vv oe An RR os
auktori:eiornas allmänt antagna både ton och!
stil? För öfrigt begripa vi hvarken huru 1686
års kyrko! san af D. C. kallas beståenden,
då denna kyrkolag, som upptager knappt 60:
sidor i liten gyart, numera behöfver 790 sidor
i stor qvari, utan att ändå alla kyrkolagen än-
drande ingar in extenso deri fått rum,
icke heller hurn det för presterskap och kyrka;
kan, såsom D. C förmenar, blifva svårare att:
försätta i den nya ordningen d. v. s: i
den nya, 0 kapitel fördelta, 100 sidor i liten!
qvart upptagande och på ett klart och be-
stämdt s; skrifna kyrkolagen, än att vara
ra olideliga mörja af kongl. bref,
och förordningar, hvarmed den
lagens 28 kapitel blifvit utspädda.
r K. F:s skilnad emellan kyrko-
rkostadgar, så har kommitteen, som af
blef anbefalld att en dylik gräns-
linea uppdraga, ansett sig böra till kyrkolag hän-
föra alla stadganden, som äro af den vigt att
de böra 2? konung och ständer gemensamt af-
göras, men till kyrkostadga sådane, i afseende
på en del kyrkliga ordnings- och ekonomie-
ärender gilne eller för framtiden erforderlige
särskildte stadganden, som icke lämpligen finna
sin plats i kyrkolagen, eller ega samma vigt som
de förre. Att denna skillnad är mycket sväf-
vande har kommitteen erkänt och derföre för-
utsett anmärkningar häremot; men vi betvifla:
högligen att den förutsett sådane som D. C. i
detta afseende haft att göra. Så vidt vi kunna
fatta D. C:s mening, vill det bestämma skillna-
den mellan kyrkolag och kyrkolagstadga sålun-
da, att då den förra upptager de kyrkliga ämne-:
na Mtill sina grunddrag) böra i de sednare ingå!
skrifterna såsom blott. reglementa-
riska eller, såsom D. C. med exempel upplyser, i .
kall bestämmas de allmänna grund-:
enstämma, prestval, biskopsval!
inka ns ålieganden m. m.; men mäng-
den af de reskrifter rörande samma ämnen :
skola förs till kyrkostadgans gebit, d. v. s.!
kyrkolagen skall bestämma hvad som skall vara,
försalt i de
Kongl. M
kyrkostadgon huru det skall ske, eller med an-
dra ord: om biskopsval skall kyrkolagen säga,
at biskopar skola väljas, men när och hur och!
af hvem, derom skall en särskild kyrkostadga
lemna up ning!! Hafva vi rätt uppfattat D.!
C:s menin
hygglig mö
å kan hvar och en se, hvilken
a af kyrkostadgar vi skulle få och
huru derercot sjelfva kyrkolagen skulle kunna
rymmas på ot ark. Hafva vi missförstått D.
C. bedja vi om ursäkt.
Men vi komma nu till ett af de svåraste
gravamina, som hvila på K. F. nemligen ute-
sslutandet derur 1:0 af äktenskapsmål, 2:o af
skolfrågor: as. Hvad det första angår, yrkar D.
GC. nödvändigheten af giftermåls:akernas uppta-;
gande äfven i kyrkolagen på den grund, att i
motsatt fall familjen, som genom äktenskap
grundas, skulle anses såsom icke hörande till.
kyrkan utan blott till det borgerliga samhäl-
F, stadgar kap. 2 8 14 mom. 7:;
on till äktenskap Jlysas, innan.
han eger christendomskunskap
a heliga Nattvarden, och följande :
ehion sammanvigas, och vises, att
ni giftermålsbalken för ty fall stad-.
i est vigsel förrättas. Det kyrk-
liga i äktenskapet är vigsel. De kyrkliga vil-
koren för !ysving äro bestämdt utsatta, liksom
hvad föregå skall innan vigseln tillåtes. Att
kommiticen bärvid tänkt på presterskapets be- !!
klagliga lige att oupphörligt äfventyra sitt em-
bete är govska troligt. Då den derföre förvi-l,
sar alla I ktenskap stadgade icke kyrkliga,
vilkor ur kyrkolagen till den borgerliga ochi
således låter dennas verkställare afgöra, huru-i
vida de äro uppfyllda, så har den dervid gjort S
presterskapet en ganska väsendtlig tjenst och !
lemnat di sa, hvad dess är. Att härige-,
nom dörren är öppnad för äktenskapets vanhel-,
gands är fu komligen ogrundadt, sålänge den;
borgerliga lagen stipulerar lysning och vigsells
såsom vilkor för ett lagligt äktenskap. Skuilel!
åter den borgerliga lagstiftningen häruti förän-!!
dras, så frågas, hvad vore dermed hulpet om !!
alla möjliga vilkor för äktenskap voro upptagne N
i kyrkola; då alldeles samma statsmakter!r
hafva rät! förändra den sednare som denlt
förra och vil otvifvelaktigt skulle begagna den- lr
na sin rätt, för alt bringa de båda lagarne i
harmoni med hvarandra? Detta synes likvällc
D. C. icke iro, då det förmenar, ,att genoml
sjelfva den plats, som åt äktenskapslagarne!
hänvises nligen i kyrkolagen), den möj-l,
lighet hå fjerran;y att den borgerliga la-
gen för s ändamål skulle kunna finna för
a föreskrifterna rörande äktenska-!
pet i uppenbar strid med Christi Evangeliump. !
Sådant kan icke, såsom ofvanför visades, före-
kommas gevom Jag på annat sätt, än att äk-
tenskapsvilkoren upptagas i — presterskapets If
privilegier. Skulle emedlertid en dylik förän-l!
dring inträffa, så blir det den enskilte prestens S
sak att i dylika fall ihågkomma det apostoli-,
ska ordet: Man måste mer lyda Gud än men- ir
niskor. 1) — Något som D. C. synes icke hel-lc
6
S
1) Till D. C:s begrundande och så många andras, li
hvilka fasa för civiläktenskapet, lemna vi här Lu-1
thers ord (Werke X, 892—894): Ingen kan juls
neka att äktenskapet är en utvärtes verldslig sak, i
likasom kläder och föda, hus och gård, underka-;
stadt, den veridsliga öfverheten. Så finner jag icke li
heller i det Nya Testamentet något exempel der-l-
på, att Christus eller apostlarne åtagit sig sådane
ting utom hvarest de berörde samvetena t. ex. 4
Cor. 7: 42 fl. Mellan kristna eller troende är lätt
att handia i sådane och i alla ting; men med de
okristne, af hvilka verlden är full, kan man hvar-
ken fram eller tillbaka, om ej det verldsliga svär-
det brukar sin udd. Hvad hjelper det också, att
vi kristne vilja uppsätta många lagar och domar,
då likväl verlden icke är oss underdånig och vi
ingen makt hafva öfver den. Derföre vill jag
vara alldeles oinvecklad i sådane ting... Ja
fasar också för påfvens exempel, hvilken först
blandade sig i denna lek. Sålunda fruktar jag äf-
ven här, att hunden kan lära af skinnlappen att
bita kött; jag fruktar att vi med vår goda afsigt
mm - Cr
godt att s