STOCKHOLM. — Vi anse oss böra med några ord fästa läsarens serski!da uppmärksamhet på den sorgliga underrättelse, som i dagens utländska nyheter förekomma, om engelske f. d. premierministern, baroneten sir Robert Peels död ef ter det fall han hade gjort under en promenad till häst. Sir Robert Peel har under en längre tid på il ansetts för nutidens största statsman. jemte förekommer, vid hans poiitiska bana vi-sa egenheter, som äro högst intressanta att betrokta såsom tidstecken. Vid början af sin offexiliga verksamhet uppträder ia nemligen såsom en af torypartiets ledare och kom äfven i sådan egenskap in i minisidren. Men han hade icke varit länge inne i affärerna, förrän hans !j:sa praktiska blick och hans fosterländska sinne insåg behofvet af flere reformers vidtagande i fribetens intresse, hvilkas nödvändighet han äfven förstod att göra gällande och sålunda genomdref dem. Denna ändighet åstadkom på cin tid inom hvei man ken kalla den feshionabla ellsr förnäms:s delen af de politiska kretsarna, en ton, son: det kan vara artigt att påminna sig. Det ble! aemlisen på modet, att berömma Sir Roberi, otligen ifrån den syppunkten, ait det tydi:sen förmentes visa sig att om reformer skola genomdrifvas, så måste detta icke utgå if: t demokratiska partiet, utan tvertom ifrån aristokratien, och denna j:rgon upprepades ru vid aila hof, i alla salonger cch i alia konservativa blad. På denna grund var således Peel en tid dagens hjelte hos alla partier, och så il vida var allt godt och väl. — Men de tonsersvative hade gjort upp räkningen ut:n värden. Ju mera Peel! blef den styrande ministern, desto tydligare började ban inse att bebolvet af reformer var långt wvidsträcktare än måhända han sjelf eller åtminstone pariiet i början hade föreställt sig, och ännu til! pamnet qvarstående såsom en Tory, blef han snart den radikalaste statsman EngJand någonsin haft, som med ro:en uppryckte minga s de missbruk, i hvilka fåväldet och de aristokratiska privilegierna frodats. Nu bef tonen annorlunda omstämd. Dekonservativa bladen some förut hade prisat cch upphöj! ionom med ett ille facietn, vände sig nu emot honrm med en bitterhet motsvarande deras för;a iofsånger, och detsamma bar förhåliande: varit i andra länder, i samma min som bar 3 andra sidan skördade majoritetens tacksamhet och beundran, den han, lyckligare än de flesia statsmän, tager ofläckad med sig i grafven. Ara åt den store manncens minne som gagnat 1 land och vunnit odödlighetens krona genom en karakter och en förmåge, bvilka hafta få notstseken i historien.