skall icke öppna sig för edra
anfall! (Sensation.) Folket skall icke öfvergifva sitt
lugn — det är frsmtiidens räddning. (Långvariga
applåder från venstra sidan.)
Den inteliigenta och ädla parisiska befolkningen
vet detta, ser ni, och jag säger det utan att kunna
fatta, at: sädana ord kunna uppväcka knot och sorl.
Paris skall lifva en plats för detta stora och läro-
rika sådespel, der man får se, att om regeringen
är revolutionär, så är folket det som upprätthåller
ordningen. (Bravo, bravo!)
Ja, det har i sanning, detta folk, att upprätthålla
och bevara, icke allenast Frankrikes framtid, utan
äfven alla nationers framtid! Det har att upprätt-
bålla det menskliga framåtskridandet, hvars själ är
Frankrike; demokratien, hvars brännpunkt är Frank-
rike; och det herrliga verk hvarpå Frankrike arbe-
tar och som från Frankrikes höjd utbreder sig öfver
verlden, — civilisationen genom friheten. (Utbrott
af bravorop).
Ja, folket vet det, och hvad man än tager sig till,
så skall det — jag upprepar det åter — likväl icke
röra sig. Den som har suveräniteten, skall ock veta
att bevara sitt majestät. (Rörelse.) Folket skall vänta,
det skall med otålighet afbida sin dag, det osvikliga
dagen; det skall vänta till dess den lagliga dagen
randas!
Såsom det gjort nu i åtta månader, så skall det
fortfara; alla utmaningar af hvad slag som helst,
skall det möta med styrkans respektabla lugn; och
med ett ömkande småleende, med föraktets köld
skall det betrskta, huru edra småaktiga lagar, så
ursinniga och så svaga, trotsa tidehvarfvets anda,
trotsa den upplysta allmänna opinionen, trotsa demo-
kratien och slå ned med sina usla små klor i
RR TS
den allmänna omröstningens klippa. (Långvariga bi-,
fallstop på venstra sidan.)
Mina herrar, ett sista ord! Jag har försökt ka-
rakterisera situationen. Tillåten mig ock, innan jag
nedstiger från denna tribun, att äfven karakterisera
lagen.
Såsom en revolutionär eldbrand kunde denna lag
törfära framåtskridandets män, men såsom ett medel
att inverka på valen förakta de den. Icke derföre
att den är illa författad, eller tvärtom; ty ehuru
otillräcklig den är och ehuru den skall blifvautan
åsyftad verkav, så. är den likväl en vetenskap-
lig lag, d. v. s. en lag författed efter konstens reg-
lor. Den rätivisen gör jag deo. (Skratt.)
Ja, jag skall visa, att hvarje detalj är nåstan ett
mästerstycke. Ex revy, häraf skulle blifva ganska
lärorik. (Nyt skratt.) N
I stället för vistelseorten, hvarom den konstitue-
—
rande församlingen telat, har man helt oförmärktl
smuglat in hemzistet,, I stället för sex måcader
skrifver man tre år och säger: Det är ju sak samma!
(Nej, nej! fri bögra sidav.) I stället för den prin-
cip, som den konstituerande församlingen, fastställt, !
en princip som åsyftade en nödig koatroll, vid valen,
har man med den oskyldigaste min i verlden insmu-
git en princip. som innefattar ett attentat mot grund-
lagen. I-s:ä!x Ör census har man infört en sorts
illa maskerad. valmanskspacitet, egnsd att uppväcka
fiendskap meti.. arbetare och husbonde, mellan tje-
tare och herre ja mellan fader och sov. (Rörelse.
Det är sanne MN M